Alla inlägg under februari 2011
...men kollegan var verkligen inte övertygad, och jag ska erkänna att jag också hade mina tvivel när det var jämngrått och småkallt hela förmiddagen. Men så började det minsann att klarna upp och till slut sken solen för fulla muggar. Alldeles lagom så att luften hann värmas upp innan jag och Goliath gav oss ut i skogen en timma.
Idag var pälsklingen äntligen helt bra i hovarna, inte minsta ömhet! Sen var det lite halt på sina ställen men han halkade då inte en enda gång utan tog små myrsteg i den halaste uppförsbacken och klarade biffen galant. Hade min barbackapad och den får verkligen toppbetyg. Varm, bekväm, ger mig BRA stöd i traven och den hade inte rört sig en milimeter trots både trav och en kort galopp. Alla borde unna sig en sån ;)
Hästen gick inte heller av för hackor idag. Piggare idag men lyssnade väldigt fint. Skrittade allra mest men gjorde även några travövergångar där jag krävde mer form och mer kraft från bakbenen än i vanliga fall. Gjorde även några halter med bibehållen form. Visst får jag hjälpa till en del, men han börjar iaf fixa det och han är ruskigt härlig att sitta på när han jobbar på sådär. Red runt något som kallas för Krossen. Är inte helt säker på vad det är för slags kross egentligen, men i närheten kan man rida över en bäck som löper över vägen. Det har varit lätt flödande vatten där varje gång vi ridit dit och Goliath traskar glatt i och leker runt innan vi vänder hemåt igen. Sötnöten.
På hemvägen red vi sidvärts över skogsvägen och gjorde det även i trav idag men krav på en mer samlad form och lägre tempo. Jag får verkligen passa mig så att jag sitter rakt över honom och vi har lite problem med att rakrikta och ställa om, men det blir allt bättre. Fick verkligen till den trav jag strävade efter och G fick visa att han faktiskt kan behålla takten i lägre tempo, med viss hjälp från min sida. Gillar verkligen att jobba ute i naturen, även hästen är mer positiv och tycker om att få ta i och tänka lite. Tänk alla stackare som anser att man bara kan jobba på ridbanan...och de som bara rider på bana överhuvudtaget....jo, det är faktiskt synd om er. Jag är inte ett dugg avis! ( Bara de dagar vädret satt sig på tvären och vägrar samarbeta :)
Nu är det dags att mumsa i sig lite tacopaj med kyckling. Gjorde nåt slags hopkok på eget bevåg...
Nu är jag ordentligt motiverad till att träna dressyr igen, konstigt va :) Tog ett pass idag med fokus på att samla-länga i skritten, skolor på volt och sen "bara" trava på. Böjning och sökning fick komma i andrahand, vilket syns på filmen. Satsade på att rida lätt till en början och mot slutet kunde jag även rida lätt utan att rumpen släppte sadeln och belasta lite mer.
Underlaget försvårar en del, jag försvårar en hel del och skulle behöva träna på att hjälpa "lagom". Blir gärna att man gör för mycket eller alldeles för lite - som i varvbytena t.ex Ser ju rent bedrövligt ut... Men en travtakt hade vi iaf och Espaniolan hjälper mig verkligen mot stabiliteten. Dock hamnar jag såklart i obalans och låter G skjuta mig åt sidan när varken han eller jag orkar bära upp oss. Dessutom var han rätt tung i handen idag, lite småtrött till och med. Någon stress var det inte tal om :)
Jaja...det går åt rätt håll iaf. Nästa pass på banan blir troligen på onsdag om underlaget tillåter, med fokus på att trava igenom honom och börja vända genom volten och minska-öka volten. Kanske även göra ett par igångsättningar på olika sätt, från samlad skritt och även från en tydlig sökning nedåt-framåt. Får se vad vi orkar med och vad vädret tillåter.
Det var ju dessutom långritt på gång för föreningen när jag var i stallet. Ett stort gäng hästar och tjejer trängdes i stallet. Så jag och Goliath sadlade av ute på ridbanan och borstade där. Coolingen stod snällt still med grimskaftet i marken. Dessutom åkte det ett par skotrar utanför ridbanan när vi red, G tittade lite småoroligt men gjorde inga tokigheter. Duktiga hästen!
