Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med träningen igår! Emelie som kom ut ställde tre bra frågor; vad har ni gjort innan, vad har ni för mål och vad tar du med dig från lektionen?

Träningen utgick faktiskt från engelsk dressyr och det kan kanske vara lite märkligt att någon som främst betecknar sig som AR-ryttare vill rida engelsk helt plötsligt. Grejen är dock att jag tycker att man måste kunna plocka bitar från olika håll för att hitta övningar som gynnar hästen. Och efter att ha infört tvärning i Long Reiningen och även lite i ridningen så ser jag hur bra gymnastik det är för Goliath. Att kliva förbi sin tyngdpunkt är ju annars ett big NO inom AR... Ser man däremot till vad hästarna sysslar med ute i hagen så placerar de både bakbenen under sig för att bära vikt och korsar sina ben, så varför inte göra det i ridningen utan att utesluta det ena eller det andra.

Efter att jag försökt ge en bild av vad vi ville träna på för Emelie så lade hon upp ett antal övningar. Diskuterade också kort om skillnaden i stöd och kontakt med bettet och E. bestämde sig för att helt enkelt inte lägga sig i det eftersom jag och hästen trivs med det sätt vi kör på nu. Så fick vi hitta böjningen på volt i skritt och börja lägga in halter. Halter har väl jag och G knappt aldrig tränat på (hur man nu kan låta bli det egentligen?) och när jag blev bättre på att förbereda oss innan, hålla G rakare och rida in i haten så fick vi till ett par trevliga stopp. Bäst blev det när vi red på en åtta och gjorde halten i mitten innan vi böjde om. Jag blev även uppmärksammad på att G fick en bättre balans och bättre placering av bakbenen när han fick skritta på mer framåt.

Gick över till skänkelvikningar i skritt från kvartslinjen och ut till spåret. Vi har ju ridit en del tvärningar från dike till dike så att säga, när vi rider ute på vägarna. Att göra det på ridbanan var en helt annan historia och G ville gärna föreslå skolor istället för tvärning. Emellanåt fick vi till det riktigt bra och jag tänker faktiskt berömma mig själv för att jag så tydligt känner av vad som händer i hästkroppen och hur jag behöver inverka. I en skänkelvikning för vänster skänkel kom vi åt någon riktigt lösgörande punkt för G för han började frusta av välbehag. Härligt! Han är ju dessutom en riktig arbetsmyra och verkligen vill och försöker även när det blir svårt och tungt för honom.

Gick över till trav på volten där Emelie försökte påminna mig om att räta upp överlivet, tänka upp med handen och skänkeln nästan hellre framåt än bakåt. Jag kanske lyckades tre steg totalt, så där har jag mycket att jobba på! G. hade också som vanligt svårt med vänster bakben, ville skjuta ut det i högervarvet och fick svårare att börja sig i vänstervarv.

Innan vi gav oss bad jag E. kika på galoppfattningarna. Jag får själv så bråttom, slarvar med fattningarna och G. taggar till. Så nu fick jag bara tänka LUGN och träna på att ge honom utrymme att ta galoppen genom att lätta på innerhanden. Även om det såg ut som lite hejcon bacon så fick vi till en riktigt trevlig fattning i vänster på slutet. Fick en fantastiskt bra känsla för hur det ska kännas som jag kommer ta med mig i fortsatta träningen.

Som sagt, jag var verkligen nöjd med träningen! Emelie lade upp bra basicövningar för oss och kunde ge utvecklande tips och instruktioner på vägen. Goliath skötte sig som den pärla han är. Hade jaktkandaret på och han trivs väldigt mycket bättre på det än på det tredelade (som hamnar i garderoben för tionde gången). När vi gjort halt efter avtravning tog Goliath några extra steg så att han kunde få klapp och beröm av Emelie. Han är ju för rolig, en riktig kelgris :) I stallet gäspade han sen stort och såg väldigt nöjd ut på ögonen så jag tror definitivt att han också gillade träningen.

