Irmelin - den starka

Alla inlägg under februari 2011

Av irmelin - 12 februari 2011 17:14

Idag var en bloggrik dag. Man får passa på när andan faller på och tiden infinner sig :)


Sitter och bläddrar på tuben och hittade på den här underbara tjejen. Visst är hon duktig?!


Av irmelin - 12 februari 2011 15:05

Idag var hästen inte gladpigg utan bara drygpigg. Men det kunde man ju inte ana när man kom upp till pållarna i lösdriften där de stod och slumrade i solen. Jag värmde mina händer en stund i den varma hästpälsen innan jag lyckades få med mig herrn ner till stallet. De andra pållarna stod tacksamt kvar och insöp alla vitaminer de kunde få.


        


                              


Drygpellen var lite ömfotad efter verkningen i onsdags, märktes inget av i djupsnön men ute på den plogade grusvägen trippade han lite försiktigare. Han fick dock skritta på som han ville och gå i kanten när det passade, det är trots allt viktigt att få lite hårdare underlag också för att få igång blodcirkulationen. Det har varit likadant de andra verkningarna också och ömheten har gett med sig efter några ridturer. Goliaths hovar fick förresten stort beröm av Ove på Svenska Hovskolan, det var någon liten detalj som Mikaela kunde se över men annars hade han riktigt bra hovar. "Framtida stenkrossare" stod som en kommentar till ett av mina foton på Gs hovar.


Ut på tur kom vi iaf och vi tog även en trav där det inte var så isigt och tunt med snö. Med espaniolan på ryggen söker han sig så fint, tappar dock när han inte orkar hålla vänsterbenet på plats, men det går snabbt att rätta in i ledet igen. Blev några skolor på bort- och hemvägen. Det blev också en rejäl temposkillnad på hemvägen för plötsligt hade han nästan inte alls ont i hovarna utan skulle takta på som en furie. Hm...Vi blev lite osams där ett tag. Jag vände helt sonika tvärt om och skrittade bortåt en bit. Oj så glad han blev, fjantpellen! Hemåt igen och så gott som samma visa. Begärde halt och där stod vi sen och testade varandras tålamod. Han skakar på huvudet och står på helspänn, så fort jag rör mig en mm ska han framåt eller börja trampa runt med bakdelen i protest. Men jag höll mig cool och flyttade envist tillbaka den där rumpan och till slut stod han still med en kort ro i kroppen och då fick han belöningen att gå framåt igen. Det är ju både positivt och negativt det där med energi, gillar iaf att han verkligen har suget framåt, bara han kunde ta sig tid att lyssna på mattes signaler också.


Blev lite trav hemåt sen igen och då manade jag på honom så att han verkligen fick springa på fort. Märks att han inte har någon större travar-anda för snart blev det galopp istället :) Tillbaka till trav och då fick han trava så långsamt han bara kunde. Kämpigt men nyttigt. Skritt hem på en halvsvettig häst som fortfarande var lika pigg.


Imorrn får det bli en ordentlig tempotur på förmiddagen så att vi får ur lite energi ur herrn. På eftermiddagen ska jag få äran att följa med min vän Anette till det stall hon rider i nu. Skulle tydligen finnas en kallblodstravare jag kunde låna och följa med ut på en tur. Spännande att rida en ny häst! Men det brukar ge sig när man väl suttit upp och skrittat några steg och känner vart man har hästen.


Glömde tillägga...att vi red ner oss i ett dike också. Nån idiot hade plogat vägen bredare än vad vägen faktiskt var och plötsligt försvann hela hästen under mig. Goliath blev nog lite paff för han stod helt still med snö upp till sadelkanten. Min första impuls var att sparka ifrån med mina fötter som nu befanns sig på vägkanten. Men eftersom de fortfarande befann sig i stigbyglarna var det liksom ingen idé. Bara att smacka på hästen lite glatt och be honom ta sig ur knipan på egen hand. Med en del stånk och stön lyckades han och verkade inte ha tagit någon skada mer än att han blev rätt överraskad :)



Av irmelin - 12 februari 2011 10:23

...skulle jag vilja arbeta med ridterapi. Vilket fantastiskt område som kombinerar det bästa man kan göra med hästar och den läkande förmåga dessa djur har på människor!


