I eftermiddag får Goliath nytt sällskap på andra sidan staketet! Hans polare Dippis åker i väg med sin ägare i en och en halv vecka och för att herr G inte ska stressa ihjäl sig kommer en fd kollegas hästar ner till vårt bete. Om jag hinner med kommer det foton senare. Jag är verkligen glad över att ha bra folk runt omkring mig som kan ställa upp när det behövs!

Har man en barfotahäst bara för att man drar av skorna? Nej, riktigt så enkelt är det inte. På http://barfotahovar.wordpress.com/2012/07/15/avskoning/ kan du läsa om ett par hovvårdares tankar kring detta ämne.

Om ni inte har läst "Kvinnor i Kalix" av Ewa-Kristina Pettersson så ska ni som vill utveckla er ridning och ert tänkande passa på när ni får chansen. Jag beställde boken från författarens hemsida www.kraftskapanderidkonst.se och fick hem den på två dagar. Service!

Jag är inne i en period (lite fel uttryckt kanske då jag alltid funderar på både det ena och det tredje) då jag reflekterar oerhört intensivt kring min och Goliaths utveckling i ridningen. Varje ledig tankestund går åt till att tänka på det här, no kidding! Huvudämnet är balans och det finns vissa hästar som har en egen god grundbalans medan andra har oerhört svårt att finna balansen. Goliath hör till den sistnämnda skaran.

Mina förundersökningar kring boken tydde på att jag skulle kunna finna flera svar och få kloka tankar kring just balansen i ridningen och jag kan säga att den inte gjort mig besviken. Redan sedan tidigare har jag varit inne på att korrigeringsridning inte kan gynna hästens utveckling och att det kvittar hur många krumelurer du rider om du inte får kvalitet i dessa.

Men att säga en sak är något helt annat än att verkligen förstå och sen genomföra tanken. Och jag tänker försöka respektera mig själv så pass mycket att jag låter det vara okej att jag inte riktigt är där än. Men jag försöker på alla sätt och vis att utvecklas och det är första steget. Dessutom är det så otroligt spännande och intressant när jag börjar se kopplingar, se en liten del av helheten. Jag börjar ana vad det är clinicsen vi ridit på har försökt framhålla och ser hur dessa övningar och betoningar kommer hjälpa oss framåt.

Jag tror det är ett bra sätt att utvecklas på; att läsa, se på filmklipp, se andra ekipage och höra vad de får för instruktioner, träna själv för tränare, gå hem och testa i lugn och ro och sen reflektera i all oändlighet.

Den främsta läraren är dock hästen, hur pretantiöst det än låter. För varken du själv eller din häst är någon annan lik och det är bara genom att pröva hur dina hjälper tolkas av hästen som du kan få svar på om du gör rätt eller fel.

Lite luddigt men det är mycket som snurrar i huvudet just nu :)

På http://barfotahovar.wordpress.com/2012/07/13/funktion-fore-form/ kan ni läsa ett mycket klokt inlägg om att man vid verkning inte bara kan följa "mallen" utan att verkningen helt och hållet måste utformas från hästens hovstatus. Att hästen kan använda sina hovar är betydligt viktigare än att den är verkad efter konstens alla principer!

På http://rastlostland.blogg.se/?tmp=20181145 läste jag flera tänkbara rader om inställningen till träning av sin häst. Jag lånar hit det jag fastnade för...

"Betänk dock fortfarande att det inte finns något rätt eller fel utan bara gynnsamt och inte gynnsamt samt att korrigeringar bara nyttjas för att stävja ett begånget fel. Då korrigeringen kommer in är vi redan försent ute. Då bör vi istället tacka för oss och testa igen. Här gäller det samtidigt att inte racka ned på sig själv eftersom det inte leder till utveckling av vare sig vår ridning eller våra drömmar. Vi ska istället förbereda väl så att vi kan använda hjälper och följa hästen i nuet, inte korrigera det redan skedda. Hästens hjärna ska bära hästen i harmoni och samförstånd med oss, vi kan inte ta hästens kropp till vår egen."