När det blir tillfälle får Emelie komma ut och träna oss igen. Jag har dessutom pratat med en tjej som kan träna oss akademiskt så våren ser otroligt lovande ut!

Saxar ett bra inlägg med intressanta fakta om hur hästens päls funkar! Min källa hittar ni här.

Fryser din häst?

Varför hästen inte behöver något täcke och om hur pälsen fungerar.

Päls:
Till skillnad från människan är hästens kropp gjord för att hålla värme. Kroppen är kompakt, benen har få muskler som behöver blod, nosen är gjord för att värma luften för att minska nedkylning via lungorna. Matsmältningsorganen är av stor vikt för att hålla värmen. Hästen har många fiffiga system som håller den varm. Hårremmen kan ställas upp en aning så det får plats med mer isolerande luft. När det är kallt strömmar blodet inte lika ytligt. Hästar är bra på att darra, vilket producerar mycket värme.
När det ändå blir kallt bygger hästen vinterpäls (vilket också påverkas av ljuset, hästar på stall får tjockare vinterpäls) ända till december. I vinterpälsen finns olika sorters hårstrån, tunna, fina hårstrån, hårdare hårstrån som håller upp de finare, hårstrån som skyddar mot regn. Om hästens päls inte förstörs med allt för mycket borstning eller schamponering, håller huden sig alltid torr. Har du sett en häst ute i snön där snön inte smälter bort? Ett bra exempel på att pälsen är maximalt isolerande och inte släpper ut någon värme. När det är kallt blir hästen dock mer hungrig och behöver mer grovfoder för att hålla värmen.

Svettig häst:
Många tror att hästen blir förkyld när den är svettig och ställs i hagen, för det blir ju vi. Men att tänka att en häst är en så fantastisk varelse som har evaluerat till att kunna springa ifrån en tiger, för att sedan dö i lugninflammation när den blivit svettig efter äventyret, är det sannolikt?
Låt oss börja med lite fakta. Allt som är blött är inte per definition också kallt (tänk på dina ullstrumpor som även värmer när de är blöta, som alla genomvintrade lantisar vet). Det torkar fortare när det finns luftström (tvätten som torkar snabbare när det blåser lite). Något som är blött men inte dunstar av, förlorar inte värme (tänk våtdräkt som surfare har). Fukt vill gärna vara i trånga utrymmen (mellan fibrerna i handduken, mellan de fina hårtråna på hästen).
Vi människor har ingen päls och när vi är blöta torkar vi genom avdunstning. Detta går så pass fort att vi kan bli sjuka. Hästens päls ser till att ingen avdunstning sker på huden när hästen är svettig. Istället transporteras fukten till utsidan av pälsen där den avdunstar och kyler ner. Huden är samtidigt torr. Har du sett små fuktdroppar efter en stund på ditt ulltäcke/fleecetäcke som du lagt på hästen? Hästen har en egen exakt likadan mekanism som gör ulltäcken fullstädigt onödiga. Att lägga på ett täcke på hästen är Antropoformism. Däremot ska du självklart skritta av din häst ordentligt så den inte svettar längre och huden är torr när du kommit tillbaka.

Vintertäcken:
Med tanke på att hästen behöver ställa upp pälsen för att skapa isolerande luft mellan hårstråna, kan du tänka dig vad som händer när du lägger på ett täcke som hindrar hästen från det. Täcket är inget extra du lägger på. När hästen ska sätta vinterpäls och har täcke på sig, sätter den helt enkelt mindre päls, så du har täcket istället för en tjockare päls. Med ett täcke tar du bort hästens eget värmeregleringssystem. Hästen kan reglera värmen vid behov, ställa upp pälsen för att få mer värme på kort sikt, bygga mer päls på lång sikt. När du lägger på ett täcke kan hästen inte själv anpassa sig till det som är lämpligast.  Vissa människor lägger på ett täcke just för att du inte vill ha vinterpälsen på hästen. De kanske inte tycker det är snyggt, eller domaren på tävlingen kanske inte är tillräckligt utbildad för att kunna uppskatta en fin och hälsosam vinterpäls, eller så vill du inte att hästen blir svettig. Men det har vi ju redan redat ut här ovan.

