Jag kunde inte vänta på mina nya repgrimma utan satte på den gamla tjocka över hackamoret och gav mig ut på en dryg timmas ridtur ikväll. Jag behövde faktiskt inte använda hacket en enda gång! Ledord för turen var lek, ansvar och utrymme.

Goliath som är en LBE behöver omväxling, uppgifter och en mening i både hantering och ridning. Vi behöver alltså leka lite mer med variation och ge honom något att tänka på. Sträckan närmast stallet, både på bortväg och hemväg är ett sånt tillfälle då det bara blir "åka häst". Från början kommer det väl från att man "ska" skritta fram och av sin häst som uppvärmning. Men varför inte göra uppvärmningen till något roligt? Så istället för att Goliath bara såsar och går så sakta han kan av ren uttråkning så bad jag honom om halter, igångsättningar, sidvärts och till och med lite trav i lång och låg form. Genast blev livet kul, tyckte G och bjöd till med framåtanda och fart. Problem solved ;)

Så till ansvaret. Jag ger hästen en uppgift och det är hans ansvar att följa rörelsen, vägen, det givna tempot, den givna formen. Rakt fram på en stig är ganska lätt att förstå, jag behöver inte hela tiden påminna om att han ska gå rakt fram. Lite annorlunda blir det när vi kom fram till en äng där jag ville rida på en volt. Men om jag placerar mig i voltens riktning så borde hästen hålla sin cirkel - om jag har förklarat tillräckligt tydligt med min kropp. I början fick jag påminna flera gånger genom ett tygeltag, en skänkel...men efter en stund blev det mer sällan. När han hade klart för sig att det var ett cirkelmönster kunde vi börja jobba med böjningen. Här ser jag fram emot att ha en repgrimma med sidoringar eftersom jag behöver kunna visa böjningen med ett tygeltag uppåt mot min mage emellanåt. Ändå fick vi faktiskt till det några steg i taget där han rundade sig kring min innerskänkel och följde min sits. Att i det läget kunna ge eftergift direkt i repgrimman som ger en fullständigt eftergift....en härlig känsla av flow och ändå stabilitet och mjukhet. Vi jobbade i både skritt och trav, varierade med att flytta framdel och bakdel.

När jag gett hästen en signal måste han få chansen att reagera. Den första signalen måste dessutom vara den minsta för att jag ska kunna gå upp i styrka. Det här var jag supernoga med ikväll: sits-röst-skänkel/tygel. Som ett brev på posten fick jag en otroligt lyhörd häst som för det mesta svarade direkt på min första signal. Tappar han sen vägen, tempot eller den givna formen får vi påminna och säga: Hallå! Det här var din uppgift, nu får du ta ditt ansvar och bära dig själv. På hemvägen kunde jag korta upp formen med mitt säte, låta tyglarna följa med utan att inverka och sätta igång en samlad trav som vi sen höll ett par meter i taget.

Det härligaste är ju att Goliath verkligen växer i självförtroende med sådan här ridning. Han måste få en utmaning och sen få visa att han själv kan för då blir han en riktig stjärna och glänser! "Titta vad jag kan!" 

Oavsett om din häst har bra eller dåliga förutsättningar ska du ge honom beröm för hans försök och hans prestationer, det gör att hans självförtroende växer och han bjuder på ännu mer!

Inspirerad!

....utan jag och Jacob gick ut till hagen och testade att jobba Goliath från marken i repgrimma. Jag knöt repet som tyglar och sen jobbade vi i fem minuter vid hand med böjd på volt, öppna och förvänd sluta samt travupptagning. Min häst fattade allt trots mindre utrustning   Skulle till och med vilja säga att han var mer avslappnad. Sen blev det ett par buga och lite stretch helt lös när han skulle få sina mineralbitar. Jacob höll på att tjata hål på mig ( hehe) om att få ta sig en ridtur så det var bara att lyfta upp honom på hästryggen där han sken som en sol och hästen stod helt lös och bara mös. Vilket par jag har va?!

Arkiv maj 12 

Jag gillar ju uttrycket "less is more" och en dröm jag har är att kunna rida dressyr (alltså göra allt det vi gör med bett) utan någon som helst huvudlag på hästen. Dit är dock vägen lång men nu tänkte jag ta ett steg närmare drömmen och har beställt en ny repgrimma. Den gamla jag har är en billighetsgrej för 60 spänn, tjockt rep och för stor kring hakan. Istället kommer snart den här på posten:

Den har ringar för tyglar vid nosdelen och ger lite mer precision. Min tanke är att ha kapsontyglarna i ringarna och knyta det långa NH repet som tygel i öglorna under hakan. Då kan jag variera min inverkan efter behov. Färgen blir röd och dessutom bad jag om att få dubbla knutar på nosdelen då G. kan bli lite stark och knutarna ger ett större tryck vid en förhållning. Grimman är beställd från www.naturhästen.se

Ser verkligen fram emot att få hem den!!

Lite inspiration....

