Nu när det "bara" är ett par månader kvar tills jag kan sitta upp på hästryggen igen är det dags att börja tänka på hur jag ska hitta tillbaka till min sits, eller rättare uttryckt; min känsla. Innan jag fick stå över ridningen på grund av foglossning och stor mage kändes det som att jag hade kommit en bit på väg. Jag hade blivit mer mentalt medveten om hur jag kunde plocka isär min hjälpgivning och uppmärksammade hur, när och varför jag inverkade som jag gjorde. Arbetet var undersökande och sakta men säkert trillade den ena poletten ner efter den andra.

Jag minns första turen på Goliath efter att Jacob föddes, tror det var efter cirka sex veckor. Blev förvånad över hur dålig kroppskontroll jag hade, men samtidigt blev jag uppmärksam på hur känslig hästen var för min obalans. Så nu tar jag chansen att mentalt förbereda mig för att vara redo när det är dags.

Egentligen tror jag inte att man ska tänka i banor om vad som är "rätt och fel", utan mer vara mentalt öppen och mottaglig för hästens reaktioner på de effekter ryttarens signaler ger. Olika hästar fungerar olika, olika ryttare inverkar på olika sätt för att nå samma effekt. Utgångsläget är dock det viktiga, var lugn, andas och inlyssnande både psykiskt och fysiskt. Är hästen mottaglig för mina signaler, kan vi hitta varann och samarbeta, vad erbjuder hästen för dagen, vad klarar jag själv av? Är jag själv stressad och spänd kan jag inte förvänta mig att hästen blir positivt inställd. Jag tycker inte det är ett dugg märkligt att många ryttare finner hjälp i ridningen av att utöva yoga eller meditation. Det mentala tillståndet bör vara lättare att återskapa även i ridningen och det är du helt klart betjänt av. Ridning handlar kanske ännu mer om att lära känna sig själv, kunna kontrollera sina känslor än att rida med "den rätta tekniken".

Bara att gå och hämta hästen i hagen har ibland krävt tankeövning för mig. Vilken känsla utstrålar jag, är jag stressad och spänd i mina rörelser? Kommer hästen vilja vara med mig i mitt sinnestillstånd? Vissa gånger fick jag använda den korta promenadsträckan bort till grinden med att andas och slappna av, tänka positivt. Bara genom detta blev jag förberedd för att vara nära hästen och kunna ge mitt bästa den korta stunden av dagen som vi umgicks.

För många av er låter det säkert som rena löjlet, men för mig har det gjort stor skillnad. Sluta stressa, sluta tänka prestationsinriktad och bara vara glad över de små guldkornen jag får uppleva. Oavsett om det handlar om hantering/ridning med häst eller att vara i gemenskap med andra människor. Det ger ringar på vattnet...

Finns som alltid många bra artiklar i ämnet...

http://www.horseandhuman.se/post/Ridning-sitstraning.aspx

http://www.positiveriding.com/PRS%20files/BalanceEquilibriumSE-Sec.pdf

http://www.positiveriding.com/PRS%20files/FrameSE-Sec.pdf