Här är långrittsgänget!
Ikväll har jag och maken städat ut tv-rummet och flyttat ut allt i vardagsrummet. Ser ut som världens kaos, men det är bara under tiden som maken lägger in det nya golvet vi köpte idag. Silverek minsann. Blir nog snyggast så mot vår mörka sänggavel. Sen ska det fortsätta att donas...men inte idag.
... till clinic för CD i Grangärde den 3 april. Spännande! Det blir sju månader sen jag var med för allra första gången. Sjukt nervös och med en taggad häst...ska bli intressant att se hur det blir den här gången!
Satt och kikade på filmerna från den helgen i augusti när vi tränade tre pass för CD. Det jag mest slås av är hur mycket stress herr G hade och vilken skillnad det faktiskt är idag. Även om det skiner igenom ibland så har vi betydligt bättre koll på det där nuförtiden och kan hantera det även om han taggar igång. Sen var ju min lilla pålle rätt snygg också i sommarskruden :)
Så nu har vi en månad på oss här att finlira på det vi kan i skolorna, jobba på böjning - sökning och framför allt trava och trava så att han börjar slappna av. Vet ju att han kan, det syns ju i longeringen. Det är bara matte som ska sluta störa honom :)
Såhär såg det iaf ut några minuter under helgen förra året...
Idag blev det arbete från marken och longe för min och Goliaths del. Vi passade även på att ge Fia och Fräsen de tips vi kan och de skötte sig väldigt fint!
Totade ihop en film från en del travarbete. Finns som alltid plus och minus med passet:
+ han tar mina signaler om tempo och takt väldigt fint
+ han reagerar bättre på böjning
+ han håller sin böjning längre stunder på egen hand
+ han behåller (oftast) sökningen i travigångsättningarna
+ han går att forma i halt ute på spåret
+ han stressar inte upp sig på samma sätt längre
+ han får till allt fler sammansatta steg där han balanserar sig, är avslappnad och bär sig rätt
+ jag ser allt bättre när det blir rätt och när det blir fel
+ jag vet allt bättre vilken hjälp jag ska ge för att stötta honom
- han rätar fortfarande ut sig
- han tappar balansen
- tappar sökningen i avsaktningarna
- slirar ut med bakdelen eftersom han tappar böjningen och börjar skjuta på istället för att bära
- jag missar att hålla voltformen och försvårar för honom
- han sänker huvudet för mycket och tappar rygg
( - jag råkade ställa in kameran för snävt så den filmar bara halva volten... )
Ja...det är både det ena och det andra som sagt. Men nog går det framåt, inte tu tal om saken. Han vet ju vad jag menar och nu ska vi arbeta för att få allt fler stunder i en bra bärighet. Skritten skötte han riktigt fint, reagerar bra på att jag växlar mellan liten och stor böjning och han jobbar på fint med innerbak i lägre tempo. Fick till en riktigt fin öppna efter travarbetet, vänster sluta kräver bara att jag placerar mig medan höger sluta behöver mycket "pek" från mig. Men det kommer och han försöker.
Imorrn blir det ett uppsuttet pass. Hovbölden stör oss inte utan läker på fint.
För nog håller ni med om att det kändes som flera plus idag i jämförelse mot de -27 graderna vi härdade ut med här om dagen?
Åkte till pållen och han skrittade runt i hagen utan bekymmer. Jag var ju lite orolig att det skulle blivit komplikationer kring hovbölden, men allt verkar gå fint.
Inne i stallet passade jag på att ta gummiskrapan och dra bort stora fång med vinterpäls. Gissa om någon njöt av behandlingen.... :) Nu för tiden står han helt lös i gången med ett grimskaft som "ground tie" och då ska han givetvis kontrollera min borstning emellanåt när han kan röra fritt på huvudet. Det ska nosas lite, gosas lite, allmänt inspekteras... Söt är han iaf. Får dock putta undan honom ibland när han har huvudet i vägen där jag ska borsta. Ställde upp honom med kedjorna efteråt sen när jag skulle hämta grejer i sadelkammaren. Och då visar han verkligen att han inte är nöjd med läget, det ska trampas runt och självfallet skakas med huvudet så kedjan rasslar. Känns fint att han sköter sig bättre helt lös. Litar dock inte riktigt på att han står på samma ställe om jag går iväg en sväng där han inte ser mig.... :)
Gick ut på promenad i grimma cirka en halvtimma så att herrn fick röra på sig utan att jag satt på och tyngde i och med bölden. Till en början ville han gå i kanten med mycket snö men så styrde jag ut honom på det lite hårdare och då upptäckte han visst att det inte gjort ont i fossingarna längre så resten av turen traskade han på utan bekymmer.
