Alla inlägg under juni 2010
Jag slutar om två och en halv timma och då blir det en liten sväng på stan tänkte jag. Framförallt måste jag införskaffa mig en ny kalender inför hösten. Min nuvarande slutar strax innan första augusti och ni kan gissa hur mycket viktiga uppgifter och aktiviteter det står på min sista anteckningssida som ska in i nya almenackan! Det är inte helt lätt att köpa kalender nu för tiden, mest för att jag har vissa krav på hur den ska vara utformad. Själva framsidan gör mig detsamma, huvudsaken är att alla veckans dagar får plats på ett uppslag och det finns gott om plats att skriva på varje dag. Så är det när man är en mycket upptagen person :)
Wish me luck!
Speciellt mycket gillar jag Eniros kartsök. Det är ett utmärkt verktyg när man vill hitta nya ridvägar eller ta reda på vart det var man red vilse sist och känner för att hitta hem nästa gång. För någon månad sen upptäckte jag även finessen mät sträcka så nu vet jag dessutom på ett ungefär hur långt jag har ridit. Eventuellt ska jag och Goliath byta stall till hösten och bo ute i Saxdalen. Fick höra ryktas om att det inte fanns så många ridvägar där men efter en titt på Eniro kan jag överbevisa ryktesspridarna. Jag skulle kunna rida ända till Kopparberg på enbart skogsstigar och grusvägar!
På söndag blir det som skritivts tidigare en långritt och allt detta tack vare Eniro!
...magkatarr har tagit min kropp i besittning. Det började med att jag åt alldeles för mycket goda kaksmulor med glass en kväll och sedan har det fortsatt på grund av för mycket att göra.
Igår hann vi kika på ett mycket intressant hus och därefter en mycket intressant bil för att sedan baka hemmagjord pizza innan sambon skulle iväg på fotbollsmatch.
Idag skyndade jag mig att tvätta håret för att vi sen ska åka till sambons parents för tacos. Egentligen inte stressigt alls men det skulle ringas samtal hit och dit och när man väl är uppe i varv är det svårt att stressa av.
Imorgon är det jobb, besök hos floristen, provkörning av bil, samtal väntas angående hästens bete och till sist ska jag hinna rida två hästar på kvällen. Jag har både Goliath och ponnyn Ella eftersom hennes fodervärd är bortrest några dagar.
Torsdag innebär jobb, hovslagaren kommer för helskoning, besök hos prästen i Grangärden, ridning av två hästar.
Fredag, jobb och ridning av två hästar.
Lördag blir det AR-kurs i Grangärde kl 9 till ca 18 samt ridning av två hästar.
Söndag blir det uteritt tillsammans med goda vännen Anna samt hennes dotter Freja- som jag tränar.
Och sen är det måndag igen, om jag inte minns fel.
Att ha tider att passa är något som verkligen kan stressa upp mig, speciellt om flera aktiviteter sammanfaller under samma dag och jag måste gå från det ena till det andra utan att hämta andan emellan. Jag är nog inte riktigt gjord för annat än att ta dagen som den kommer. Trots den struktuerade och välordnade personlighet jag är. Och trots att jag ser fram emot de flesta av aktiviteterna som är inplanerade. Magkatarren trivs iaf som fisken i vattnet, den fulingen.
1. Hämta brev på posten så att jag kan ta maskkontroll på hästarna.
2. Plocka bajs.
3. Posta bajs.
4. Lämna tillbaka bok på nyöppnade bibblan.
5. Husvisning.
6. Kolla på bil på Toyota Center.
7. Baka hemmagjord pizza.
Igår for jag och två vänner till Janolsgården på NH-kurs. Fy så trevligt vi hade!
Och ju mer det regnade och desto frusnare vi blev, ju roligare hade vi. Dessutom var det lärorikt tack vare det utmärkta tränaren Rebecca Östh från Horse-Vision som på ett positivt och logiskt vis förklarade för oss noviser. Eftersom jag tränat en det naturlig hästhantering enligt Pat Parellis system tidigare kände jag igen en hel del av övningarna, men hade ändå stor behållning av det som erbjöds. Man blev GANSKA sugen på att ta med sin egen häst på kurs...! Som tur är har vi Mikaela som jag tränar AR för, hon kan även instruera inom NHn så hon ska komma ut till oss någon dag framöver.
Trots regnet var jag och min vän polisen sugna på en ridtur framåt kvällen och gav oss iväg på smått okända vägar. Upptäckte härliga grusvägar som löpte utmed vattenfyllda kanaler, rofyllda sjöar och lugnande skogar. Hästarna jobbade på fint och vi kunde lufta våra tankar om både det ena och det andra. Djupa samtal på hästryggen löser troligtvis de flesta problem!
Det finns två sammanhang där min förmåga att behålla lugnet prövas dagligen. Dels är det på mitt jobb som förskollärare. Upprörda barn, retsamma barn, arga barn, ledsna barn, barn som skadat sig...listan kan göras lång. Det andra sammanhanget är i min hobby där det verkligen krävs att vara lugn tillsammans med hästen. En rädd häst, en arg häst, en skadad häst, människor i kontakt med nämnda hästar....
