I eftermiddag åkte jag och Bus ut till hästarna och arbetade Farbror Frej från marken. Nog var han "hittepåig" idag då han tyckte löven i träden prasslade ovanligt högt och en dörr som slog igen måste ha betytt att lejonen kom lösa! Det är höst helt enkelt   

Under jobbet skötte han sig dock finemang, lillhästen. Ja...lillprinsen också ska tilläggas som sov gött i vagnen. Jag och hästen gick noga igenom böjningen, poängterade för honom att han måste lyfta upp innerbog för att verkligen vinkla in höften och det gick så fint så. Lade in travövergångar ner till skritt för att få rumpan att jobba, han ville gärna fortsätta trava på men hetsade aldrig upp sig som i ridningen. Märks att longe och arbete vid hand passar honom perfekt!

Gick över till skolorna på rakt spår och idag kom högerslutan som ett välskrivet brev på posten när jag positionerade mig mer rakt framför huvudet och struntade i att titta på bakbenets placering. Voila - hästen gick i en stadig sluta eftersom han slapp böja halsen ut från spåret. Tänk att man alltid ska förstöra och krångla till det för ens stackars häst....sen är ju vänster bak svagare överlag...men det finns ju sätt att både försvåra och underlätta övningarna på! Testade även att göra en sluta där jag gick mellan hästen och staketet och kunde flytta ut rumpan med ett spöpet när det behövdes. Det fungerade riktigt bra och vi hade färdriktningen klar för oss istället för att vingla lite hit och dit när vi gör det utan någon "vägg" som stöd.

Avslutade passet med att bara gosa och ha ett tungt hästhuvud på axeln och en mule som blåste varm luft i mitt öra...livskvalitet!   

Imorrn blir det en liten uteritt där vi fortsätter på konceptet travövergångar och lägger in en kombination av skolor i samma övning. Riktigt stärkande och bra tankejobb för pållen!

Vet ni hur glad jag är på en skala för att få tillfälle att träna för Christofer Dahlgren igen?! Han är otroligt pedagogisk och förklarar så att man förstår utan att man behöver känna sig som en dålig ryttare. Även om hela passet går åt skogen så lyckas han berömma de där få bra stegen man fick så att man ändå får en positiv känsla när man rider ut från banan. Jag tror inte att jag är ensam om att ha upplevt det...

Under söndagens teoripass pratade C om att han struntade i hur fina krumelurer man lärt sig rida sen sist för högsta nivån kommer alltid att ligga konstant utefter vad hästen klarar. Det intressanta är hur vi har lyckats bli tydligare i våra signaler till hästen och om vi höjt vår lägsta nivå. Om högsta nivån ligger på 10 på skalan och lägsta nivån på 1 från början så kan vi vara nöjda om vi nästa gång höjt lägsta nivån till 2. En riktigt dålig dag är alltså inte lika dålig som det var från början och då har vi utvecklats.

Jag red för C i april i år och nästa träning blir april -12...måtte jag har höjt lägsta nivån på ett helt ÅR!!

Vissa delar vet jag har blivit bättre, böjning...takt...balans...avslappning...och det är otroligt viktiga grundstenar. Men nog har vi massor att arbeta på här under vinterhalvåret. Jag kikade på filmerna från april i år och skrev ner en rad punkter som vi ska lägga fokus på. Allt hänger ju ihop så det är lite vanskligt att punkta upp det....

- stadigare böjning

- jämn takt

- balans

- avslappning

- "lagom" energi

- stärka vänsterbak

- flytta undan vänsterbog som gärna vill trängas

- lika långa steg bak i slutan

- skolor på volt

- växla mellan skolorna på volt

- tänk på min inneraxel som gärna vill peka utåt

- rid mot innerbog i slutan

- rid mot ytterbog i öppnan

- skolor i trav

- tänk sluta i högervarv trav

- samling, ej minska tempot utan tänk höja framdelen

- galopp, tänk på hästens innerhöft som ska gå uppåt, jobba ur slutan

- ingen vänsterhand vid magen, korta istället tygeln

- sökning till handen i samling

- sitt rakt över hästen och för den med dig, inte skjuta framför sig

Nog ska vi ha förbättrat oss ett snäpp till våren!