Passade på att träna lite halter, gå sakta, tvära för mina position utifrån hans kropp osv. Han är så med på noterna men ska absolut ha beröm när han gör rätt, annars blir han lite grinig när jag kräver mer av honom. Speciellt när jag tvärade honom och bad honom flytta undan bogen, det är ju ett "tuffare" område att flytta på en dominantare häst - som han är. Men under våra månader ihop har det verkligen gått framåt och även om det kommer en del tjuriga öron och ögonkast så fogar han sig och vid beröm blir han som ett glatt litet barn i en godisbutik. Har aldrig träffat på en häst som är en sån "sucker" för muntligt beröm. Mycket användbart vill jag lova!
Raspade hovarna efter promenaden och sprayade in strålarna med äppelcidervinäger. En betydligt billigare, miljövänligare och humanare metod att behandla strålrötan på mot att använda hovtjäran. Betydligt smidigare också eftersom tjäran luktar och kladdar överallt. Tänkte spraya på vinägern varje gång jag är i stallet och hoppas på att det ger något resultat. Mittfårorna på framhovarna är inte att leka med just nu och rötan gör ju att hovarna blir än ömmare. Känns inte alls kul... Enligt Svenska Hovskolan var vinägern iaf något som kunde fungera om man var noga med att använda den. I ännu värre fall är det kollodialt silver som gäller, det hoppas jag vi ska slippa.
Here som pics på utgångshålet för hovbölden och de hemska strålarna. Bilderna är tagna på vänster fram. (Hålet syns som ett jack nere på vänster balle.)
Goliath fortsätter att vara en riktig kelgris. När jag hade tagit av honom grimman ute i hagen lade han sitt huvud på min axel och så stod vi där och blåste och myste tillsammans. Det ska gärna klias lite också och han låter mulen fara lite på mig också - aldrig så att han har försökt nafsa eller bitas dock. I så fall skulle han inte få hålla på. När jag gick ut genom grinden stannade han och kikade på mig innan han traskade iväg bort mot de andra hästarna... Ja, jag kan faktiskt inte låta bli att bli sådär fånigt tonårskär
Efter middagstid idag försvann äntligen "yrigheten" - stor lättnad!
Med tanke på att jag inte varit hos Goliath på två dagar pallrade jag mig dit på eftermiddagen och mådde helt okej när jag var igång. Jag är riktigt glad att jag bestämde mig för att åka dit för jag, Mikaela och Maria upptäckte att Goliath hade en hovböld på vänster fram. Den hade öppnats av sig självt vid ballarna så nu får det självläka under övervakning. Inte konstigt att häststackarna varit öm i hovarna....började faktiskt få en känsla av att det skulle kunnat vara just en hovböld.
Diskuterade med Mikaela kring hovbölden och hon trodde att anledningen kunde vara att Goliath nu fått större tillträde till höet när han kommit in i flocken och passar på att mumsa i sig mer eftersom vi har fri tillgång. Hö innehåller ju en hel del socker och tydligen (man lär sig som sagt nya grejer - som andra antagligen redan vet) är kallblod generellt sett känsligare för detta. Så mera hö tillsammans med kraftfodret har väl helt enkelt blivit för mycket gottigheter. Därför tar vi bort kraften ca en vecka och istället ska han äta en slags gröt som balanserar upp magsystemet. Känns skönt att ha en kunnig foder"rådgivare" på plats så att vi får rätsida på det hela.
Jag ska erkänna att jag var lite aktiv på förmiddagen idag också. Höll på att få spunk av rastlöshet, trots yrandet. Det gick ju bra så länge man satt still iaf...så jag sydde klart min barbackapad. Den blev väl inte riktigt som jag tänkt mig men nu är jag en erfarenhet rikare och rätt nöjd med slutresultatet. Den är inte urful, den är varm och mjuk, sitter där den ska och jag satt också där jag skulle.
