...med hästen! I går kväll kom Goliaths bästa kompis tillbaka och det rådde totalt lugn i hagen när de fick återse varann - härligt :) Jag och Elin tog givetvis en ridtur ihop idag och vägen bar ner till sjön i värmen. Goliath som uppenbarligen är en riktig sjöhäst var lite undrande eftersom det låg en båtbrygga alldeles vid strandkanten. Folket på bryggan hade som tur var inget alls emot att underhållas av två plaskande hästar så vi kunde rida runt i vattnet en stund.

Vi red sen vidare upp i skogen och trampade runt och klättrade på mjuk mossa och granbarr. Det var längesen jag red i den delen av skogen och det var riktigt mysigt!

Två - tre gånger om året brukar jag rida på tränsbett och idag var en sådan dag. Goliath har velat gå med huvudet så långt ner som möjligt nu ett tag och även om jag vill ha sökning nedåt-framåt får han inte hamna som han gör ibland nu med all tyngd på frambenen och bakbenen släpandes långt efter. Herrn på tränsbett är dock lite intressant för han kan bli väldigt stum och hård om man inte lösgör och vibrerar i bettet. Ett par gånger ville han inte lyssna på mina vibrationer men vid flera andra tillfällen gick det däremot jättefint. Vi kom till en fin böjning i båda sidor, jag kunde koppla på bakbenens kraft och på hemvägen tog vi en samlad trav med ett litet tänk mot halva steg. Såna gånger är det ren lycka att sitta på honom....!

Jag och Goliath lyckades precis pricka in en rejäl regnskur igår när vi red bort till ridvolten. Vi fick helt sonika parkera under en björk i väntan på att det iskalla regnet skulle avta. Goliath hade dock hunnit svalka av sig på egen hand redan innan jag hämtade in honom....

Tydligen har jag glömt upplysa min kära häst om att hans hage slutar vid björken....

Han kom i alla fall snällt upp när matte lockade med mineralpåsen :)

När regnskuren avtagit fick vi oss ett litet dressyrpass och Goliath var riktigt sommarloj så vi fick jobba en del med att han verkligen skulle kliva på framåt och använda påskjutet för att alls ha något att laborera med. Just nu rider jag ju inga konstiga figurer utan enkla omformning. Lade till omformning genom längning vid vändning genom volten. Övningen går ut på att jag länger yttertygeln och formar om genom att hästen kan kliva på med bakdelen till den nya böjningen. Några gånger gick det riktigt fint, det hänger mest på att föraren ska strukturera upp sina hjälper och inte störa balansen.

Vi lade även mycket vikt på travarbetet och fick även där få honom att verkligen kliva på framåt. Jag red lite mera lätt för att ge ryggen utrymme och efter en stund slappnade han av bättre. Formade min kropp lite olika för att testa hur jag inverkar på böjningen i just traven och jag kom fram till att jag faktiskt behöver forma mig i lite mer böjning för att Goliath ska hitta balansen och en för honom lagom böjning.

Fortfarande sommarmage- så klart, men inte lika smällfet som förut!

På lunchen for jag och Jacob och handlade mineraler till herr Häst. Vi kör med Semper Cube från St Hippolyt, det har funkat fint för herrn och mineralerna är formade som små avlånga kuber. Perfekt att kunna ge på betet istället för små pellets och Goliath gillar dem.

På senaste tiden har jag ju lagt om lite i ridningen och det får såklart inverkan på hur jag bygger upp ett ridpass på banan. Olika fokus i ridningen ger olika upplägg och därför tycker åtminstone jag att det är naturligt att man varierar uppbyggnaden på träningen. Det innebär även att jag kan gå tillbaka till ett gammalt upplägg om jag tycker att det gynnar vår utveckling.

Nu läggs fokus på balans, böjning och omformning. Jag vill förfina mina hjälper så att Goliath har lättare för att följa mig och det gör det lättare att hitta en gemensam balans. Grad av böjning påverkar vår balans, om jag böjer mer än vad han är redo för tappar han balansen och skjuter mig utåt. Samtidigt måste vi en viss böjning för att inner bak ska svinga fram under hästkroppen och börja bära vikt. I omformningen,  till exempel placering av  min kropp för att få effekten av en skola eller att helt enkelt byta varv, visar kvaliteten i övningen på hur bra vår gemensamma balans är.

Hur väl hästen placerar sig beror faktiskt helt och hållet på vilken effekt mina hjälper har och hur bra jag har "förklarat" uppgiften för hästen.