Det blev en innehållsrik och mycket trevlig helg!

Började lördagen med att åka till Västansjö och verka Simba och Twix, Annas ponnyer. Båda busarna hade visst höstkänslor och kort tålamod men det gick bra ändå. Det händer mycket i hovarna, Simba lossade sula baktill och Twix visar nu tydligt hur kort hov han vill ha. Än så länge är det ett par centimeter kvar men nu rör han sig obehindrat till och med på grus, han som varit så ömfotad!

Annas barn tog sig en ridtur efteråt.

På lördagseftermiddagen var vi sen bjudna till makens lillebror som fyllde moppe, kul att träffa lite släkt och äta mycket gott fika och god mat. Svärmor hon kan hon! Jag och Jacob åkte därifrån vid åtta på kvällen och då var vi helt slut. Maken hade åkt lite tidigare för en fotbollsavslutning och kom insmygandes hemma kring tvåsnåret.

På söndagen gjorde sen jag och Jacob oss i ordning för en heldag ute i Pärlby, Grangärde dit tränaren Christofer Dahlgren kom för att hålla clinic i akademisk ridkonst. Även om man inte rider själv så är det otroligt lärorikt och inspirerande att titta på de andra ekipagen som utevecklats sen man såg dem sist. Sen blir det lite allmänt hästprat uppe på läktaren och det är heller inte fel! Jag blev erbjuden en ridplats för CD i april och har nu tackat ja - vilken perfekt födelsedagspresent!! Perfekt att ha några vintermånader på sig att träna också så att vi inte behöver skämmas allt för mycket när vi kommer dit :)

Jag har redan skrivit det på FB men det är värt att än en gång berömma Jacob, han sa inte ett knyst under hela dagen utan låg mest och sov och uppförde sig som den perfekta bebis han är! Alla var grympt imponerade av honom - inte minst hans mamma :) Men det måste ju bara vara så att han trivs med hästlukten i näsan....!

Kanske var det en tillfällig svacka under tisdagsridningen för idag när jag arbetade Goliath vid hand och i longen så var han lika fin som vanligt!

Jag var noga med att få en fin böjning och att han verkligen lyfter upp innerbogen när han trampar under sig med innerbak och han blir bara bättre och bättre. Krävde bitvis ökad böjning i traven och då kom de där magiska stegen igen. Han vill dock gärna hamna djupt med huvud och hals, en styrkefråga skulle jag tro. Därför jobbar vi med igångsättning och några travsteg i taget där jag går bredvid bogen och där han måste samla sig rejält. Han blir verkligen taggad av de där igångsättningarna och vill bara mer och mer :)

Taggad var han rääätt ordentligt i galoppfattningarna idag också! Fattning från skritt i longe och han riktigt sätter sig på rumpan och tar några karriärsprång framåt innan han rullar igång. Ni kan ju gissa att han gärna skulle braka loss helt och hållet så han får bara några språng på sig innan jag ber om skritt och halt, annars så hade jag nog ingen häst kvar längre ute i linan :)

Skolorna blev också riktigt fina idag. Högerslutan kom igenom fint efter travarbetet även om jag får underhålla den betydligt mer än vänsterslutan. Han presenterade även en vacker högeröppna idag där han verkligen flyttade in bogen från spåret istället för att böja sig lite för mycket, som han så gärna vill. Fasen vad kul det är när han bjuder på sig själv sådär!

Vi höll väl på runt en halvtimma och avslutade med att öva på lite spansk skritt. Han har helt och hållet förstått att man ska lyfta extra på frambenet när spöet toucherar men att man kan ta et kliv framåt samtidigt är fortfarande överkurs. Skulle behöva träna på bugan först innan vi tar den spanska skritten längre med tanke på att han är en dominant kille om han får chansen och den sistnämnda övningen uppmuntrar till dominans. Tänk dåtidens militärhästar som skulle sparka med frambenen på slagfältet...jämfört med att få en häst att minska flyktmöjligheterna genom bugan....