Uppljusad bild så att tingesten syns
Sötnosen med kulmage
Skrittade och tog några travsteg på ridbanan iaf för att se hur hovarna reagerade. Han var kanske något trippig men ändock mycket bättre än han varit de senaste turerna. Passade på att träna lite på att bara styra och följa sätet och verkligen sitta mitt ovanpå hästen. Märks ganska tydligt hur duktig han är på att skjuta över mig hit och dit när han inte orkar balansera sig själv. Han gillar också att låta staketet styra honom runt så att han själv slipper lyssna på mattes hjälper, och matte är väl inte världsbäst på att balansera upp sig själv heller hela tiden... Men idag var jag noga med att ta oväntade vägar och även hålla mig innanför spåret så att vi både fick koncentrera oss. Väldigt nyttigt!
Imorrn blir det jobb och det ska bli riktigt skönt att komma tillbaka in i rutinerna. Rätt trist att vara sjuk ändå....
Det gick inte lika lätt den här gången. Kroppen uppförde sig inte som den har gjort innan.
På måndag morgon när jag klev upp till jobbet måste jag ha haft någon form av feberfrossa, iskall panna och en svettig kropp. Trött och småförvirrad intalade jag mig själv att det var ren inbillning och tvingade mig iväg ändå. Men ett par timmar senare var det bara att ge upp. Kroppen var helt slut på energi med huvudvärk, kraftlöshet och yrsel till följd. Bara att gå hem och packa ner sig under täcket.
Stannade under täcket ända fram tills det var läggdags igen. Tvingade mig själv att fundera ut saker jag var sugen på att äta och lyckades få i mig fyra frukter, en sallad, några salta kex och slutligen en pytteportion spagetti med egengjord pastasås. Ska erkännas att jag i en disillusion av må-bra-känsla tog en bit kladdkaka med glass också. Men ALDRIG har det smakat vidrigare! Allt som innebar socker och fett gav mig avsmak. Höll på att få vända ryggen till när jag stekte ett ägg till maken...vidriga lukt!
Känner mig fortfarande "yr". Men magen har kommit igång och jag tänker ägna dagen åt att få i mig så mycket nyttigt som jag bara kan. Kanske jobb imorrn...avvaktar.
Man måste visst vara snäll mot sin kropp och ta hand om sig....fast det enda man vill göra är att gå ut i solen och ta en långtur med hästen.
Det ska erkännas, jag var lite shaky när jag åkte iväg till stallet och kände likadant när jag var på väg hem. Men under tiden där emellan mådde jag bara bra. Ändå skönt att ha fått lite frisk luft och solsken efter ett dygns isolering.
Fick lite(t) sällskap på ridturen, alltid trevligt att slippa rida själv - även om jag mest åkte häst idag :) Goliath var lite misstänksam till den 2åriga shettishingsten Tarzan och hans ägare Fia fick hindra lillklimpen från att hugga in på Goliaths bakdel ett par gånger. Men bortsett från det så får man nog leta efter en trevligare unghingst. Han följde matte hack i häl och traskade på utan större bekymmer.
Goliath var lite skeptiskt som sagt, och inte helt förtjust i att behöva göra halt på hemvägen - därav mina höga händer.
Vi ser verkligen ut som ett riktigt ponnyekipage, haha....
Fick ett rätt bra tips här i bloggen idag förresten. Något som jag själv tänkt på och som jag faktiskt tillämpade i höstas när jag funderar närmare på saken. Det handlade givetvis om traven :) Tipset var att låtsas som att hästen har världens supertrav på ridbanan och bara trava på helt enkelt. Inga krusiduller och perfektheter utan bara iväg i rätt gångart. Minns att det funkade riktigt bra. Lite klurigt till en början förstås men med travens lösgörande förmåga började hästen sen hitta travtakten och slappnade av. Ibland gör man det nog svårare än vad det är och ställer framförallt för höga krav på sig själv om att allt måste vara så perfekt direkt. En kombination av "bara trav' på" och fortsatt träning på övergångar och igångsättningar kan nog bli riktigt bra. We'll see!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 |
16 | 17 |
18 | 19 |
20 | |||
21 |
22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | |||
28 | |||||||||
|