Det har gått rätt hyfsat att jobba idag, trots allt. Magkatarren gjorde sig bara påmind lite på morgonen ihop med lätt hjärtklappning, andades lugnt in och ut så gick det över efter en stund. Den eventuella foglossningen känns som en dov smärta men inga panikhugg som det var i helgen. Springer till telefonen gör jag däremot inte.... I ena stunden känner jag att jag vill jobba min tid ut i alla fall och i nästa så skulle det vara ganska skönt om någon sa att jag inte fick. Är lite rädd för att mitt aktiva jobb inte förbättrar en eventuell foglossning med tanke på hur mycket vi faktiskt måste röra på oss hela dagarna. En fröken som bara kan sitta ner och ta det lugnt gör liksom ingen nytta....

Självklart bär det mig emot att jag inte får kasta mig upp på hästryggen, men på något vis säger självbevarelsedriften emot i det här fallet. Hästen fick helt enkelt motionera sig själv idag istället. Jag hade honom bara i grimma och långa grimskaftet och så fick han skritta och trava runt mig. Släppte loss honom helt sen eftersom vi var i gräshagen och lekte lite Följa John. När jag skickade ut honom på en volt gick han ett halvt varv runt mig och sen strövade han iväg på egna vägar. Fick bli lite Join-up-artat så jag manade på honom till trav och galopp och skickade iväg honom. Efter en galopptur kom han allt närmare mig och då var det bara att ge signalen för att göra halt. Det fixar han galant! Bara att gå fram och mysa en stund innan det är dags att pröva igen och han tar sig en ny galopprunda innan jag ber om halt. Målet är ju att han ska hålla sig på en volt runt mig trots att han är lös och med ytterligare ivägskickningar brukar det gå fint. Men det kräver att jag behöver springa lite jag också och det är bäst att låta bli i nuläget.

Var ju tvungen att verka lite på hovarna också...hovväggen har blivit alldeles för tjock gentemot där hårda sulan slutar. Problemet är bara att herrn inte är lika överens med mig om att det nödvändigtvis ska göras... Han får såna perioder ibland när det ska testas, har alltid fått och då kvittar det hur mycket man gullar och uppmuntrar. Det enda som funkar är att hålla i och vara rak och tydlig utan att lacka ur. Det är nog bäst att jag håller inne med vad han har för sig när han blir såndär....annars får jag en orolig mamma i telefonen ikväll. Annars är han hur go och mysig som helst!

I morgon blir det heldag. Först barnmorskan vid halvåtta, sen jobba vid halvnio, "kurs" 14-16 och slutligen föreläsning/arbetslagsmöte på kvällen. Vi får väl se hur man ska mäkta med det hela....tur att torsdagen är ledig!

Måste muntra upp inlägget med en bild tror jag....det har ju faktiskt blivit sommar redan. I alla fall om man tittar i vägkanten där både lupin och hundkex ståtar!