Han är i alla fall för rar min lilla häst, tog mig verkligen tid åt att berömma och han svarade med att gosa på min axel i pauserna :)

Med tanke på den pågående älgjakten höll jag och Goliath till på asfaltsvägarna igår kväll när vi tog en timmas ridtur. Det märks verkligen att han är på "hösthumör" av kylan, han blir lite ojämn i takten för han har svårt att koncentrera sig, tempot växlar lite hipp som happ och helt plötsligt blir han tittig på omgivningen. Meen det gör mig inte så mycket, det är lite kul att ha en häst som är mer laddad än vanligt :)

Mindre kul var det att han väldigt gärna bara ville springa med huvudet högt upp i vädret och bara sköt ut sin vänsterbog. Kanske beror det på den allmänna okoncentrationen eller så har han passat på med de grejerna när nya medisen ridit. Skulle det bero på det sistnämnda har jag full förståelse för att det inte är så lätt att få till allt och tänka på allt i början när man försöker lära känna en ny häst. Detta är ju dock två av våra gamla "problem" som nästan var bortarbetade, men nu får vi väl ta nya tag igen då.

Det blev en hel del trav i går i varje fall. Bootsen funkar super på sånt slätt underlag och bakhovarna har inga problem att hänga med heller. Och hovar utan järnskor kan expandera och stötdämpa, så det ger snarare en bättre cirkulation på hårt underlag. Dock får man ta det varligt så att lederna inte överansträngs innan de vant sig vid belastningen.

Herrn blev rätt svettig igår och eftersom det kommit frost om nätterna är jag nog tvungen att slänga på ett täcke efter ridturerna. Jag vill INTE ha en häst som får ont i ryggen. Förra vintern klarade vi oss riktigt bra utan täcke på lösdrift men i år är ju kondisen mycket sämre och svetten ökar vid lite mera jobb. Pratade med Fia om klippningar av en av ponnyerna och det är nästan så att jag själv funderar på en liten klippning av G....hals och bringa är mest utsatt och klipper man ganska tidigt hinner pälsen iaf växa ut till värsta vintern då han förhoppningsvis har lite bättre kondis också. Jag ska fundera...tror att stallskötaren på ridklubben i stan åker ut och klipper mot en liten penning.

Idag är det Helenas riddag och i morrn åker nog jag och Jacob ut ihop på förmiddagen och jobbar från marken. Träna lite extra på att böja igenom åt vänster och att hitta sökningen igen.

En sån här kanske...

Lånad bild från internet.

Igår söndag blev vår nya ligghall användbar och byggmästarna ska verkligen ha en stor eloge för hur fin den blev! Hästarna verkar också trivas fint där inne där det både finns ett torrt hårt underlag samt ett torrt mjukt. Att slicka på saltstenen som hängts in är också en höjdare.

Jag och Goliath gjorde vår egen lilla invigning idag med en underhållsverkning. Jag hade repgrimman och repet och "parkerade" honom vid en vägg där han stod rätt snällt medan jag höll på med hovarna. Fräsen och Tarzan, de eviga följeslagarna kom snart för att hålla G sällskap och vara moraliskt stöd. Det är verkligen fascinerande hur hästar håller ihop, de andra två rörde sig inte ett steg medan jag höll på och det fick G att också stå kvar utan några bekymmer. Mimik, shettisen som flyttat in för någon månad sen stod dock kvar vid höet helt för sig själv.

Goliath har börjat sätta riktigt mycket ullig vinterpäls och så blir han sådär riktigt svart och blank. Fina sagoponnyn!

Något anmärkningsvärt när jag verkade var att det lossnade massor av gammalt traktstöd och sula på framhovarna. Den ökade motionen och en bra verkning har tydligen gett resultat! Det blev stora "gropar" efter allt material som ville lossna och jag var noga med att bara ta sådant som ville falla bort av sig självt. Det ska bli riktigt intressant att följa utvecklingen nu de närmsta dagarna. Det här bör även hjälpa framhovarna att närma sig ett mer skålformat utseende då de varit ganska platta tidigare. När vi plockade av skorna från första början buktade till och med sulan ut, hovbenet stod alltså nästan direkt på sulan utan någon stötdämpning emellan....!

