I eftermiddag stånkade jag mig upp på Farbror Frej och skrittade ut på lång tygel i trekvart. Med tanke på att han är ömfotad och tvärtjock så behövde herrn verkligen få komma ut. Om min kropp går med på det så måste jag rida mera för att få rätsida på hovarna. Som tur är verkar en kollegas dotter kunna rida lite här i sommar också, det är verkligen guld värt!

Efter ridturen plockade jag fram hovraspen för nu är jag på det bestämde att här ska hållas efter och hästen ska hålla sig på mattan. Satte på ett kedjegrimskaft under hakan - något som ska användas med all försiktighet!! men hellre att jag kan säga ifrån en gång än att han börjar krångla med mig igen. Till en början stod han som ett ljus, har väl knappt aldrig varit så avslappnad i benen. När jag kom till höger fram som krånglat mest tidigare drog han åt sig benet en gång. Då ryckte jag lätt till i kedjan en gång och sen var det inget mer tjafs.

Det är verkligen en svår balansgång det där med att tillrättavisa en häst och vad man får/inte får göra. I det här fallet har jag kunnat utesluta att Goliath krånglar på grund av smärta vid verkningen utan det sitter helt enkelt i huvudet. Han har märkt att han kan dra till sig benen utan att jag orkar hålla i och ju fler gånger han lyckas desto värre blir det. Förra verkningen eskalerade problemet till max och då fick jag hjälp av Fia att bryta cirkeln genom att sätta på kedjegrimskaftet. Vid minsta tendens till krångel blev han tillsagd att sluta upp med att dra och sen stod hästen still. Med tanke på att jag dessutom är gravid kan det bli en ganska farlig situation om han ska hålla på att dra i mig så vi var tvungna att sätta stopp. Kan han dessutom stå helt stilla när jag bara kratsar hovarna och borstar med mera kan han definitivt stå stilla vid verkningen. Hästar är stora och starka djur när de sätter den sidan till och säker hantering måste komma i första hand. Sen måste man vara sjyst och bara markera när det behövs markeras, berömmas när det ska berömmas och vara lugn och konsekvent.