Ett ridpass ser därför ut på följande vis just nu:

• skritt runt på fyrkantsspåret, "snälla" hörn, känner efter var jag har hästkroppen och min egen kropp
• kollar av vilken grad av böjning som passar oss för dagen, kvitto på rätt böjning är att följa med böjningen in på en volt (stor böjning-liten volt, liten böjning-stor volt)
• 1-2 omformningsövningar. T ex vända "snett igenom" men sitta om till ny böjning på mitten och få en öppna ut till nya varvet. Eller öka böjningen, följa denna in till medellinjen, forma om till ny böjning och vända ut till spåret i nytt varv.
• tre travuppgångar på en stor volt i varje varv, för att göra oss redo för traven och hitta vår takt och balans
• travarbete på stor oval där vi enbart nuddar kortsidorna för att få så stora bågar som möjligt. Hitta den lilla böjningen där vi har balans och hittar en jämn, harmonisk takt. Så smått utforska formen i nedåt-framåt, kan vi höja formen en liten bit för att få ett lyft i bogarna och ett större steg.
• avslutande skrittarbete. T ex en av omformningsövningarna.

Jag får verkligen tacka E K Pettersson för stor inspiration, med hennes tankar i bakhuvudet har jag kunnat nyansera mina hjälper och förbereder ridningen på ett mycket bättre sätt. Det är härligt att utvecklas!

Hur lägger ni upp ett ridpass??

Igår kom alltså  Max och Tindra  för att hålla Goliath sällskap. Dippis hann också träffa de nya polarna innan han åkte. Allt verkar ha gått bra och jag hoppas det håller i sig!

I eftermiddag får Goliath nytt sällskap på andra sidan staketet! Hans polare Dippis åker i väg med sin ägare i en och en halv vecka och för att herr G inte ska stressa ihjäl sig kommer en fd kollegas hästar ner till vårt bete. Om jag hinner med kommer det foton senare. Jag är verkligen glad över att ha bra folk runt omkring mig som kan ställa upp när det behövs!

Har man en barfotahäst bara för att man drar av skorna? Nej, riktigt så enkelt är det inte. På http://barfotahovar.wordpress.com/2012/07/15/avskoning/ kan du läsa om ett par hovvårdares tankar kring detta ämne.

Om ni inte har läst "Kvinnor i Kalix" av Ewa-Kristina Pettersson så ska ni som vill utveckla er ridning och ert tänkande passa på när ni får chansen. Jag beställde boken från författarens hemsida www.kraftskapanderidkonst.se och fick hem den på två dagar. Service!

Jag är inne i en period (lite fel uttryckt kanske då jag alltid funderar på både det ena och det tredje) då jag reflekterar oerhört intensivt kring min och Goliaths utveckling i ridningen. Varje ledig tankestund går åt till att tänka på det här, no kidding! Huvudämnet är balans och det finns vissa hästar som har en egen god grundbalans medan andra har oerhört svårt att finna balansen. Goliath hör till den sistnämnda skaran.

Mina förundersökningar kring boken tydde på att jag skulle kunna finna flera svar och få kloka tankar kring just balansen i ridningen och jag kan säga att den inte gjort mig besviken. Redan sedan tidigare har jag varit inne på att korrigeringsridning inte kan gynna hästens utveckling och att det kvittar hur många krumelurer du rider om du inte får kvalitet i dessa.

Men att säga en sak är något helt annat än att verkligen förstå och sen genomföra tanken. Och jag tänker försöka respektera mig själv så pass mycket att jag låter det vara okej att jag inte riktigt är där än. Men jag försöker på alla sätt och vis att utvecklas och det är första steget. Dessutom är det så otroligt spännande och intressant när jag börjar se kopplingar, se en liten del av helheten. Jag börjar ana vad det är clinicsen vi ridit på har försökt framhålla och ser hur dessa övningar och betoningar kommer hjälpa oss framåt.

Jag tror det är ett bra sätt att utvecklas på; att läsa, se på filmklipp, se andra ekipage och höra vad de får för instruktioner, träna själv för tränare, gå hem och testa i lugn och ro och sen reflektera i all oändlighet.

Den främsta läraren är dock hästen, hur pretantiöst det än låter. För varken du själv eller din häst är någon annan lik och det är bara genom att pröva hur dina hjälper tolkas av hästen som du kan få svar på om du gör rätt eller fel.

Lite luddigt men det är mycket som snurrar i huvudet just nu :)