Kul, sa Bull!

Jag och Goliath var ute på en snabbtur igår eftermiddag. Det blir liksom så när man har en bebis hemma :) Men 40 minuter hann vi med och dagens tema blev travigångsättningar. Jag gillar verkligen att jobba även när jag rider ut och Goliath blir så mycket mera positiv och framåt om han också får koncentrera sig och anstränga huvudet och inte bara kroppen. Så därför satsade vi på att ta upp traven på olika sätt...ur samlad skritt, ur öppna, ur sluta.

Vi har lite svårt för den samlade skritten än så länge, det blir gärna lite symaskin utan avslappning eftersom han bjuder så rejält framåt till trav så att han inte kan länga steget i skritten utan korvar ihop sig till en liten hög :) Ur öppnan är det inte några direkta bekymmer, jag får förtydliga sökningen i själva övergången bara annars håller han positionen. Ur slutan funkar det riktigt fint i vänster men i högerslutan protesterar vänsterbak som vanligt, men oj vad han försöker den lilla hästen och det känns som väldigt bra styrketräning.

Han är verkligen rolig att rida på såna här turer, min lilla fina häst!

Jag vet inte riktigt när jag började fascineras av att kunna samarbeta med sin häst med så lite hjälpmedel som möjligt. Kanske var det någon gång på högstadiet/gymnasiet då jag fick upp ögonen för naturlig hästhantering. Att kunna få kontakt med hästen bara genom att använda sin egen kropp...att slutligen rida kontrollerat utan vare sig sadel eller träns.... Utan att direkt formulerat det hela så flyter min dröm omkring där.

Min Goliath är en sådan som lyssnar bättre ju mindre "jox" man har emellan sig och honom. Jag har redan tidigare ridit honom i enbart repgrimma runt på ridbanan i alla gångarter, även runt en bana med olika "skrämsel-hinder". Fias kille har dessutom ridit utan något alls i hagen på G och han skötte sig fint.

Men det känns fortfarande lite som att fuska när det finns ett staket, jag vill ju vara helt fri och bara rida ut på en äng eller i skogen och fortfarande ha samma kontakt med hästen.

Så ikväll tog jag min allra första planerade ridtur med barbackapaden och i repgrimman. Och det var alldeles fantastiskt! Man får använda sin kropp på ett annat sätt och verkligen ha hästen med sig för att styra dit man vill och hålla rätt gångart. Goliath tyckte inte att det var det minsta konstigt och jag hade med carrotsticken för att kunna förtydliga om det behövdes.

Skrittade upp för Malbacksvägen som kantas av hus. Där låg det en soptunna omkullvält...där låg det en hög med vita plastsäckar...bakom oss kom det en stor lastbil rullandes... Goliath tog något steg åt sidan men lyssnade sen direkt på mig när jag med rösten berättade att det inte var något att lägga energi på. Och lastbilen kunde lugnt köra förbi oss efter att jag svängt in vid en liten gräsplätt.

Vi fortsatte turen upp i skogen på en grusväg där det till en början fanns en del grus som de nakna bakhovarna reagerade lätt på. En liten bit längre in var underlaget ännu bättre och då bad jag om trav. Goliath bjöd snabbt till och föreslog en något snabbare trav, men med en ytterst lätt förhållning i repgrimman föll han in i en lugn jogg som jag hade lätt att hänga med i trots att jag satt barbacka.

Eftersom kvällen började mana till skymning och sonen där hemma kunde bli hungrig fick vi ganska snart vända och då blev det lite mer trav. Vi hittade joggen igen och nu när hovarna kommit igång kunde vi även trava på grusvägen utan problem. Bootsen på framhovarna är verkligen guld värda! Jag längde ytterligare lite till på tygeln och Goliath svarade med att söka sig nedåt och hittade en avslappnad form som han trivdes i. Han är lite blodhund och går gärna lägre än vad man skulle vilja men än så länge får han ta vilken form han vill så länge han slappnar av och håller tempo och takt.

Finaste hästen....vi fick en riktigt mysig tur som vi båda uppskattade otroligt mycket, trots regn och rusk!