Källa och mer info om det på engelska: http://www.paardnatuurlijk.nl/weetjes/index.htm

   Det är ett sånt fantastiskt väder att man kan inte annat än att må toppen! Maken är i Fjällberget på friluftsdag med jobbet, snacka om att dom prickade in rätt dag. Själv har jag varit i stallet i sällskap med Lillprins Bus, bättre kan man inte få det!

Ställde vagnen med Bus i på ridbanan där det var sol medan jag och Goliath tränade Long Reining. Bus knölade lite men fick klara sig på egen hand (bra träning för mamman att inte koncentera sig på något annat) tills han verkligen ledsnade ur. Inte så konstigt eftersom det tog två minuters gungande på vagnen innan pojken stensov :) Goliath stod blickstilla och väntade tills jag var klar, lika förvånande det som att sonen somnade så fort för G brukar hata att stå still. Men han har väl förståelse för det lilla knyttet.

Träningen sen. Vi har ju testat det här arbetssättet en gång tidigare och tja, nu hade poletten trillat ner på hästen kan man säga. Vi gick från rakt spår in på förvända öppnor, vanliga öppnor i låg form och fina slutor. Det är som att han aldrig gjort annat. Jag blir såå stolt! Sen dristade jag mig faktiskt till lite trav idag och tillät honom att få upp lite fart bara för att han skulle få kvitto på att han tänkte rätt. När han fattat signalerna så kunde jag börja samla honom lite och när han så sakteliga fick till det så trampade han på i en riktigt maffig samlad trav. Nog för att halsen blev väl kort, men man kan inte få allt från början. Huvudsaken är att han fattade vad jag menade och kunde hålla nere tempot.

Prövade till och med att be om travtakt i förvänd öppna och sluta, det var så klart lite för jobbigt än och svårt att koordinera men den lilla taktändringen och vinklingen i bakbenen som han visade var mer än godkänt! Testade givetvis bara ett fåtal steg och gav direkt beröm och eftergift.

Han fick även trava på runt på volt som i vanliga longeringen och då blev det så roligt att han bara var tvungen att både bocka och ta några galoppsprång. Haha, kul med lite bus! Det fåtal gånger han gör något sånt brukar jag vänta ett par steg för så mycket värre blir det inte och då kan jag be honom koncentrera sig igen. Bad dock om en kontrollerad galoppfattning i höger varv och den blev så samlad och fin att han bara orkade med tre steg.

Det är så kul att se vilket fint resultat arbetet med skolor och samling ger direkt under passet och hur bra Goliath trivs med att få ansvara mer för sig själv. Mer Long Reining åt folket!

Januari för ett år sen, Goliath busar med gamla bästisen Fräsen.

Bra skrivet, Ewa Angantyr!

...och det är precis vad jag har gjort. Bestämde mig igår för att avboka AR-kursen här i april för vi har fortfarande inte befäst vår senaste läxa, det kom ju ett litet barn ivägen. Dessutom är vi i fulla flyttartag kring kursdatumet så det blir mig lite övermäktigt.

Istället ska jag ta ut en duktig tjej från Sunnansjö Ridsällskap och helt enkelt bara träna grunder. Det blir mer åt det engelska hållet men vad gör det så länge hästen förstår mina signaler och vi båda får ut något vettigt av det.

Oavsett hur mycket jag verkligen sett fram emot AR-kursen kändes det faktiskt som en lättnad att avboka. Just nu behöver jag kontinuerlig träning istället för att inte komma någon vart på egen hand.  

