På http://barfotahovar.wordpress.com/2012/07/13/funktion-fore-form/ kan ni läsa ett mycket klokt inlägg om att man vid verkning inte bara kan följa "mallen" utan att verkningen helt och hållet måste utformas från hästens hovstatus. Att hästen kan använda sina hovar är betydligt viktigare än att den är verkad efter konstens alla principer!

På http://rastlostland.blogg.se/?tmp=20181145 läste jag flera tänkbara rader om inställningen till träning av sin häst. Jag lånar hit det jag fastnade för...

"Betänk dock fortfarande att det inte finns något rätt eller fel utan bara gynnsamt och inte gynnsamt samt att korrigeringar bara nyttjas för att stävja ett begånget fel. Då korrigeringen kommer in är vi redan försent ute. Då bör vi istället tacka för oss och testa igen. Här gäller det samtidigt att inte racka ned på sig själv eftersom det inte leder till utveckling av vare sig vår ridning eller våra drömmar. Vi ska istället förbereda väl så att vi kan använda hjälper och följa hästen i nuet, inte korrigera det redan skedda. Hästens hjärna ska bära hästen i harmoni och samförstånd med oss, vi kan inte ta hästens kropp till vår egen."

"Övningarna bygger på en serie av rörelser som är förberedande för kommande moment och hela tiden syftar till att stärka hästen utan att trötta ut eller tråka ut den. I en början krävs mycket lite och mycket lite press sätts på hästens kapacitet. Man tillåter sig yvighet i det tänkta mönstret för att söka sina gränser och belöna allt som är av önskvärd och uppbyggande natur. Desto mer avancerat ekipaget blir desto mer press kan sättas till. Övningarna anpassar sig nämligen naturligt till den ökande svårighetsgraden. När och hur mycket svårighetsgraden skall ökas måste vi dock stämma av med vår häst. Allt har orsak och verkan, eller som Ewa uttrycker det: "Man gör något, så händer något". Det är dock viktigt att tänka på att inte öva på övningarna, de skall användas som ett redskap vilket känner av ekipagets nivå i nuet. Hästen skall inte dresseras utan den och ryttaren skall skola sina sinnen till samverkan och samförstånd. Ekipagets nivå stannar nämligen inte i nuet utan utvecklas ständigt."

"Perfektionism uppnås över tid. Mycket logiskt eftersom den gröna hästen knappast kan göra en perfekt sluta, hur skulle den kunna? Varför ska jag då propsa på den och göra oss båda ledsna och frustrerade. Hästen kommer själv att gå vidare till nästa steg då kroppen blir redo. Det kommer av sig självt om vi hela tiden känner på gränserna, dom flyttar sig nämligen."

I eftermiddag tränade vi sluta från marken...använde oss av en åttvolt med mig i samma placering så att vi fick både rät sluta och förvänd sluta. Goliath skötte sig riktigt riktigt bra!

Efter att jag plockat av kapsonen gick herrn ner i sjön med vatten strax över knäna. Där stod han sen och åt sjögräs. Sommarlyx!

...mot utveckling så har arbetet från marken hela tiden varit till stor nytta. Jag får en chans att se hur Goliath rör sig och han kan balansera sig utan att störas av mig på ryggen.

Här på morgonen hann jag ut en halvtimma och arbetade G med långa tyglar och repgrimman. Eftersom vi fortsätter försöka hitta den där yttersidan och gymnastisera ytterbog lade jag fokus på öppna på volt med tydligare tvärning med liten böjning. Det gick faktiskt riktigt bra måste jag säga. Vi jobbade även igenom sluta och förvänd sluta på volt där jag uppmärksammade hur ytterbogen följde med runt framåt på volten och inte snett utåt. När G är avslappnad flyter han fram helt korrekt i rörelsen, men uppstår minsta spänning kortar han av sin överlinje och likaså steget vilket förstör istället för att bygga upp.

Vi avslutade med travupptagningar där han emellanåt briljerar med sin maffighet. Med ännu mer styrka kommer han kunna minska på påskjutet och orka längre sträckor.

Har ni fler bra tankar och tips på övningar för att arbeta fram en stabil yttersida så tar jag tacksamt emot idéer!

Vilket väder! När jag gick ut till sommarhagarna på eftermiddagen var den 19 grader varmt, otroligt fuktigt och ned föll ett lätt duggregn. Allt var sådär magiskt stilla och tyst, över sjön hördes plötsligt skränande fåglar och hästarna tog en paus från sitt lugna betande. Jag önskar att man kunde spara en sån upplevelse på burk och släppa ut en liten strimma sommarro när man som bäst behöver det.

Jag och Goliath red ner till ridvolten. Vädret måste ha påverkat honom för han var riktigt loj och matt. Traven var vansinnigt motig att få igång men väl uppe i takt bjöd han på flera fina och stabila bitar, än om jag fick lyfta upp honom ibland för att han inte skulle sjunka för djupt i form. I skritten har jag nu helt gått in för att hitta balansen så att yttersidan inte bara glider iväg. Jag har så lätt för att vika mig i innersidan och följa centrifugalkraften. När vi hittar rätt går det fint, men usch så mycket jobb det krävs.... Vid sånt jobb önskar jag att jag hade en häst som har en grundstabilitet och en bra balans i sig själv. För den här lilla ponnyn har det INTE. Jag har även gått in  för att rida svaga skolor just för att vi ska kunna hålla balansen och takten. När det blir rätt så känns det verkligen rätt ända in i benmärgen men för tillfället så är det en svår balansgång mellan att göra för mycket eller be om för lite så att han knappt anstränger sig. Men ju mer vi tränar desto bättre lär det förhoppningsvis gå.