Föreningen Ridterapi för alla tillhandahåller både information kring ämnet samt länkar till föreningar runt om i vårt land.


En liten inspirationsfilm!



Det kanske kommer mera senare....

Av irmelin - 11 februari 2011 19:26

Tjoho! vilken rolig häst jag har :)


Lyckades ta mig ut till stallet fast det var rätt "ruligt" på stora vägen, motivationen var dock alldeles för stor för att stoppa mig. Djupsnö vid grinden var heller inga problem. Att hästen såg ut som en igenfrostad isbjörn såg jag genom fingrarna med och borstade glatt bara där jag själv skulle placera ändan.


Redan när jag satt upp visade Goliath att han var på stort G! Stod och trampade och skulle iväg så fort det bara gick. Styrde kosan till skogsvägen på andra sidan stora riksvägen och det var bara att plumsa i rakt i djupsnön med en gång. Det måste ha varit mellan 30-40 cm men som tur var hade det fallit mjuk nysnö så pulsningen var inte lika dryg för pållen som jag trott. Han var ju ändå tvungen att göra sig till lite och frusta och småprata när han trampade iväg.


I en liten nedförsbacke flög det plötsligt upp en gäng hon-tjädrar (vad de nu kan tänkas heta) och jag som satt på hellång tygel fick slänga mig på manen och hafsa ihop vad tyglar jag fick tag på. Pållen han göra en tvärvändning i luften men eftersom han är så cool som han är var det bara att vända tillbaka igen och fortsätta skritten på lång tygel.


Lite längre in på vägen blev det platt mark och där tog vi en liten trav. Han var liite för pigg för att låta sig formas till nåt bekvämt men vi hann trava så pass långt att jag hörde istapparna på magen klirra friskt i takt :) Lite skritt och sen en bit galopp. Herrn låg på och skulle så klart inte lyssna på en ordentlig fattning. Men med tydlig ställning och lätt slutatouch satt högern där den skulle direkt från skritt.


Skrittade ner till gamla banvallen innan vi vände och tog en rejsgalopp uppför en backe. Sen var ron som bortblåst :) Det skulle inte skrittas, bara travas eller allra helst galopperas. Tja...varför inte tänkte jag, man måste ju passa på när hästen är såhär skoj! Såg till att vi tog vänster korrekt och sen bar det av i galopp igen. Hej och hå! Jag fick dra tag i manen ett tag för att inte glida åt sidan. Goliath tyckte nämligen att han skulle följa sina fotspår som han gjort på bortvägen. Problemet var bara att jag styrt honom i skänkelvikning över vägen. Fick styra lite rakt innan han fattade poängen. Med en liten bit kvar hem lyckades jag övertala herrn om att det nog vore bra att skritta bort pulsen det sista. Han fick till nån halvflygande skritt och roade sig med att försöka fånga in hackamore-skänklarna i munnen. Vilket han alltid gör när han blir taggad.


Sista biten gick iaf i en okej skritt och då frustade han så nöjt och trivdes med livet. Hans matte kunde inte annat än att instämma :)


Det är UNDERBART att ha en sån positiv häst som verkligen bjuder till och som går att lita på till 99%. Trots barbackarygg och fullt ös-medvetslös så skulle han aldrig medvetet sticka eller försöka få av mig. Han är en riktigt kul polare att vara med ute i skogen :)

Av irmelin - 10 februari 2011 19:30

Den här smarriga maträtten bjöd min kära svärmor på en gång och jag kunde inte låta bli utan att stjäla receptet!


Heta Räkor   4 portioner


1 kg djupfrysta ishavsräkor

1 burk (400g) hela tomater (el. krossade)

2 paprikor (ta den godaste färgen)

3 msk olja

1 msk curry

2-3 vitlöksklyftor

1/2 tsk paprikapulver

en aning cayennepeppar (vill man ha starkare så kryddar man på)

3-4 msk chilisås

1/2 tsk salt efter smak

1 dl vispgrädde


1. Tina och rensa räkorna. Häll ev. spad av tomater och skär i bitar. Dela och ta bort kärnhus ur paprikorna. Skär paprikorna i strimlor.

