Vilka höstkänslor jag börjar få! Och det gör mig faktiskt inte ett dugg för det finns så mycket härligt att se fram emot. Hästarna verkar också känna av det, även om temperaturen ligger på cirka 20 grader. Goliath fäller sommarpälsen och sätter höstfällen, ett säkert hösttecken.

Jag och Jacob verkade hovarna på Goliath här på morgonen och sakta men säkert börjar det växa ner en ny frisk lamellrand som lyser vit i det bruna diket. Lycka!! Jag har varit lite hästvakt halvt om halvt åt tre raringar den här veckan, alla har skött sig fint och står på alla fyra. Ja...nästan i varje fall   

Idag lyckades jag faktiskt komma ut och tömköra Goliath också medan Jacob sov lunch. Det var premiär för att fästa de långa NH-repen i selen med spännet neråt så att vi skulle få lite rassel mot underlaget när han gick. Jag ändrade även om lite i utrustningen, satte tömmarna i skakelremmarna och vidare genom ett tränsbett till repgrimman med nosringar. Det funkade mycket bättre för styrningen och G gillar egentligen bäst bettlöst, även om det nu tog lite i bettringarna också.

Jag tömkörde utan linor först och tränade styrning på en äng, det fanns lämpligt nog en träpinne och en björk att köra slalom mellan och allt gick väldigt bra. Tränar på att låta tömmarna hänga när jag inte vill inverka något, det är ju den filosofin jag har i den vanliga ridningen och hanteringen så det är inget jag tänker ändra på. Sen hakade jag på linorna i selen och lät honom skritta iväg. Goliath kunde inte ha brytt sig mindre. Nu gick det ju på gräs också men för att få linorna att jobba lite så tog vi en del trav och några skarpare svängar så att linorna kom emot benen - men inga reaktioner.

Plötsligt var det någon idiot som smällde av en raket och då for G ett steg åt sidan. Men sen stannade han och bara lyssnade så jag gav honom ett par sekunder att hämta andan och sen bad jag om skritt igen. Nog fick vi upp farten en liten aning efter incidenten men han höll skritten och frågade mig hela tiden vad som krävdes så det var inge bekymmer. På väg till ängen passerade vi dessutom en åkgräsklippare, hundar och en hel fotbollsmatch. Allt fick herrn kliva förbi helt på egen hand med mig bakom och han gick på bra även om han sneglade lite. Modiga killen!

Med linorna släpandes efter styrde jag så till sist hemåt och ut på asfaltsvägen. Goliath lyssnade till rasslet av spännena ett par steg och sen var det inget mer med det.

Finaste finaste hästen!!

 

Johanna

12 augusti 2012 12:20

Ett tips är att alltid ha medhjälpare när man ska köra in hästen, det fick jag sagt till mig häromdagen när jag sade att jag funderade på att testa "köra in Vargen på nytt", ifall att det händer nåt, och att man i början kan ha slanor som släpar bakom men som är fästa i ett rep som en medhjälpare håller i så att man alltid kan släppa repet så "slanan släpper" ifall att det skulle behövas.

http://walkyria.blogg.se

irmelin

12 augusti 2012 15:55

Jag hör att du fått samma tips som mig :) Jag har kontakt med en jätteduktig tjej som ska komma och hjälpa mig när vi börjar dra en riktig släpa som sitter fast i selen. När han vant sig vid det lägger vi på lite tyngd. Sen ska vi dra vagnen bredvid, löst med honom med mera innan vi väl spänner för. Jag skulle nog aldrig utsätta varken mig själv eller hästen för ovanstående om vi inte hade medhjälpare, oavsett hur trygg och säker han känns. Det kan hända grejer..! Lösa linor kändes dock inte som nån match eftersom han gjort sånt förut inom NHn, det kände jag mig helt säker på. Det enda som var spännande var rasslet av spännena och det hade vi redan testat med lösa grimskaft som jag själv släpat på bredvid honom och även ett vitt plaströr som jag släpat på. Säkerheten kommer först :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Några trädgårdsbilder från dagen...men de känns som ett skämt och oerhört oviktiga efter flera av de inlägg som finns att läsa på FB. Människor som är hatiska, som vill bygga murar och använder våra gamla och sjuka som svepskäl. Om än kroppen int...

Äntligen lite långledighet och ett ypperligt tillfälle att vara ute och njuta av den begynnande våren! Vi har ju kanske ett litet annorlunda synsätt på det här med att slappna av och njuta. Eftersom huvudet får slita på vardagarna är det underbart at...

Nu har vi bestämt att våren är här och dagarna tillbringas mest utomhus. Vår familj älskar att vara ute och därför lägger vi kanske mer tid och pengar ute i trädgården än inomhus. Lisen har blivit så glad i att mata kaninerna men idag var det Jac...

Min fina bergsklematis i rosa och vitt har överlevt vintern i frostvitt mörkt garage och nu får den vakna till liv i uterummet. En omplantering och klätterstöd så hoppas jag att den ska trivas! ...

Idag har rosorna fått skuggnät inför den stundande vårsolen. Risken finns att rosorna vaknar innan tjälen gått ur marken och då kan de inte dricka vatten. Så nu lurar jag dem att sova ett tag till.... Örtagården har skickat mina fröer med luktvi...