Idag var hästen inte gladpigg utan bara drygpigg. Men det kunde man ju inte ana när man kom upp till pållarna i lösdriften där de stod och slumrade i solen. Jag värmde mina händer en stund i den varma hästpälsen innan jag lyckades få med mig herrn ner till stallet. De andra pållarna stod tacksamt kvar och insöp alla vitaminer de kunde få.

Drygpellen var lite ömfotad efter verkningen i onsdags, märktes inget av i djupsnön men ute på den plogade grusvägen trippade han lite försiktigare. Han fick dock skritta på som han ville och gå i kanten när det passade, det är trots allt viktigt att få lite hårdare underlag också för att få igång blodcirkulationen. Det har varit likadant de andra verkningarna också och ömheten har gett med sig efter några ridturer. Goliaths hovar fick förresten stort beröm av Ove på Svenska Hovskolan, det var någon liten detalj som Mikaela kunde se över men annars hade han riktigt bra hovar. "Framtida stenkrossare" stod som en kommentar till ett av mina foton på Gs hovar.

Ut på tur kom vi iaf och vi tog även en trav där det inte var så isigt och tunt med snö. Med espaniolan på ryggen söker han sig så fint, tappar dock när han inte orkar hålla vänsterbenet på plats, men det går snabbt att rätta in i ledet igen. Blev några skolor på bort- och hemvägen. Det blev också en rejäl temposkillnad på hemvägen för plötsligt hade han nästan inte alls ont i hovarna utan skulle takta på som en furie. Hm...Vi blev lite osams där ett tag. Jag vände helt sonika tvärt om och skrittade bortåt en bit. Oj så glad han blev, fjantpellen! Hemåt igen och så gott som samma visa. Begärde halt och där stod vi sen och testade varandras tålamod. Han skakar på huvudet och står på helspänn, så fort jag rör mig en mm ska han framåt eller börja trampa runt med bakdelen i protest. Men jag höll mig cool och flyttade envist tillbaka den där rumpan och till slut stod han still med en kort ro i kroppen och då fick han belöningen att gå framåt igen. Det är ju både positivt och negativt det där med energi, gillar iaf att han verkligen har suget framåt, bara han kunde ta sig tid att lyssna på mattes signaler också.

Blev lite trav hemåt sen igen och då manade jag på honom så att han verkligen fick springa på fort. Märks att han inte har någon större travar-anda för snart blev det galopp istället :) Tillbaka till trav och då fick han trava så långsamt han bara kunde. Kämpigt men nyttigt. Skritt hem på en halvsvettig häst som fortfarande var lika pigg.

Imorrn får det bli en ordentlig tempotur på förmiddagen så att vi får ur lite energi ur herrn. På eftermiddagen ska jag få äran att följa med min vän Anette till det stall hon rider i nu. Skulle tydligen finnas en kallblodstravare jag kunde låna och följa med ut på en tur. Spännande att rida en ny häst! Men det brukar ge sig när man väl suttit upp och skrittat några steg och känner vart man har hästen.

Glömde tillägga...att vi red ner oss i ett dike också. Nån idiot hade plogat vägen bredare än vad vägen faktiskt var och plötsligt försvann hela hästen under mig. Goliath blev nog lite paff för han stod helt still med snö upp till sadelkanten. Min första impuls var att sparka ifrån med mina fötter som nu befanns sig på vägkanten. Men eftersom de fortfarande befann sig i stigbyglarna var det liksom ingen idé. Bara att smacka på hästen lite glatt och be honom ta sig ur knipan på egen hand. Med en del stånk och stön lyckades han och verkade inte ha tagit någon skada mer än att han blev rätt överraskad :)

 

Linda

13 februari 2011 14:08

Jag känner igen det där med överskottsenergi och att testa varandras tålamod. Hoh så har man det rätt ofta med min herre ^^
Men islänningen är helt annorlunda, hon stressar aldrig upp sig vilket är superskönt.

Brukar du använda dig utan one rein stop?

http://www.elmo.cybersite.nu

irmelin

13 februari 2011 19:35

Det finns ju både för- och nackdelar det där med att stressa upp sig. De dagar vi lyckas hålla stressnivån på rätt läge är det en fantastisk extra energikick som är perfekt att jobba med. Men när det går över styr och han tappar allt vad fokus heter är det mindre skoj.

Jag har använt mig av one rein stop på andra hästar, och bara någon enstaka gång på Goliath. Men bara i de lägen där han varit helt okontaktbar eller faktiskt som ren inlärning i förebyggande syfte för att han inte ska få panik om jag måste ta till det som en sista utväg.

För det mesta behövs det dock inte så starka medel utan det räcker med att ta en del halvhalter och få honom att tagga ner på lång tygel. Eller så jobbar vi bort stressen med att sysselsätta i skolor, flytta sidvärts osv. Jag gör mycket hellre det för att då använder man energin på ett positivt sätt istället för att "gå upp" helt i stressen. Ett one rein stop tar ju liksom inte bort stressen utan det funkar som en sista nödbroms om det är fara och färde för säkerheten.

Hur gör du?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Några trädgårdsbilder från dagen...men de känns som ett skämt och oerhört oviktiga efter flera av de inlägg som finns att läsa på FB. Människor som är hatiska, som vill bygga murar och använder våra gamla och sjuka som svepskäl. Om än kroppen int...

Äntligen lite långledighet och ett ypperligt tillfälle att vara ute och njuta av den begynnande våren! Vi har ju kanske ett litet annorlunda synsätt på det här med att slappna av och njuta. Eftersom huvudet får slita på vardagarna är det underbart at...

Nu har vi bestämt att våren är här och dagarna tillbringas mest utomhus. Vår familj älskar att vara ute och därför lägger vi kanske mer tid och pengar ute i trädgården än inomhus. Lisen har blivit så glad i att mata kaninerna men idag var det Jac...

Min fina bergsklematis i rosa och vitt har överlevt vintern i frostvitt mörkt garage och nu får den vakna till liv i uterummet. En omplantering och klätterstöd så hoppas jag att den ska trivas! ...

Idag har rosorna fått skuggnät inför den stundande vårsolen. Risken finns att rosorna vaknar innan tjälen gått ur marken och då kan de inte dricka vatten. Så nu lurar jag dem att sova ett tag till.... Örtagården har skickat mina fröer med luktvi...