2. Värm oljan i en traktörpanna. Tillsätt curry, pressade vitlöksklyftor, paprikapulver och cayennepeppar. Lägg i räkorna och låt dra en liten stund. Lägg räkorna att vila på ett fat.

3. Häll i tomater och paprika i pannan. Tillsätt chilisås och lite salt. Koka på svag värme under lock ca 10 min.

4. Tillsätt grädde och koka några minuter utan lock så att grönsaksröran blir tjock. Lägg till sist i räkorna och låt dem bli varma i den kryddiga röran.


Servera genast tillsammans med kokt ris.



Av irmelin - 9 februari 2011 17:20

Fast kanske inte i vanlig bemärkelse :)


Inspirerad av gårdagens bloggande bestämde jag mig för att ta ett pass vid hand med Goliath idag. Var lite sugen på att rida ut i solskenet och nysnön, men eftersom hästarna blev lusbehandlade för några dagar sen kändes det lika bra att avvakta med en massa borstande och sadlande på de behandlade områdena.


Eftersom grundproblemet ligger i böjningen och koordination bestämde jag mig för att kräva lite extra av G idag. Han har fått såpass bra avslappning och styrka så att det faktiskt är dags för det. Värmde upp som vanligt och när vi kom till det lite tuffare jobbet började vi först med skolorna på rakt spår. Krävde några steg vanlig böjning rakt fram, 4-5 steg öppna på tre spår, 2-3 steg på fyra spår, tillbaka till tre spår och slutligen till böjning. Likadant med slutan. Ville ta fasta på att stretcha musklerna liite till och göra korta växlingar mellan uttänjd och vilande muskel. För bakdelens del blev det ju en växling mellan vilande och kortare-starkare muskel. Visst tyckte han att det var lite drygt att ta i ett snäpp till men han placerade sig väldigt fint och orkade framförallt ta i även det extra som krävdes.


Varvade med lättare böjning i trav på stor volt och gick sen närmare honom i skritten och placerade honom extra noga i en större böjning ett par steg i taget. När han kunde hålla böjningen själv något steg fick han gå tillbaka till mindre böjning som belöning.


Han var rätt på tårna också idag efter att ha tagit det lugnt, skulle strutta lite snabbare i skritten i skolorna istället för att jobba till en början. For även iväg och låtsades bli rädd när en person kom gåendes borta vid uppfartsvägen. Men mot slutet hade han verkligen kommit igenom kroppen och kändes väldigt nöjd både psykiskt och fysiskt.


Kul pass!

Av irmelin - 8 februari 2011 18:49

Jag gjorde för någon dag sen det stora misstaget att lägga ut en film på mig och Goliath på ett stort diskussionsforum som börjar på Buke.... Oftast är folk överlag trevliga och stöttande. Men det händer också att man får sig en rejäl avhyvling och en hel hög med pekpinnar om att man MÅSTE göra si eller så för sättet man gör på nu är helt åt skogen. Är man inte så bra på att med egna ord förklara varför man gör som man gör är risken rätt stor att man blir överkörd och dumförklarad.


Därför tänker jag här i mitt privata forum försöka visa på hur jag- i nuläget-  tänker kring trav med stöd av bättre "formulenta" personer. Men det handlar ju inte bara om traven som gångart, utan allt hänger ihop. Därför blir det många citeringar kring avslappning, böjning, takt, balans osv som påverkar vår slutliga trav.


Ni som inte alls är intresserade av ämnet, håll er borta ikväll! Ni som vill bestrida mina åsikter- håll er borta- detta är min mark och jag vill bara ge min bild av saken.

 

____________________________________________


Vi börjar med tankar ur Markus Holst ridhandbok.


"Jag tror, att hästar har ett diagonalt benpar som de gärna balansera på, och ett diagonalt benpar som de hellre sätter lite bredvid tyngden, som ett par snedstöttor, en åt varje sida."  För Goliaths del balanserar han gärna på högerbak, vänsterfram och snedstöttar med vänsterbak-högerfram.