I går kväll red jag och Elin ut med våra hästar på en nästan tvåtimmars upptäckar- och klättertur kring Golan och Kåsen. Det blev både uppför och nerför och en hel del lyfta på fötterna på små krokiga stigar. Vi hade riktigt roligt och hästarna bjöd på oväntat stora hopp över ett par bäckar som vi skulle över. Jag höll nära på att flyga av vid ett tillfälle! Goliath brukar mest kliva i vattnet men vid just den här bäcken som var så smal var det ganska gyttjigt dessutom så han tog helt sonika ett bautahopp som jag definitivt inte var beredd på. Höll på att skratta ihjäl mig efteråt eftersom mina fötter för två sekunder sen befunnit mig vid hästens öron och inte på det vanliga stället  

Det var faktiskt ett tag sen jag och Elin tog en tur ihop, vi har lyckats gå om varann i planering och under den tiden har unge herr Dippis lärt sig att gå först i ledet och till och med trivas med uppgiften. Det är så kul att se en unghäst utvecklas och få självförtroende!

När vi skulle hämta hästarna i hagen lyckades jag snabbt hiva upp mobilkameran för nere vid vattnet såg det ut såhär....

Min sjöhäst! För att slippa vada ut och hämta upp honom så skickade jag iväg Dippis och Elin upp mot grinden och då masade sig Goliath upp och galopperade iväg efter dem. Fiffigt!

Här är ett annat mobilfoto efter en ridtur när Goliath passade på att slänga sig ner och gnugga jord.

På http://hästutvecklare.se/2012/06/ar-du-nyfiken-pa-natural-horsemanship/ såg jag några bra tuben-klipp med Pat Parelli. Oavsett vad man tycker om den mannen så är det han säger i de här avsnitten väldigt logiskt. Me like!

Här är ännu ett sätt att knyta fast det långa repet som tyglar på repgrimman. Jag tror att det här är lite annorlunda från det andra sättet jag länkat till om tidigare, dessutom lite lättare att komma ihåg. Tipset kommer från http://horsebalance.blogspot.se/.

Att rida i repgrimma är både roligt, nyttigt och lite klurigt. Innan häst och
ryttare lärt sig hur de olika signalerna ges och vad de betyder kan det vara
lite svårt att göra sig förstådd, men när man väl tagit sig över den första
tröskeln finns det nästan ingenting man inte kan göra vid ridning i
repgrimma!

En annan sak som kan vara lite svårt är hur man skall knyta
repet till tyglar. Gör du en vanlig knut får du antingen väldigt långa tyglar
eller en väldigt lång ände under hästens mule, eller så blir det en stor
repklump som är både otymplig och försvårar kommuniktationen. Jag tänkte nu
beskriva hur man lätt knyter repet så att man får lagom långa tyglar utan att
det blir en lång ände över, och som är lätt att knyta upp igen.

1. Beskrivningen utgår från att knäppet sitter i
öglan under grimman.

2. Mät ut hur långa tyglar du vill ha. Knyt med
fördel repet när grimman sitter på hästen, så kan du lätt se hur långa tyglarna
ska vara.

3. Vik repet där du vill att tyglarna ska sluta,
och trä in öglan du får igenom öglan på grimman där du sätter knäppet.

4. Ta änden på repet och börja snurra det under
öglan du trätt igenom grimman. Anledningen till att man snurrar under öglan är
för att tryckpunkterna ska bli jämna, på detta sätt säkrar vi alltså att repet
och spännet går ut från samma ställe på grimman.

 

 

5. När du har ca. en tredjedel av änden kvar går
du upp över öglan och snurrar något varv ovanför, detta för att förhindra att
öglan drar sig ut under ridningen.

6. När du bara har en liten bit rep kvar, stick in
änden i öglan och dra i ena tygeln (den utan spänne) så att knuten dras
åt.

7. Om du har en läderflärp som sticker ut, kan du
sticka ned den under repet så att den inte irriterar hästen.

8. Klart!

 

Från Rämshyttan fortsatte vår resa till Gagnef och till Dalecarlia Frieser som föder upp både frieser och frieserkorsningar. Det är med andra ord härifrån Anettes häst Arda kommer och är uppfödd. Ämnet för resan var att Anette skulle få rida på Ardas pappa, den stiliga frieserhingsten Dytmer fan Penjum - även kallad Olofsson. Hingsten är omtalad för sitt underbara psyke och att han dessutom är slående vacker...ja vad mer kan man säga. Jag låter bilderna tala för sig själva...förbered er på bildbomb på ett vackert vidunder!

Länk till Dalecarlia Friesers hemsida : http://www.dalecarlia-frieser.se/

Hingsten gick dessutom i den mest hästvänliga hage jag någonsin sett i verkligheten. Den var som en kuperad dal med långa gångar mellan buskar och träd, där rann en bäck och hästarna hade ett liggskydd med tillgång till hö.

Tack Minna för en underbar eftermiddag!!