En sak som är säker är att det går otroligt långsamt framåt. Vissa dagar får jag göra mitt bästa för att komma ihåg att andra delen i uttrycket trots allt är "framåt".

Han var duktig idag, min lilla häst! Red till ridvolten på morgonen och tog ett rejält pass med fokus på balans. Det är så lätt att slarva men idag såg jag till att han verkligen balanserade upp sig och inte flöt iväg på yttersidan. Jobbade även med öppnor och slutor där jag förde honom för yttertygeln. Lite småmotigt i början men gick bättre och bättre så att vi fick ett flyt i det.

Han har svårt för att slappna av ordentligt när vi går in i en övning (det blir definitivt inte bättre av att piloten inte alltid vet vad hon gör) och då försämras gångarten och övningen sliter mer än vad den bygger. De tillfällen vi däremot får till det går han jättefint...får sikta mot fler såna tillfällen bara!

Traven var ganska frisk idag men efter svaga öppnor och slutor mjuknade han och kunde även samlas litegrann i en högre nedåt-framåt.

Gillar att det händer grejer varje pass och att jag själv förbättrar min ridning och min känsla! 

Det hinner inte bli så mycket bloggande nu när jag börjat jobba igen så ni får nöja er med det lilla som dyker upp :)

Vi hade i varje fall en trevlig midsommarhelg hemma i Västergötland och nu i helgen var delar av familjen här uppe hos oss och hälsade på. Mina 3 och 5 åriga syskonbarn fick passa på att rida på Goliath och han skötte sig storartat, stod och halvsov när killarna borstade och bara lunkade på i godan ro när de red.

Idag fick jag själv äntligen mig ett ridpass, dessutom i sällskap av Elin och Dippis - dubbelt så kul med andra ord. Vi stannade till en stund vid ridvolten först där jag undersökte böjningen. Jag upplever att jag ibland behöver böja G ganska mycket, mer än voltens böjning, för att få en bra böjning. Men eftersom vi även har en hel del jobb med vår balans är det lätt hänt att en ökad böjning försämrar vår balans. Så idag var jag nöjd med min inställning och provade vilken böjning som var rätt för dagen. Jag kan också känna att han har svårt med sökningen vissa dagar och får lite hjälp med detta om jag rider i en ökad böjning. Nu lät jag hur som helst böjningen följa volten och fick både en bra böjning och bra balans. Jag får nog lura lite till på det där....har kanske bara lagt mig till med en dålig ovana att böja mer än vad som behövs?

Vi red även skolorna på både rakt och böjt spår. Rakt spår var lite klurigt, det var längesen vi tränade det och nu har vi inget staket att stötta oss mot. I slutan på volt fick jag flera gånger den där fina känslan av att föra hästen runt precis som vi tränat på under clinicen. Det tar sig! Avslutade med lite godkänd trav. Jag red förresten på hacket med dubbla tyglar i kapsonringarna och den här gången undgick G att krypa bakom lod pga hacket. Tja...ett riktigt bra pass måste jag säga.

Full rulle här nu när jag börjat jobba heltid igen efter en mycket behaglig mamma-ledighet! Nu får pappa äran att ta hand om finaste sonen istället och det går självklart precis lika bra :)

I söndags var vi ju iväg på Christofer-kurs i Grangärde. Hästen klev rakt på transporten både dit och hem och stod som ett ljus inne i stallet med både gamla och nya bekantskaper. Det är verkligen skönt att ha en häst som uppför sig som han gör när man åker iväg såhär. Själva träningen gav som vanligt otroligt mycket och kan sammanfattas med att vi ska fortsätta utveckla grundarbetet så att övningarna verkligen stärker Goliaths kropp. Efter att ha haft mycket fokus på innertygel för att få till böjning ska vi nu bort från den och verkligen fylla ut och söka till yttertygeln. Bra och enkla övningar som att byta varv och minska volten för ytter.

Jobbade mycket med våra slutor på volt där jag haft svårt för att först sätta mig i balans och låta placeringen styra slutan istället för att ta skänkeln till hjälp. Jag ska även ta med mig känslan jag har hittat i skrittpiruetten där jag för runt Goliaths ytterbog för yttertygel istället för att jag knuffar runt honom. Ytter framben måste placeras snett inåt och inte utåt. Mot slutet gick det riktigt bra och vi fick en bra mjukhet och ett flyt i slutan.

Christofer poängterade att jag ska ha som mål att förbättra gångarterna och behålla schwunget från bakbenen. Goliath blir lätt spänd, tar olika långa steg med bak eller bara väldigt korta. Traven är lite svår att plocka fram men den är riktigt bra när vi kommer till en bra takt. I samlingen blir det än tydligare att vi måste bibehålla framåtbjudningen så att han svingar in med bakbenen under sig. I travskolorna är det bättre att vi bara flyttar litegrann för att behålla kvaliteten än att det blir mycket men i obalans.

Det är helt enkelt dags att höja kvaliteten ett snäpp! Vi fick flera värmande kommentarer om att vi har utvecklats sen sist och jag tänker ta åt mig av det istället för att känna tyngden av hur mycket jobb vi har framför oss.

C tyckte även att vi snart skulle börja träna lite på enhandsfattning just för att jag behöver bli med medveten om hur jag för hästen för tyglarna.  Hoppas Anna kan hjälpa mig med det!