"Att kunna balansera lika bra på båda diagonalerna, dock inte samtidigt, är ett tecken på en liksidig häst! Detta är en av anledningarna till att sidvärtsarbetet är så grundläggande för att gymnastisera en häst. Vi skall öva upp hästens koordination, och mig, så den blir lika bra på att koordinera sin kropp "åt båda hållen". Då har vi den fina sidoeffekten att medan vi tränar koordinationen, väljer hästen strax att bli mer avslappnad eftersom det är lättare att koordinera utan en massa spända muskler. Efter hand som man liter på sin kropp och balans, törs man också slappna av. Med koordinationen kommer också styrkan." Här använder vi alltså öppna och sluta och strävar mot avslappning, balans och på sikt styrka.


"Jag tror inte att vi tränar hästens muskler bättre genom att räta ut den unga hästen än genom att hålla den böjd, men säkerligen kan man genom att räta ut hästen träna hans koordination på att vara just uträtad. Innan man börjar med detta tror jag emellertid att man skall lägga stor vikt vid att få honom att kunna koordinera en kroppshalva i taget, dvs. rida honom böjd. Inom den klassiska ridningen tränar man första alla rörelser på böjd häst, för att slutligen utföra den även med rak häst."

 

"En avslappnad muskel kan förändra sin längd. Den avslappnade muskeln kan dels länga ut sig och dels tryckas ihop. En muskel behöver inte vara uttänjd för att vara avslappnad. Däremot kan en stel eller spänd muskel inte länga ut sig. Ett säkert tecken på att muskeln är avslappnad är alltså att den låter sig sträckas ut." För mig innebär det att för att börja kunna arbeta måste det till avslappning. Att det går att få hästen att sträcka ut sin överlinje och jobba nedåt-framåt visar att vi närmar oss en god avslappning. För att hästen dessutom ska förstå vad vi vill kan vi överdriva framåt-nedåt och helt ge efter på tygeln när hästen sträcker sig dit. Risken är stor att man faller på framändan, "på bogarna", vilket givetvis inte är ett arbetsläge vi eftersträver men vi vill få hästen att bara förstå med den givna eftergiften.


"(Hästen) skall böja sig i försök att länga ut sin yttersida, viket kräver att hästen kan och törs slappna av i sina muskler på utsidan. Detta böjande leder alltså till att inner höft åker framåt. Det har vi alla lärt oss sedan lång tid. Men det skall även leda till att ytter bog åker fram vilket leder till att ytter framfot når än längre framåt!" Om man nu tänker på vad som händer med ytterbak, som i Goliaths fall vänster bak som är svår att placera, så bör även detta ben hamna på den linje som följer böjningen. Men vill ytterbak fortsätta användas som snedstötta och placeras strax utåt följer benet inte böjningen och försvårar både avslappning och balans. Därför måste vi tala om för det aktuella bakbenet att det måste placera sig på linjen för att vi ska kunna hålla böjning och balans.


"I tävlingsvärlden, eller vad vi skall kalla den ”vanliga” dressyrvärlden – det kanske snarare är ridskolevärlden, finns det en rädsla att böja för mycket. Man är rädd att böjer man för mycket tappar man ytterbogen, och att hästen skjuter ut bogen är en fasa som beskrivs även i arméns ridinstruktion. Jag tror inte att det finns ett samband mellan att hästen skjuter ut bogen, och för mycket böjning. Bogproblemet kommer när hästen inte kan, eller inte vill, böja sig och är alltså ett tecken på att böjningen inte fungerar." Det här är det vanligaste jag får höra, det är bogen som är problemet och därför ska man i första hand korrigera den. Men jag vidhåller också att det inte alls är bogen som är problemet utan vad bakdelen gör med bogen. Därför måste vi börja med bakbenens placering så att de finns på rätt plats för böjning och inte skickar iväg ytterbogen utåt utan att den också kan följa linjen för böjning.