Igår frågade Dippis ägare om hon fick släppa ihop sin kille ihop med min och det gick naturligtvis bra. När jag kom ut till stallet ett par timmar senare så blev jag stående ett bra tag vid hagen och bara tittade och njöt. Goliath och Dippis busade verkligen och bara njöt av att få testa sina krafter på ett vänskapligt vis. För det mesta inledde de "dansen" med att nafsa varann kring munnen eller på halsen. Nafsandet övergick snart i fina bensparkar med frambenen, hopp med bakdelen och vidare i stora stegringar. Jag kände mig plötsligt så ödmjuk för vad hästarna går med på att vi gör med dem, när de lika gärna skulle kunna bete sig likadant mot oss som mot en buse i hagen.

Hästarnas dans bekräftade också verkligen det jag tänkt om att de redan kan alla svåra rörelser som vi försöker "lära" dem. Goliath gjorde en fantastisk spansk skritt ( iaf med ena frambenet), han gjorde vändningar på bakdelen och någon variant av skolhalt där han lågt reste sig på bakdelen - stannade kvar någon sekund - och sen kastade han sig fram i ett stort elegant språng. Han var så underbar att se på, så stark, livfull och bara så otroligt glad och stolt över sig själv.

Vi tog med oss hans känsla in i stallet och ner på ridbanan och vilken häst jag har! Om hon där uppe på ryggen bara kunde göra rätt skulle han dansa lika fint med mig. Vi hade tränsbettet på och jag lösgjorde ständigt eftersom han gärna blir stum emellanåt och har svårt att få igenom böjningen. Men när allt sitter på plats är han lätt som en fjäder och skolorna sitter så otroligt bra just nu. Vi testade på diagonalsluta utan större problem och även en stor skrittpiruett som var lite tyngre att jobba sig igenom så klart.

Efter en paus tog vi lite trav och jag hade på förhand bestämt mig för att placera G rätt och sedan sakta av innan han tappar balansen. Alla skolor hade fått honom mjuk och fin och jag blev positivt överraskad hur väl han orkade bära sig även i högervarvet. När vi saktade av och gjorde halt var det som att G själv också tyckte att han verkligen gjort ett fantastiskt jobb. Älskar den känslan!

Innan vi skrittade av och gick tillbaka till stallet tog vi två mindre lyckade galoppfattningar, men vad gör det när hästen bjuder till och försöker göra sitt bästa utifrån mattes tafatta hjälper :)

Nu har jag bestämt mig för att ALLTID raspa av Goliaths hovar litegrann på måndagkvällar. Det blir så tungjobbat när jag väntar 3 veckor i slängen. Det intressanta är att det återigen händer en massa grejer i hovarna! På ena bakhoven så börjar strålen ömsa, på båda bak ser sulan ut som en puckelpist för den håller på att bli mer skålformad och tjockar på sig. Framtill så släpper sulmaterial kring strålspetsen och de verkar äntligen gå mot en bättre skålform de också!

Tja, har man inget bättre för sig en fredagskväll skulle man kunna sitta och bara betrakta hovarna i olika vinklar för det är verkligen hur intressant som helst   

Igår tog jag och Goliath en rejäl vända på en och en halv timma! Jag hade kikat ut en riktigt härlig raksträcka på kartan som skulle kunna passa perfekt för galoppintervaller, om underlaget tillät. Och det gjorde det, vill jag lova! På sommaren är det grov stenkross i mitten av vägen men nu på vintern var det perfekt, speciellt när en skoter hade plattat till snön så att den bar lite bättre.

Goliath fick två ganska långa galoppsträckor med en skritt emellan och på hemvägen blev det två kortare, lite lugnare galopper.  Min lilla kämpe blev rejält trött och jag lät honom bestämma lite över om vi skulle sakta av och tog inte upp galoppen igen förrän han själv var redo i kroppen. Men bjöd gjorde han och hade hur kul som helst!

Längst bort på rakan upptäckte jag dessutom en ny stig som var skyltad "Glaningen runt". Det finns en sjö där som heter just Glaningen och jag vet att folk gärna promenerar runt men jag har aldrig förstått vart de tar vägen. Så nu har vi ytterligare en runda som blir minst en mil om man inte vill utöka den.

Turen igår blev faktiskt också en mil lång när jag red samma väg tillbaka. Såhär såg det ut när vi började i Gonäsheden.....