Johanna

21 mars 2012 10:51

Haha du har likadana ridbyxor som mig! :D

Hur fungerar det här med barfota egentligen (vilken "metod" verkar du enligt?)? Min förra häst var barfota & det var inga som helst problem, henne kunde jag dock nästan aldrig rida ut med utan tränade mest på ridbanan. Jag har ju själv känt skillnaden, jag vet att dom får ett helt annat steg utan järnskorna....ett helt annat svikt & dom kan använda fötterna för att känna sig fram.

Däremot så rider jag ju ut mer än jag rider på banan nu & många vägar är hårda & delvis steniga på sommar & höst...jag är rädd att få en ömfotade häst pga detta & därmed bli begränsad i ridningen...(jag älskar att fara ut & "tokgaloppa" ;) )

Hur fungerar det för dig, hur tänker du?

irmelin

21 mars 2012 13:31

Hihi, och tjejen som jag vara hos igår äger också ett par likadana :)

Jag verkar Goliaths hovar efter vildhästmetoden. Står en hel del om det på SANHCP, Svenska Hovskolan och t.ex bloggen Team Barfotahovar.

Som du själv märkte så är det inte så "bara" att ha sin häst barfota, det krävs mycket kunskap både kring själva hoven och hur hästen påverkas av foder, motion, hästhållningen i stort. Vill man sko av sin häst får man räkna med en övergångsperiod som kan innebära att hästen känns lite "öm" under allt från ett par dagar till ett helt år - helt beroende på vilken hovkvalitet och vilka förutsättningar hästen har från början. Det som underlättar en övergång är såklart att hästen har friska hovar från start, alltså inte för höga hovväggar, låga trakter, en rak och slät hovvägg utan traumaränder....och framförallt friska strålar. De allra flesta hästar lider av strålröta som du ser genom att hästen har mittstrålfåror. En frisk stråle är stor och svampig och har enbart ett litet "gupp" där vi oftast ser stora djupa fåror. Men om strålarna är rätt okej så betyder det att hästen redan jobbar med dem så att den elastiska putan inne i hoven som strålen skyddar gör sitt jobb och tar emot stötarna från underlaget när hästen slår i hoven. Friska strålar och en härdad tjock och skålformad sula klarar av alla underlag.

Hästen ska inte ha ont under övergången till barfota. Detta kan medföra att du kanske behöver sko med ett par flapskor i gummimaterial ett tag innan hovmekanismen kommer igång. Flapskorna låter ju hoven fungera som den ska och låser inte fast den i ett läge som järnskon gör. Ett annat alternativ är att köpa boots som du sätter på bara när du rider på de där steniga vägarna.

I nuläget fungerar min barfotahäst på alla underlag, även på grus och sten :) Däremot håller jag nere hastigheten vid för vassa underlag men det hade jag gjort även om jag hade en skodd häst. Att en skodd häst kan kliva på överallt utan direkta reaktioner beror ju på att vi tagit bort cirkulationen och därmed känseln i deras hovar genom att sko. Om du själv går barfota på sommaren och trampar till på något vasst säger ju dig smärtan att du ska vara försiktig för att du inte ska skada dig. Smärtan går snabbt över när du klivit av den där stenen men du väljer kanske att gå på ett annat ställe. Sådär funkar det för hästen också, speciellt under övergångsperioden innan den fått ett par friska strålar och en stark sula som klarar av alla underlag.

Jag tokgalopperar gärna också ;) Både på ängar, skogsvägar och grusvägar. Skulle underlaget vara dåligt talar hästen snabbt om det och då spar jag energin till ett bättre underlag. Men som sagt var, friska hovar klarar allt om de får vänja sig vid att gå på grus och sten. Går de bara på mjukt varje dag säger det sig självt att hoven reagerar om den sen plötsligt trampar på något hårt och vasst som den inte är van vid.

Haha, det här kändes hur rörigt som helst :) Men om du är nyfiken på att pröva barfotagång så kolla in på SANHCP efter godkända hovformsspecialister. Om det finns någon i din närhet kan du säkert få mycket bättre information av dem. Många hovslagare börjar också få upp ögonen för den här kunskapen och verkar med lägre trakter och kortare tår.

För egen del har jag läst och läst sida upp och sida ner för att skaffa mig information förutom det jag lärde mig på kursen. Jag skulle som sagt aldrig mer sko med en järnsko utan om behov uppstår är det boots eller flapskor som gäller. Aluminiumskor verkar också ha en del fördelar, lätta i vikt och mer flexibla men det kan jag inte så mycket om tyvärr. Hur som helst så finns det alltså bra alternativ mot att fortsätta med järnskon :)

Johanna

22 mars 2012 10:47

Tack för ditt utförliga svar.
Den metoden har jag hört talas om men visste inte att det var en vildhästmetod :)

Det var nyligen en kurs här i närheten med jag tror det var Birgitta? Som hade varit kul att gå men det var så dyrt....och sen är det ju som du skriver...en omställningsperiod och att det krävs mycket kunskaper om allt som påverkar hovar och hovmekanism.....

En dag kanske...