"Vi bör vara logiska när vi ber om böjning, inte extrema åt något håll." "Det primära syftet med böjningen är ju att hitta det lösgjorda, avslappnade hästen, och jag tror inte hästen blir mer lösgjord eller avslappnad för att vi talar om hur mycket den skall vara böjd. Det vet den nog bäst själv. När hästen väl har hittat avslappningen i sin kropp, kan vi gå vidare och utforska böjningen." Än en gång, avslappning först annars finns inga mottagliga muskler att arbeta med. Försök att böja en muskel som är spänd och kort...


"Bättre än att vara rädd att bogen åker ut, är att få hästen så gymnastiserad att den klarar att böja sig. Vi skall gymnastisera bort den utskjutande bogen, inte gömma bort den." Så vi arbetar grundläggande med skolorna, tempoväxlingar osv.


"Det vi vill åt vid en tempoväxling är just det gymnastiska arbetet i hästen, dvs. att han sträcker ut och skjuter på med ben och rygg eller "drar ihop sig" och bär."

 

"Vi skall komma ihåg, att byte av gångart inte tvunget betyder byte av tempo/hastighet. Vi skall kunna få vår häst att trava i samma tempo som han nyss skrittade i, eller galopperade i för den delen." Skillnaden är takten.


"Syftet med skolorna är att få hästen att sätta ned ena bakbenet (om det är yttre eller inre beror på vilken av rörelserna vi rider) mitt under magen och bära sin vikt med det en stund. Det är styrke- och balansträning för hästen. För att veta om det är ytter eller inner bakben som hamnar under magen, måste hästen vara böjd i kroppen. Det är faktiskt olika muskelarbete, beroende på ifall ytter eller inner bakben bär." Här kommer träningen med att träna fram en liksidighet och få "snedstöttorna" att börja koordinera och bära vikt. Goliath har t.ex svårare att orka bära med sitt vänstra bakben i en högersluta och bära med det som inner bakben i en vänsteröppna.


"När hästen väljer att böja sig, "släpper den taget" om innertygeln .... På den lösgjorda hästen behöver vi två tyglar för att styra och stanna. Men det är egentligen först då, när hästen slappnar av och böjer sig, som vi har nytta av yttertygeln. Innan dess finns det i princip ingen yttertygel. Yttertygeln är den tygel som den böjda hästen väljer att söka kontakt på. Den stela hästen söker inte kontakt på någon tygel, varför vi inte har någon nytta av vår yttertygel. Det är först på den lösgjorda hästen som det finns en böjning att reglera, och ett stöd på yttertygeln." Därför anser inte jag att man ska sitta och hålla yttertygeln sträckt för att fånga in yttersidan och ytterbogen (som man gärna gör inom "vanlig dressyr"). Först måste man jobba fram en korrekt böjning...


"För att bära ryttaren måste hästen slappna av i sina ryggmuskler, och istället använda muskler på ryggens undersida. Till det bärande arbetet används även muskler på lårens framsida, de muskler som för låret och benen in under magen." "Slappnar ryggmusklerna  av, finns det inte längre något som håller huvudet uppe. På hästen som bär ryttaren på ett bra sätt, trillar alltså huvudet nedåt, och hänger avslappnat i halsen. Samtidigt händer det saker bakom sadeln. Genom hästens "kutande" med ryggen, viks rumpan inåt. Detta syns som att svansen sitter lägre ned och att ryggen blir rundare bakom sadeln. Den inskjutna bakdelen leder till att bakbenen sätts ned längre fram, och på det viset bättre bär upp hästen och ryttaren."

 

"Det tryck, fartökning och kraft som det påskjutande bakbenet ger, skall fångas upp av det andra bakbenet, inte av ett framben. För att klara det skall hästen kliva in under magen med det fria bakbenet." Det bakbenen inte klarar av att göra i balans och bärighet återspeglas givetvis i framdelen. Hästen skjuter ut bogar hit och dit eller faller på framdelen. Men det är inte framdelen vi ska stärka och korrigera utan det handlar om att arbeta utifrån bakbenens placering och skjutkraft/bärkraft.


"Att få hästen att arbeta med minsta möjliga muskelspänning, dvs. avslappnad, är en nödvändighet för att den skall kunna utföra sitt arbete som ridhäst. Ju minde onödig musklespänning, desto rörligare häst.

