Ännu en dag kunde jag avsluta med ett stort leende på läpparna! Jag och Goliath gjorde årets första AR-träning för Anna och det gick faktiskt riktigt bra. Goliath kämpade på och jag fick massor av bra tips och övningar att träna på. Det är så härligt när man hittar en tränare som tänker precis som man själv gör, men som kan utveckla det tänket ännu mer och det var precis så det var igår.

För inte alls längesen började jag ju rida på ett lite annorlunda sätt mot vad jag gjort tidigare. Istället för att kompensera och "rädda upp" en situation, t.ex om bogen trillar ut, så vill jag fånga upp den redan innan skadan är skedd. Att förekomma istället för att korrigera. Dessutom har jag märkt hur viktigt det är att hela tiden byta övning/rörelse/takt/tempo osv för att verkligen få med mig hästen både fysiskt och psykiskt. Anna gick på precis samma linje och därför matchade hon oss perfekt som ekipage!

Vi började med en kortare uppvärmning genom att rida G väldigt rak och flytta runt på framdel, bakdel eller åt sidan. Kände att jag kunde gjort en bättre insats där men det satt fortfarande kvar lite nervositet så det blev väl kanske lite halvdant får jag erkänna :)

Gick över till voltarbete och fick jobba på att gå in i en öppna innan vi kom till den öppna delen av volten där G vill flyta ut och tappa bog och böjning. Det funkade väldigt bra och jag bannar mig själv för att inte ha kommit på en sån sak tidigare, men det är ju därför man tar hjälp av folk!

Under passet lade vi sen mer fokus på variation av skolor och inslag av piruettarbete. Det intressanta var att trots vingel och tappad sökning och böjning hit och dit, så klarade vi ändå av mer än vad jag trodde att vi skulle göra. Jag fick även kvitto på att jag känner vad som händer i hästkroppen och jag klarar oftast av att komma på ett bra sätt att stötta G. Anna tog oss igenom flera övningar som först var väldigt förvirrande när man ska sätta ihop tre led av rörelser när man knappt kommer ihåg det första. Haha, snacka om att jag behöver träna upp gravidhjärnan :)

Det blev även en del diagonalsluta som vi också bara testat på litegrann innan och det gällde att komma ihåg att bogen skulle leda före bakdelen. Fick även testa på om vi kunde ta upp traven i en diagonalsluta och med uppmuntrande smackningar så fick vi faktiskt till några steg ibland. Jäkla kämpe till häst jag har!

Vidare  i travarbetet växlade vi mellan slutan och öppnan på volt och här underlättades rörelserna av skrittjobbet vi lagt in tidigare i passet. G var mer "med" och lättare att placera. Kritik till mig själv är att bli lite snabbare och inte fastna i innerhanden - speciellt vänster har en förmåga att bli som stelopererad ända upp till axeln.

På slutet tog vi ett par galoppfattningar i varje varv, vänster är som vanligt lättare än höger och jag fick rådet att tänka "uppåt" i höger för att få till lite kortare steg så att vi direkt hittar en jämn tretakt. Med tanke på hur illa galoppen sett ut tidigare så är jag riktigt nöjd med det vi kunde visa upp.

Anna och hennes kompis som var med såg Goliath för ett år sen senast och det var så otroligt kul att höra att de kunde se en positiv förändring. Sist kunde han knappt hålla traven på volt och nu kan vi börja jobba skolor... Sen vet jag att det finns tusen och åter tusen saker att träna på, men det går åt rätt håll och mina tankar om hur jag bäst ska stärka honom är på rätt spår.

Innan jag glömmer av det ska jag även tillägga att jag ska sätta lite mer press på mig själv med att rida hela tiden, göra varje väg till en övning. Vi som till exempel har svårt för att byta varv genom volten ska lägga in olika rörelser i själva varvbytet så att jag hela tiden har hästen med mig. Och med tanke på hur arbetsvillig herrn är blir det inga större problem. En till grej, han behöver inte gå så lågt längre, han har en ok sökning  och kan nu istället börja lägga mera belastning på sina bakben för en ökad bärighet och balans.

När jag kikade på korten och filmen efteråt blev jag, som man alltid blir?, först rätt besviken för hur sjutton sitter människan?! På rumpan med skänklarna långt framför sig...nä FY! Nu blir det sitsträning också. Efter att ha lagt de tankarna åt sidan ihop med att det såg rätt hemskt ut både här och där i övrigt också så bestämde jag mig för att det här är trots allt framsteg för oss och det finns mycket positivt att plocka fram. Och tänk vad bra vi kommer bli i framtiden ;)

Anna: du får gärna kommentera och rätta mig där jag har fel :)

Bästa Anette trotsade sin feber och kom åkandes med sin fina fina Arda och red också för Anna. De kommer bli ett otroligt fint ekipage ju mer de lär känna varandra!

TACK Anna för att du vill träna oss och TACK Emma som fotade och filmade!