Märker att jag inte bloggar lika mycket längre...det beror mest på att lillklimpen inte sover lika långa stunder längre och dessutom är han liksom mer ivägen  nu för tiden när han ligger på amningskudden vid tangentbordet. Jag får försöka kränga runt mina armar runt hans långa kropp så gott det går :)

Men en liten uppdatering fotovis ska vi väl kunna få till....vi börjar med några suddiga godbitar från när prinsen låg på skötbordet för några veckor sen.

Sista lördagen i oktober månad hade vi min ena syster med familj på besök. Vi myste, grillade korv, gjorde "stan" och bara njöt!

Sådär lagom chockad :)

I helgen som gick hade vi låtsasmoster Karin på besök men hon blev inte med på någon bild. Lika roligt hade vi för det! Det är bara synd att hon bor ända långt bort i Sundsvall....

Igår tog jag och Bus en tripp till Borlänge och lämnade tillbaka golv, köpte en nödvändighet till hästen, present till maken och Jacobs allra första Fars-dag-present. Det finns mycket roligheter att glädjas över när man har barn!

Däremot har jag inte haft lika roligt åt Bus som haft en ätperiod och tar sig tre mål under natten förutom kvällsmålet. Dessutom har han vaknat tidigt på morgonen och inte velat somna om.... - mamman trött. I natt åt han lika ofta, låg även och snuttade/åt nästan en timma mellan 5 och 6 och gjorde det svårt för mig att sova. Sen lät jag honom ligga kvar bredvid mig i sängen och väcktes inte förrän kvart över 7 av att Bus låg och släppte brakare. När han vaknade till ordentligt var han idel solsken och underhöll sina föräldrar en god stund innan det var dags för blöjbyte. Så idag är jag i alla fall lite piggare :)

Ja inte ska jag klaga. Lillprins Bus blir härligare och härligare för var dag, även om det nu är större skillnad mellan glada och ledsna stunder. Det är tur att det finns en pappa som kan ta över när mamma håller på att slita sitt hår när inget duger :) Men det är väl inte lätt atta vara liten och växa så att det knakar och ta in alla intryck och få det till något vettigt. Han "pratar" då i alla fall mer och mer rappakalja för var dag som går och råkar säga några ord ibland... "okej...hejdå...mamma"... Och när han ler smälter polarisarna i rasande fart!

En annan som utvecklas är Farbror Frej, som trivs bra med att få röra på sig ordenligt fem-sex dagar i veckan. Jag är såå glad över min medis som håller igång. I går red jag ett dressyrpass på ängen och skritten var katastrof. Det var alldeles för mycket att kunna titta på runt omkring för att vara tvungen att koncentrera sig. Men när vi kom till traven rullade han igång så fint och stabilt som aldrig förr och vi fick till riktigt bra samling ett par steg här och där. Till sist föll även högerslutan på plats tre steg i traven, och den är ju inte lätt för herrn. Det var kanske tack vare de stegen som vi sen fick till den absolut bästa högergaloppen någonsin. Fattade ur en bra trav som gjorde att han inte bara kunde ladda upp ur skritten och stressa i fattningen. Sen satt höfterna precis i rätt läge för en rund och för oss, samlad galopp som jag bara stornjöt av! I höger varv fick det räcka med några fina galoppsprång och i vänster tog vi dryga varvet på volten innan vi bytte till traven igen. Han var så fin så jag tror knappt det var sant! Jag har sagt det och jag säger det igen - den här lilla hästen kommer bli rena underverket   

Ack så härligt det är med höstlov! Nu är det ju inte jag utan maken som har lov men det innebär att jag kan ta ett par ridturer i fullt dagsljus istället för beckmörker. Idag sadlade jag på och begav mig iväg på "huvudleden" genom Saxdalen. Vädret var mulet men härligt och jag passade på att trava på ordentligt när det var väder för att torka svett. Goliath har rejält med vinterpäls nu och det varma novembervädret är ingen höjdare i kombination med vinterfäll. Rider man sent och hästen blir svettig blir det täcke på om natten blir kall. Men såhär på dagen med minst tio plusgrader torkar hästarna upp rätt snabbt på egen hand. De fryser i alla fall inte under upptorkningen.

Goliath måste ha minskat i hovform sen jag skaffade bootsen för nu glappar de. Låter som ett par för stora gummistövlar. Jag hoppas på vinterunderlag så snart som möjligt för då klarar sig barfotahovarna bättre på snötäckta grusvägar. Gräs och asfalt klarar han i nuläget också, till viss del grusväg också men grusväg innebär med få undantag stenpartier och det är då det blir knaggligt att ta sig fram. För det mesta finns dock skonsamma vägkanter som tur är. Ja...man får anpassa sin ridning efter underlaget när man har en barfotahäst, men när hovarna läkt ordentligt med fina strålar och tighta lamellrander då kan inte ens grusvägar stoppa oss!

Herr G var härlig idag i varje fall, han jobbade på fint den första biten i trav och skötte sen själv form och sökning när jag gav honom långa tyglar i traven. Det är verkligen en fint kvitto på en avslappnad och lösgjord häst när man kan låta honom sköta sig själv och han ändå väljer en skonsam form för sin kropp.

Imorrn tar vi ett kortare dressyrpass på en av alla ängar, träna lite samling och den tyngre högergaloppen.