Hur känner man igen en häst som arbetar med minsta möjliga muskelanspänning? En sak man kan titta på är vad som händer när man länger tygeln. Om hästens huvud då trillar nedåt, är den avslappnad. Man kan titta på hästens muskler på halsen och i ryggen. En avslappnad muskel rör sig, bubblar liksom, medan en spänd muskel är hård. Detta syns väldigt tydligt på halsens sidor. och man kan även se det bakom sadeln. På den avslappnade hästen vickar korset från sida till sida i takt med stegen. När hästen lyfter sitt högra bakben, faller högra korshalvan nedåt eftersom inget bär upp den längre. En spänd muskel är tjock, en avslappnad muskel är smal. Är hästens hals avslappnad, upplever ryttaren den som smal."


"När vi har fått hästen att gå med minska möjliga muskelspänning, dvs. fått den att slappna av, kan vi få hästen att länga på halsen genom att gå framåt med vår hand så avståndet till bettet blir längre. Denna eftergift i tygeln är den bästa kontrollen på att hästen är avslappnad och bär oss på ett riktigt sätt. Vi kallar det även för att hästen söker efter bettet, dvs. försvinner bettet vill hästen leta rätt på det igen, så att han mjukt kan hålla ryttare i handen.

Den form vi då får, en form med lång hals och ett lågt huvud, är en kontrollform som vi när som helst skall kunna få hästen till, och även den första form vi ber vår häst att inta när den är ung. Så fort hästen har förstått att det är tillåtet, ja till och med önskvärt, att slappna av, skall ridningen sträva efter en annan form, som vi kallar för framåt - uppåt." FÖRST avslappning. Låt hästen länga sig och söka nedåt- framåt, eftersom det är här vi finner ett helt avslappnat läge. När man har problem med att få hästen att slappna av är det viktigt att vara övertydlig när det gäller framåt-nedåt. Ur den avslappningen kan man sen börja sträva efter att hästen även kan korta upp och bära mer med den avslappnade muskeln: framåt-uppåt.


"När vi ber den långa, låga hästen att göra något krångligt, väljer hästen av sig själv en annan form. Hästen höjer då huvudet för att balansera sig bättre." "Hästens form och arbetsförmåga hänger inte ihop med dess huvud, utan med dess bakben. Hur hästen håller sitt huvud är en spegel av hur avslappnad den är och hur vettigt den använder sin kropp. Vi kan just inte påverka hästens arbete genom att påverka dess huvud. Däremot är hästens huvudställning ett resultat av hur bra hästen bär sig och ryttaren, och hur bra den utför önskat arbete." Framåt-uppåt.


"När hästen bär mer vikt på sina bakben, blir det ju automatiskt mindre vikt på frambenen (eftersom ju den sammanlagda vikten är konstant). Med mindre vikt på frambenen blir det lättare för hästen att lyfta runt framdelen."

 

_____________________________________________

 

Vi fortsätter med Katrin Wallbergs ridhandbok Skola din häst till ökad samling och hållbarhet.

 

" För att få en bekväm trav måste man ...träna upp hästens bärighet och lösgöra hästen så att den får en svingande ryggrad. Det kräver dock inte bara samling och lösgjordhet, utan hästen måste också ha förtroende för sin ryttare. [...] Det är bara en häst som litar på sin ryttare och som vet att ryttarens sits alltid är mjuk som vågar låta ryttaren sjunka ned i ryggen följa ryggradens svingningar."

 

"För att ryggraden ska kunna svinga krävs det att hästen är lösgjord, så att inte ryggmusklerna låser fast ryggraden i ett statiskt läge. Dessutom måste hästen ha en jämn struktur på sin kropp. Om hästen har en S-formad böjning genom ryggraden så kommer ryggradens böjning i sidled hela tiden att förändras när hästen rör sig. Då kan inte ryggraden svinga upp och ned, utan då får man istället en rörelse i sidled. För att få tydliga svingningar upp och ned så krävs det också att hästen sätter ned bakbenen ganska nära tyngdpunkten och skjuter ifrån lite uppåt. Håller hästen bakbenen bakom sig och bara skjuter ifrån framåt, eller om hästen trampar förbi tyngdpunkten med något bakben så går den uppåtriktade kraften förlorad och ryggradens svingningar minskar. " Avslappning och en jämn böjning är A och O för att hästen ska kunna svinga ryggraden på rätt sätt. Så när Goliath trampar förbi med sitt vänstra bakben stör det balansen och vi tappar traven.


