Det finns minsann fördelar med att ha ont trots allt.

Lämnade en utvilad och glad Jacob på dagis på förmiddagen innan det var dags för ett besök hos barnmorskan. Det mesta var bra hos bm, bebisen mår finemang även om morsan är lite rostig i kanterna. Tog mig vidare fram på stan och lämnade tillbaka en biblioteksbok, tog förståndigt nog hissen upp och ner - inget gående i onödan. På utvägen kom jag på att jag faktiskt borde passa på att kolla om Anette kunde äta lunch på stan när jag för en gångs skull var där rätta tiden och hade bil. Sagt å gjort, en trevlig lunch på thai med hästprat -what else. När vi skiljdes åt konstaterade vi att vi är totala hästnördar, lite mer än vanligt. Finns liksom ingen man kan prata häst med på det viset som med varann, lycka över att ha en sån vän som henne!

Hann hem och lägga benen högt ett tag innan det var dags att hämta J igen. Den solige lille pojken fick följa med in på mataffären innan vi rattade hem. Han är så duktig och ska alltid delta i det vi gör - då är humöret på topp. Räkna äpplen, lägga i påsen, lägga påsen i vagnen, charma tanten som går förbi.... Det är som Anette sa när han var nyfödd, det kommer bara bli bättre och bättre ju större de blir! När vi kom hem fick jag hjälp med att packa upp matvarorna innan han gick ut och lekte medan jag plockade fram mellis. Åt i uterummet och han lekte vidare och jag läste lite bok. Märktes att han var lite lektrött och varm efter ett tag och då kom han klättrandes upp i mitt knä och bara myste. Jag gick och hämtade den nya Nalle Puh-boken som jag hittat på stan och lyckan var gjord! Han är helt inne i Puh just nu, det är enda böckerna som ska läsas som godnattsaga och vi har sett alla filmerna vi får tag på. Måste säga att jag är grymt imponerad över hur fort han lärt sig vad alla figurerna heter...Puh, I-or, Robin, Kanin, Tiger, Nasse, Uggla, Kängu...nu är det bara Ru kvar att lära sig. Söta lilla killen, du är allt bra fantastisk!