"Övningarna bygger på en serie av rörelser som är förberedande för kommande moment och hela tiden syftar till att stärka hästen utan att trötta ut eller tråka ut den. I en början krävs mycket lite och mycket lite press sätts på hästens kapacitet. Man tillåter sig yvighet i det tänkta mönstret för att söka sina gränser och belöna allt som är av önskvärd och uppbyggande natur. Desto mer avancerat ekipaget blir desto mer press kan sättas till. Övningarna anpassar sig nämligen naturligt till den ökande svårighetsgraden. När och hur mycket svårighetsgraden skall ökas måste vi dock stämma av med vår häst. Allt har orsak och verkan, eller som Ewa uttrycker det: "Man gör något, så händer något". Det är dock viktigt att tänka på att inte öva på övningarna, de skall användas som ett redskap vilket känner av ekipagets nivå i nuet. Hästen skall inte dresseras utan den och ryttaren skall skola sina sinnen till samverkan och samförstånd. Ekipagets nivå stannar nämligen inte i nuet utan utvecklas ständigt."

"Perfektionism uppnås över tid. Mycket logiskt eftersom den gröna hästen knappast kan göra en perfekt sluta, hur skulle den kunna? Varför ska jag då propsa på den och göra oss båda ledsna och frustrerade. Hästen kommer själv att gå vidare till nästa steg då kroppen blir redo. Det kommer av sig självt om vi hela tiden känner på gränserna, dom flyttar sig nämligen."

I eftermiddag tränade vi sluta från marken...använde oss av en åttvolt med mig i samma placering så att vi fick både rät sluta och förvänd sluta. Goliath skötte sig riktigt riktigt bra!

Efter att jag plockat av kapsonen gick herrn ner i sjön med vatten strax över knäna. Där stod han sen och åt sjögräs. Sommarlyx!

...mot utveckling så har arbetet från marken hela tiden varit till stor nytta. Jag får en chans att se hur Goliath rör sig och han kan balansera sig utan att störas av mig på ryggen.

Här på morgonen hann jag ut en halvtimma och arbetade G med långa tyglar och repgrimman. Eftersom vi fortsätter försöka hitta den där yttersidan och gymnastisera ytterbog lade jag fokus på öppna på volt med tydligare tvärning med liten böjning. Det gick faktiskt riktigt bra måste jag säga. Vi jobbade även igenom sluta och förvänd sluta på volt där jag uppmärksammade hur ytterbogen följde med runt framåt på volten och inte snett utåt. När G är avslappnad flyter han fram helt korrekt i rörelsen, men uppstår minsta spänning kortar han av sin överlinje och likaså steget vilket förstör istället för att bygga upp.

Vi avslutade med travupptagningar där han emellanåt briljerar med sin maffighet. Med ännu mer styrka kommer han kunna minska på påskjutet och orka längre sträckor.

Har ni fler bra tankar och tips på övningar för att arbeta fram en stabil yttersida så tar jag tacksamt emot idéer!

Vilket väder! När jag gick ut till sommarhagarna på eftermiddagen var den 19 grader varmt, otroligt fuktigt och ned föll ett lätt duggregn. Allt var sådär magiskt stilla och tyst, över sjön hördes plötsligt skränande fåglar och hästarna tog en paus från sitt lugna betande. Jag önskar att man kunde spara en sån upplevelse på burk och släppa ut en liten strimma sommarro när man som bäst behöver det.

Jag och Goliath red ner till ridvolten. Vädret måste ha påverkat honom för han var riktigt loj och matt. Traven var vansinnigt motig att få igång men väl uppe i takt bjöd han på flera fina och stabila bitar, än om jag fick lyfta upp honom ibland för att han inte skulle sjunka för djupt i form. I skritten har jag nu helt gått in för att hitta balansen så att yttersidan inte bara glider iväg. Jag har så lätt för att vika mig i innersidan och följa centrifugalkraften. När vi hittar rätt går det fint, men usch så mycket jobb det krävs.... Vid sånt jobb önskar jag att jag hade en häst som har en grundstabilitet och en bra balans i sig själv. För den här lilla ponnyn har det INTE. Jag har även gått in  för att rida svaga skolor just för att vi ska kunna hålla balansen och takten. När det blir rätt så känns det verkligen rätt ända in i benmärgen men för tillfället så är det en svår balansgång mellan att göra för mycket eller be om för lite så att han knappt anstränger sig. Men ju mer vi tränar desto bättre lär det förhoppningsvis gå.

En sak som är säker är att det går otroligt långsamt framåt. Vissa dagar får jag göra mitt bästa för att komma ihåg att andra delen i uttrycket trots allt är "framåt".