Det blev en vända till stallet för att hinna med att verka Goliath vilket jag borde ha gjort i början av veckan men då kom det annat ivägen. Vädret var helt fantastiskt men det verkar tyvärr ha lockat fram stora blodsugande myggor vilket inte är lika fantastiskt. Gick runt ute i hagen och pysslade en stund först. Goliath har nämligen fått storhetsvansinne nu när han inte längre är ranglåg så han föste tydligen runt de andra två pållarna så att de inte fick äta i lugn och ro. Problemet verkade dock lösas ganska snabbt när Ewa hade delat upp käket i ännu fler högar så jag fyllde på högarna inför morgondagen. När jag var ute i hagen var allt lugnt, Lillan och Dippis stod och åt från samma ställe medan Goliath behöll en hög för sig själv. Han har ju lite problem med mat, min lilla häst, den får inte ta slut och när han fattat det så brukar han snart lugna ner sig och stå och käka ihop med andra hästar. Så vi får ge honom lite tid och hålla uppe hömängden så ska det nog snart coola ner sig. Det har funkat fint förut :)

När jag tog in herr G så blev jag lite sugen på att köra några NH-övningar. Jag är noga med att hålla på en bra hantering varje gång jag grejar med herrn eftersom han trots allt är en smart och smått dominant kille om man inte påminner honom om vem som har befälet. När vi är överens om det finns det inga samarbetssvårigheter och då kan vi verkligen njuta av varandras initiativ och lek. Nu var det ett bra tag sen vi tränade någon NH så jag visste inte riktigt hur snabb han skulle vara i sina reaktioner. Men det visade sig att jag borde haft högre förväntingar för han flyttade bakdel, framdel och backade på små små signaler. Testade även att flytta sideways, något som vi haft lite svårt för tidigare men nu gick det hur bra som helst och detta helt utan något staket eller vägg som stöd. Blev verkligen stolt över min fina lilla häst! Gick vidare till vallning och använde stallväggen till att valla in honom mellan mig och väggen. Sånt där bekommer inte G det minsta och när jag fick för mig att jag skulle låtsas att han skulle backa rakt bak som ur en transport fixade han det galant, lugnt och säkert. Prövade till sist att skicka in honom genom stallingången, stanna honom med alla fyra hovar inne och sedan be honom backa ut. Inga problem!! Nu skulle man bara haft en transport och fått öva på riktigt också :)

Under verkningen fick herrn stå lös på stallgången med grimskaftet i backen. Han står ju bäst så när han kan  flytta runt och inte känna sig fastspänd, upplever faktiskt det som i Parellis film om att hästen själv tar sitt ansvar att hålla sin plats. Som den LBE han är har han dock ibland lite svårt för att stå kvar centrerat och kan knata iväg något steg om matte går iväg. Men då är det bara att backa tillbaka till ursprungsläget. Själva verkningen gick väldigt fint, det var lite trakthöjd som skulle av och äntligen kunde jag forma hela traktstöden - utflytningarna är helt borta!!

Innan jag packade ihop för kvällen tog jag en runda med grepen och skottkärran i hagen. Tänk vad snabbt det samlas på hög på hästarnas favoritställen. Det blev en full kärra och två stora ihopkrattade högar. Om inte kvällsmatslagning också hade trängts på schemat hade jag kört iväg högarna till stacken, men det får bli en annan dag.

Blev ett par kort på raringen ute i hagen, men de får komma vid ett senare tillfälle.

Ovanstående, perfekt tips för oss "verkare"!

Når du inte öronen?

Varför man alltid ska leda sin häst med långt rep och inte gå precis under hakan.

Pigg häst på hemvägen? Sysselsätt den och uppskatta energin!

Lycklig Häst har fortsatt med flera inlägg kring hur bettet påverkar hästen, ju mer man läser desto mer komplext förstår man att det är. Väl värt att läsa om man vill stoppa in bett i sin hästs mun!

Ni får själva klicka er omkring för att läsa inläggen, här finner ni dock det senaste.