Jag skulle vilja påstå att jag är en person som är ganska duktig på att behålla lugnet. Något jag även fått höra från andra människor. "Du är så lugn, du har sådant tålamod, du blir väl sällan arg?"
Idag var det åter dags för en prövning i konsten att behålla lugnet. När jag befann mig i stallet skulle en 11årig tjej ta in en ponny från hagen. I samma hage går min Goliath och den här gången passade han på att smita ut genom grinden när tjejen öppnade för den andra ponnyn. Goliath hade ingen grimma heller för en gång skull men han gick som tur var bara iväg till första grästuva han såg vid stallväggen. Den unga tjejen bad en annan liten tjej som hon hade med sig, att hålla i den andra ponnyn och sen gick hon utmed stallväggen. Jag hade hört vad som hänt och gick själv ut på baksidan av stallet för att se om jag kunde fånga Goliath från den sidan. Där var det som tur var ett staket och då kändes det bättre att gå runt den öppna vägen för att förhindra en värre rymning. Men när jag gick genom stallet åt andra hållet hörde jag hur det rasslade till och genom stalldörren ser jag Goliath galoppera åt det öppna hållet och ut på gårdsplanen med bilar och diverse. Väl ute uppfattar jag också att tjejen som försökt fånga G halvligger vid stallväggen och samtidigt drar G med sig en tråd från elaggregatet som sitter på väggen. Pulshöjning och hjärtat i halsgropen. Som tur är rasslar tråden mest med och verkar inte fastna utan ligger lös kvar när Goliath uppstressad stannar vid en annan grästuva uppe vid boningshuset.
Prio ett: kolla hur tjejen mår. Jodå, hon börjar resa sig och säger att hon mår bra. Jag ser att hon andas och hör att hon pratar och rör sig. Ok.
Prio två: lös häst. Goliath kan aldrig motstå rassel i mathinken så jag kilar snabbt som ögat in på logen och hämtar müsli i en hink. Och när jag lugnt går bort mot G och skakar med hinken kommer han snällt fram och låter sig sen ledas med ett grimskaft runt halsen tillbaka in till stallet och sin box.
Prio tre: kolla upp tjejens skador ordentligt och ta hand om den andra ponnyn. Tjejen hade fått ett rejält brännmärke av tråden som även dragit över hennes högra ankel samt ett fult skrubbsår på högra höften. Inget djupt men det behövde ses om och tvättas av. Pratar lugnande och säger åt henne att gå in till sin mamma och bli ompysslad. Säger också att allt gick bra, hästarna är inte skadade, hon fick inga svåra skador och en sådan här olycka är lätt hänt.
Det slutade faktiskt riktigt bra, tjejen hade tappat luften precis när olyckan skedde men hon var i farten någon timma senare när jag kikade in hos dem. Och Goliath hade en liten, liten antydan till värme i bakbenet där tråden fastnat men det bör inte orsaka några som helst problem.
Efteråt, när jag gjorde iordning Goliath för vår ridtur, funderade jag på min förmåga att hålla lugnet. Just när allt hände minns jag att jag reflekterade över hur min egen röst lät. Dden var mörkare och stadigare och jag blev själv överraskad över hur trygg och förtroendeingivande jag lät.
Kan konstatera att i en situation där jag tvingas hantera en kris och reda ut det hela på egen hand, fixar jag det och blir inte hysterisk utan håller masken och ser till att krisen löser sig.
I'm a rock- you can leen on me ;)
Bilens besiktning klockan 13.20
Beställ maskkontroll på hästarna. Eller m.kontroll= mer kontroll, som en kollega tolkade komihåglappen!
Idag var det AR-träning för Mikaela igen och det är fantastiskt vad det går framåt för mig och Goliath! Inget är perfekt eller ens sådär att man skulle vilja uttrycka: Vad duktiga de är! Men det går framåt. Förra gången började vi träna på att trava med sökning nedåt-framåt, den här gången kunde vi till och med börja samla ett par steg. Våra skolor i skritt bli stabilare och vi fick även testa på i trav. Som sagt, vi är inte bra men vi är så mycket bättre än vi var för ett halvår sen. Det förvånar mig också hur otroligt känslig och lyhörd ett såpass stabilt kallblod ändå kan vara, en liten vridning med sätet och hela hästen reagerar. Det är coolt, även en stor anledning till varför ridning fascinerar och engagerar.
Det härligaste är efter ridturen när jag sitter av och klappar om Goliath ordentligt för det otroliga jobb han gjort, då lyser hela hästen upp och gottar sig verkligen i berömmet. Han gör mig så varm om hjärtat den här lilla ponnyn!
http://archive.pixbox.se/arkivet/synligt_36/31010000-31019999/640x480/31015627.jpg
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
6 | ||||
7 | 8 |
9 |
10 | 11 | 12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 | |||||||
|