"Det som gör traven så lösgörande är inte svävmomentet och de stora rörelserna upp och ned i hästen, utan just det faktum att traven är diagonal. När hästen rör sig i en diagonal gångart (dvs trav) så kommer musklerna på hästens båda sidor att få växla mellan att sträcka ut och dra ihop sig maximalt." Betänk nu Markus påstående om att hästen har ett diagonalt benpar som den hellre bär med och att det andra paret agerar som snedstöttor. Om hästen då har svårt att bära med ena diagonalen borde den då ha svårare för att få musklerna att arbeta hos det "svagare" benparet. Och bara en avslappnad muskel kan växelvis sträcka ut och korta sig.


"Är en häst tillräckligt spänd så är det faktiskt inte säkert att den kan trava. Det kan hända att musklerna är så hopdragna att hästen inte kan sträcka fram sitt framben ordentligt när samma sidas bakben riktas bakåt. ... Traven blir då fyrtaktig, vilket innebär att hästen egentligen går i tölt." Just detta händer när Goliath inte klarar av att slappna av, han tappar travens tvåtakt och hamnar i töltens fyrtakt. Lösningen borde heta motsatsen till spänd- avslappnad.


"Med de flesta hästar är det lättast att börja jobba med travigångsättningarna på en volt. Då brukar det vara lättast att bibehålla lösgjordheten och sökningen till handen och få hästen att använda ryggen rätt när den börjar trava. Man ska se till att hästen har en ren böjning genom hela kroppen och att den söker fram och ned i en korrekt form. " Vi vill ju få hästen att arbeta rätt, inte bara trava.


"...byta takt till trav. Svarar hästen med att öka farten, skjuta ifrån med inner bak, spänna överlinjen lite och höja huvudet, förböja halsen eller skjuta ut ytterbogen eller något annat liknande fel så stannar man hästen innan den har hunnit ta något travsteg. Man placerar sedan hästen rätt igen i skritten och provar be den om trav igen. Efter några försök brukar man kunna få några skapliga travsteg och då stannar man och berömmer hästen." Här har jag en hel del att arbeta på. Jag skulle hellre öva mer på övergångarna och ta ner till skritt igen när vi tappar formen. Bli mer konsekvent och göra fler repetioner som är närmare perfektion än att "nöja" mig med den trav vi får och fortsätta trots att vi tappar helheten. Det är svårt att reparera traven när skadan redan är skedd...


"Ska man kunna utveckla traven på en (häst som har svårt för gångarten) måste hästen enligt min erfarenhet lära sig att forma sin kropp rätt och bära upp sig redan i travigångsättningen. Det kan dock ibland vara ett ganska stort projekt. Men jag tycker att det är värt all den tid och allt det arbete som man måste lägga ned, för då kan man få en trav där hsäten bär sig och där det går att börja arbeta med olika övningar. principen för travigågnsättningen är egentligen densamma, men problemet är att allt måste var ahelt perfekt utfört. Annars kommer man inte att få någon trav. Med de flesta hästar man kan under inlärningen av travigångsättnignen acceptera att hästen blir lite kort i halsen eller spänner sig en aning. Detta brukar sedan vara enkelt att rätta till när hästen har förstått vad man är ute efter. Med en häst som har svårt för att trava blir dock resultate att man inte få ett enda travsteg och hästen har minsta lilla spänning i sin kropp. Man måste lära hästen att på ryttarens begäran länga ut varenda muskel längs hela överlinjen, böja sig jämnt genom kroppen, lyfta sin rygg lite extra och genast lyfta sitt inre bakben när ryttaren lägger till innerskänkeln. Dessutom måste man kunna sätta så mycket press på hästen så att den tar i ordenligt, utan att den därigenom spänner sig." Det här stycket är det som främst har hjälpt mig få till en trav på Goliath och som verkligen har stärkt mig i att min magkänsla har haft rätt. Avslappning är nyckelordet. Allt måste sitta på plats och när det inte gör det kommer man inte fram till rätt resultat. Att kalla det enkelt vore som att svära i kyrkan. Framför allt måste det få ta sin tid, hästen måste få hitta sin koordination och sin balans.