Igår eftermiddag åkte jag ut på "jobb" till Anette och hennes fina Arda! Både verkning och träning stod på schemat. För att underlätta för fina fröken verkade jag framhovarna före träningen och bakhovarna efteråt. Arda skötte sig väldigt fint och det märks att hon i grund och botten har en bra hovkvalitet efter att ha gått barfota hela sitt 6-åriga liv.

Träningen gjorde vi vid hand och eftersom Anette hade råkat på ryggskott så skötte jag linan. Att lära sig genom att se hur någon gör kan vara ett bra sätt för att sen kunna pröva själv när man har fått en bild av hur rörelserna ska utföras. Vi gick igenom böjning på rakt spår, på böjt spår, öppna-sluta på rakt spår och avslutade med longe i både skritt och trav. Arda har lätt för sig men vill gärna kliva på lite för fort, därför arbetade vi den här gången i position framför hennes huvud för att lättare kunna bromsa upp. Det resulterade i en väldigt cool och avslappnad tjej :) I longen fick vi jobba lite extra med att få med nacken i böjningen då hon gärna ville titta lite utåt och även få henne att kliva på lite mer framåt i traven och verkligen svinga igenom. Både jag och Anette var nöjda med passet och Arda verkade uppskatta det hela också.

Såhär kan det se ut när verkningen är i full gång!

Tack vare min goda vän Anette har jag åter börjat kika i Markus Holst ridhandbok och blivit inspirerad till att använda några av hans matnyttiga övningar! Goliath har vilat efter sin behandling och igår fick han en fyrtiofemminuterstur med fokus på Holsts "andra lydighetsövning". Övningen går ut på att få en lyssnande häst som tar ryttarens signaler på allvar. I det här fallet som lätt kan appliceras på uteritten handlar det om att se ut punkter efter vägen där man bestämmer sig för att göra någon form av övergång. Du kanske gör en halt, skrittar till nästa träd, travar vid nästa, halt, trav, skritt....variationerna är egentligen oändliga eftersom vi har tre gångarter, olika tempon, olika böjningar, olika skolor osv osv......

Jag inledde efter en stunds skritt med halter från och till skritt. Första hjälpen vad att stanna för sätet, i nästa fas använda rösten och slutligen handen som broms om inget händer. Usch så lätt det var att ta till handen för tidigt! Jag fick verkligen anstränga mig och tänka efter till en början. Allt eftersom blev Goliath mer inlyssnande och stannade snart för rösten. Igångsättningen skedde på samma vis, säte-röst-skänkel. Nu är ju "framåt-knappen" den vi har minst bekymmer med så i igångsättningarna behövde jag bara sätet som hjälp.

När vi blivit lite varma i kläderna övergick vi till skritt- trav-skritt och här behövde också handen som broms till en början. Men ju fler övergångar vi red desto mindre hjälper krävdes tills vi kunde både sakta av och sätta igång för bara sätet. Den känslan övningen gav var suverän! Goliath var ständigt redo, han sökte min mjuka kontakt framme i "bettet" (fast jag red ju bettlöst men ni förstår känslan), han gick med en avslappnad och höjd överlinje, satte bakbenen under sig och tillfällena blev allt färre då han tappade balansen och ville höja sin framdel.

Jag har alltid tyckt att det är lite svårt att behålla sökningen nedåt-framåt när man rider just rakt fram ute på vägarna. På ridbanan där man tar böjningen till hjälp är det lättare att få hästen att bära vikt bak och höja överlinjen hela vägen från nacke till svanskota. Och även om jag rider övergångar lite nu och då så är jag med kvittot i hand inte så konsekvent som jag måste vara. HÄR vid precis den stolpen ska det vara skritt! Övningen gör att man blir bättre på att förbereda sin häst och man blir tydligare i sin hjälpgivning - helt enkelt mer aktiv - vilket får hästen mer lyssnande och "lydig".

Både jag och hästen var väldigt nöjda med oss när vi kom tillbaka till stallet :) Herrn verkar också trivas utmärkt med sitt nya hagsällskap, trots att han stod kvar en stund och myste med mig när jag tagit av honom grimman när jag släppt ut honom igen.

Idag kom en equiatriker alltså ut till Goliath och hans blivande flickvän Lillan. Jag åkte på magsjuka, precis som resten av familjen, igår eftermiddag-kväll men tack vare små effektiva piller och rejält med vatten tvingade jag mig ändå ut till stallet. Definitivt en pärs - men det var det värt.

