Jag har starka misstankar om att någon gett min häst raketbränsle under midsommarafton!    Redan när jag tog med honom från hagen skrittade han på med raska kliv - på grusvägen. Framme vid uppställningsplatsen poppade garagemålarna hög musik och Goliath höll på att gå upp i limningen. Det blev en del mutter och flyttanden från min sida innan vi kunde sitta upp. När jag väl kommit upp i sadeln ryckte det i musklerna på pållen som bara ville iväg!

Tog en runda på Saxdalsleden och in i själva Saxdalen och så fort Goliath kände gräs under hovarna skulle det travas. Han bjöd även på en del tralopp - för vem kan slappna av och koordinera benen när det pyser ut öronen   På grusväg utan småsten knatade han på i full fart och likaså på asfalt. Han hade helt enkelt en ruskigt härlig framåtanda och jag kunde bara skratta åt hans underbara energi.

Ja, vad är det då som är skillnaden? Har jag matat honom med fem kilo havre? Nej, det enda jag gjort är att verka hovarna och motionerat honom mer   

När jag fyllde på vattnet i hagen efteråt stod herrn och vilade nöjt under ett träd. Jag passade på att vila en stund jag med och hängde med armarna över hans rygg. Goliath stod alldeles stilla, underläppen ryckte belåtet och livet var sådär alldeles, alldeles underbart!

I måndags var jag i Västansjö och verkade två rara små ponnyer. Eftersom det är så intressant att se vad som händer och hur fort det händer saker i hovarna när dessa får arbeta för att nå sin perfekta form, så har jag gjort en översikt.

Hovarna verkades någon gång under vecka 21 av en annan hovvårdare, i mitten av vecka 22 var jag ut till ponnyerna för underhållsverkning och senaste verkningen skedde alltså vecka 25.

Visste ni att verkningsintervallen skiljer sig åt mellan små ponnyer och stora hästar? Hovarna växer lika mycket men procentuellt gör utväxten större skillnad på en liten hov än en stor. En stor häst behöver verkas med en intervall av 3 veckor, en stor ponny med 2 veckor och en liten ponny med 1 veckas intervall. Därför är det så viktigt att du kan underhållsraspa din egen ponny/häst så att du slipper ta ut en hovvårdare som kostar pengar varje vecka. Beroende på hur bra du själv kan hålla efter hovarna kan perioden mellan det att hovvårdaren kommer ut förlängas. På min egen häst försöker jag att raspa någon del av hovarna var och varannan dag, för att det inte ska bli så jobbigt varken för mig eller hästen. 

Såhär ser Simbas översiktbild ut.

Simba är inte speciellt ömfotad utan tar sig fram bra på både gräsmark och grusväg. Han har som minst 90 % av Sveriges hästar strålröta men genom det stråltryck som finns blir rötan i alla fall bättre och bättre. Tillsammans med en bra utfodring (minimalt med socker) och eventuella behandlingar (silverbad, spraya med öppelcidervinäger) så kan man hålla rötan i schack.

Simbas hovvinkel går åt rätt håll och han kommer med kontinuerlig hovvård räta upp hovarna allt mer och korta tån. Traktstöden har också rätat upp sig något. I jämförelsen har han sänkt sina trakter och vidgat vinkeln vid ballarna - strålen har blivit bredare och kan ge en bättre stötdämpning. På ett par ställen är lamellranden skadat och detta märks tydligt på ytterkanten av höger framhov där det skapats en hålvägg. När jag kratsade hoven hade det fastnat grus och småsten i hålväggen som var dryga centimetern djup. För att lamellerna i hoven ska kunna läkas och växa ner tog jag bort så mycket som möjligt av hovväggen just här. Det ger hoven en bra förutsättning för att själv kunna läka utan något tryck och spänningar av smuts i hålväggen och en för lång hovvägg.

Nu över till Twix som haft "typiska" shettishovar, höga trakter - minimalt stråltryck och långa tår.

  Twix är ömfotad fram och gillar bäst att gå där det är mjukt underlag. Detta beror på hans strålröta och som sagt det minimala stråltrycket fram. En stråle på en häst är precis detsamma som en trampdyna på en hund, eller varför inte jämföra med din egen handflata. En frisk stråle har alltså inte mer än ett litet veck i mitten, den är bred och elastisk. För att få strålen frisk så att den kan ta emot stötarna från hovens nedslag och låta den elastiska putan (som ligger innanför strålen) göra sitt jobb, måste vi arbeta upp ett ökat stråltryck. Vi får sänka trakterna i den takt som Twix kan belasta sin stråle och för en ännu snabbare återhämtning kan man sätta på boots med en filtsula innuti som ger ett mjukt extra stråltryck.

Hovvinkeln har rätats upp något, men det är fortfarande lång väg kvar för de här hovarna. Man kan räkna med att det tar ungefär ett år för hoven att växa ut i en ny - bra - hovvinkel OM hoven fortsätts att verka på rätt sätt så att trakterna sänks, tån hålls kort och symetrisk med hårda sulan och strålen utvecklas.

Jämför man mittfåran på hovarna kan vi konstatera att hoven faktiskt har fått ett ökat stråltryck och börjat vidga sig för sprickan är större. Den skada som strålrötan gjort har hela tiden funnits där så sprickan är egentligen inget nytt utan visar bara på problemet. Med en traditionell sko på dessa hovar hade skadan kamouflerats eftersom skon inte låter strålen få marktryck utan håller ihop hela hoven så att hovens mekanism inte kan fungera som den ska. Du botar alltså inte problemet med en stel järnsko.

Precis som på Simba börjar Twix traktstöd att räta upp sig litegrann. Traktstöden är den bit av hovväggen som vänder in mot sidostrålfårorna. Eftersom vi aldrig vill att den yttre hovväggen ska vara bärande måste man hålla nere traktstöden så att dessa inte trycker in i hovens inre.

Twix lamellrand är också skadad på flera ställen. Istället för en gul stabil linje utanför hårda sulan är denna linje porös, lite brunfärgad, kan bilda ett litet dike och är ett utmärkt ställe för sten och grus att fastna på och ge ömmande hovar. När lamellranden är skadad får man runda hovväggen ända in till hårda sulan så att den yttre delen av sulan bär vikt. På en frisk hov rundar vi 45 graders vinkel in till den klarvita bärranden som ligger mellan den svarta yttre hovväggen och den gulaktiga lamellranden.

På Twix hovar gjorde jag denna gång en liten skidbacke på trakterna, en liten rundning bakåt mot ballarna, för att öka stråltrycket. I nuläget har han inga hovboots och det kan tyvärr vara ganska svårt att få tag på sådana till såhär små hovar. Men med ordentligt med motion - vilket jag vet att han får - en bra underhållsverkning och så lite socker i fodret som möjligt kommer vi allt eftersom se stora förändringar hos den här lilla killen!