"När man ska börja trava uppsuttet på en häst som har svårt för det blir det extra viktigt att man placerar hästen precis rätt. Man kan gärna överdriva sökningen fram och ned så att hästen går med huvudet ganska lågt. Den får dock inte ta något som helst stöd i tygeln. Man ska på en volt placera hästen så att den har inner bak lite grann inunder sig. Om hästen skjuter ut ytterbogen på volten så är den inte längre i balans och då kommer travigångsättningen inte att fungera." Balans. Men det är ju faktiskt inte ytterbogen som orsakat obalans utan just att bakbenen inte placerat sig rätt.


"Hästen kan i skritten ha blivit lite diagonal och format sig perfekt för en travigångsättning och sedan tänker att den ska springa och då blir det tölt eller pass. Det blir därför viktigt att ryttaren inte låter hästen springa." Kom ihåg att byte av gångart inte innebär en ökning, i det här fallet, av tempo utan en taktändring. Hästen ska kunna trava lika sakta som den skrittat.


"Det är bättre att stanna efter bara ett par steg än att låta hästen trava för länge i början. Låter man hästen fortsätta i trav är risken stor att traven antingen blir fyrtaktig eller att hästen börjar räta ut sig och gå ur formen och lägga tyngdpunkten framåt." Än en gång något att tänka på eftersom det är just det sistnämnda som händer oss just nu. Vi kan få till rätt bra övergångar men sen faller korthuset.


"Ibland kan man känna att hästen inte tar i tillräckligt mycket för att kunna trava. Eller också kanske man får traven att fungera i det ena varvet men inte i det andra. travigångsättningen på volten brukar vara svårast i det varv där hästens yttre bakben är svagast. ....Om det inre bakbenet är det svagare bakbenet så kommer hästen då att bära ganska bra med båda bakbenen. I höger varv kommer man däremot att placera hästens starkare (högra) bakben inunder hästen. Då hamnar i regel det ytter och svagare bakbenet långt vid sidan av tyngdpunkten. När hästen på det sättet bara bär med det ena bakbenet så är det svårt att få en bra trav." Så till kärnproblemet. Goliaths svaga vänster bak hamnar i höger varv vid sidan av tyngdpunkten, vi tappar böjning, avslappning, takt och traven. Därför tillbaka till övergången och lösgörande och styrketränande övningar för att kunna placera det svaga bakbenet korrekt för att bibehålla traven.


__________________________________


Jag har gjort det förut men vill än en gång passa på att lägga in ett av alla de otroligt lärorika klipp som Marijke de Jong delar med sig av på tuben. Hon visar på de problem och de lösningar som även gäller för mig och Goliath.


 

 

______________________________________

 

Det blev en väldigt långt och omfattande inlägg ikväll, men jag kände att jag behövde få det gjort. Både för min egen skull för att visa på att jag är rätt ute i mitt tänk och mitt sätt att angripa de svårigheter jag har med min häst, men även för att kunna hänvisa andra till en text som förklarar bättre än vad jag förklarar själv.


Jag hoppas att några av er får tips och inspiration från det jag sammanställt och kanske en förståelse för min inställning till ridning utifrån nuläget.


Tack till er som orkade läsa, och Godnatt!

 



 

 









Av irmelin - 6 februari 2011 17:57

Först ut är ett för längesen utlovad filmklipp som jag var tvungen att korta ner för att få lägga upp här.


Bloggen presenterar stolt... Fia och Fräsen löslongerar!



 

Sen undrar jag om det är någon som minns den runda lilla ponnyn som jag och Anette åkte ut för att kika på för drygt ett år sen....


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3 4 5 6
7
8 9 10 11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25 26 27
28
<<< Februari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken


Skapa flashcards