Janeth, som equiatrikern hette, frågade mig om det var något speciellt problem som jag upplevt med Goliaths kropp och jag berättade om hans vänstra bak. Talade om att han varit sned i bäckenet förra våren när en kiropraktor behandlade honom och att han alltid haft svårt att bära vikt och placera benet.

Så började hon gå igenom G från topp till tå och han fick snabbt beröm för att han var fint välmusklad och när honom kom till rumpan blev det ännu mer beröm för hans runda stjärt   Han hade fina torra kotor, bäckenet var rakt och det var inte några större fel på honom egentligen.

Det hon däremot hittade kring vänsterbak var kristaller i bakknäet och enligt hennes bedömning kom alltså hans problem härifrån. Han hade även en hårdare kant på muskeln Longissimus Dorsi uppe -framför virveln på vänster sida. Hon kände även en liten ömhet i höger biceps framme vid bringan, alltså inget vid bogen som jag själv trott. De två sistnämnda områdena kom av bakknäet och skulle bli bättre ju bättre bakknäet blev.

Goliath blev behandlad med laser för allra första gången, på Longissimus Dorsi och vid bakknäet. Han frustade lite betänksamt men upptäckte snart att behandlingen var riktigt skön. Han skötte sig väldigt bra hela tiden och hade mjuka, lugna ögon. Emellanåt skulle han kolla vad Janeth gjorde och ville även gärna massera tillbaka ibland  

På slutet kikade J i Gs ögon och det enda hon hittade att anmärka på var att han någon gång varit angripen av mask. Troligtvis sen en längre tid tillbaka eftersom jag har hållt koll på nivåerna sen jag haft honom och förra våren låg han till exempel precis på gränsen att man egentligen inte behövt behandla och året därinnan hade han inget alls.

Janeths rekommendation var egentligen främst att fortsätta på det vis jag gjort med hans träning eftersom han var i så fint skick. När det gällde bakknäet skulle jag massera in Arnica-liniment och stretcha bakåt. Då jag även märkt att han ibland reagerar på baksida lår kunde jag stretcha framåt och få G att sätta ner hoven så långt fram som möjligt. När det gällde ridningen kunde jag rida åttvolter för att få honom att sätta under sig med det "sjuka benet" och därigenom få korta belastningar. Detsamma gäller ju för när  jag rider skolorna på honom, att jag bara belastar några steg i taget - vilket jag redan konstaterat på egen hand.

Jag är verkligen nöjd med behandlingen då jag fick en bra förklaring på vart hans problem faktiskt sitter och att jag är på rätt väg med den träning jag gör. Janeth var trevlig, seriös och kunnig, lugn och bra med hästarna och tog dessutom mindre betalt då hon inte gjort några större behandlingar. Det ger vi tummen upp för!    

Eftersom jag visade ett klipp på Karen Rohlf i förra inlägget kan vi fortsätta med att tipsa om Ewa Angantyrs blogg om Naturlig Dressyr. Ewa tränar för Karen och håller alltså på med samma form av ridkonst/hästhantering (ja det innefattar liksom mer än bara ridning så jag vet inte vad jag ska kalla det).

Jag skulle absolut kunna tänka mig att träna för någon Naturlig Dressyr-tränare. Har ibland haft mina funderingar på och även skrivit om det här i bloggen om att det kanske är dit jag är på väg på min stig mot "upplysning" ;)

Ibland känns det som att det kvittar vad du kallar det för, bara man hanterar och rider sin häst utifrån hästens egna förutsättningar och på det sätt som allra bäst gynnar "den hållbara och mentalt stabila hästen". Men för att vi människor ska kunna utvecklas och nå framgång i det vi gör vill vi gärna ha ett färdigt "koncept" att följa steg för steg och eftersom de allra flesta av oss inte är mer än villiga amatörer får "mästarna" ge oss system som vi kan använda oss av.

För att återgå till Ewa så har hon skrivit ett bra inlägg idag som handlar om något som kallas för sweet spot. Det är bättre att ni läser själva än att jag ska försöka återge det hon har skrivit :)