Fast om det ska vara riktigt rätt så handlar det om ordet i pluralis. Jag har nog sju planer - minst! Kanske skulle dessa planer även mer kunna benämnas som visioner, eftersom det inte är speciellt troligt att de kommer att inträffa. Vissa skulle säkert kalla det för drömmar, men då hamnar vi i området för fantasitankar som inte har någon verklighetsanknytning och med tanke på att jag är en relativt driftig person så brukar en hel del av mina visioner bli just verklighet.

Om vi även har i åtanke att jag är en ganska...nja, okej - mycket, impulsiv människa innebär det att mina visioner förändrar sig snabbt från tid till tid. Minut från minut. För några veckor sen var jag helt på det klara med att jag och sambon skulle leva lyckliga i alla våra dagar i ett fantastiskt mysigt hus i Saxdalen. Huset var perfekt, massor av stora ljusa rum, en fridfull trädgård, det låg på en återvändsgränd för sig själv men ändå med grannar intill och några av grannarna hade hästar (ja, ni förstår, det var PERFEKT). Det enda som inte var perfekt var att det låg lite för långt från stan och att vi inte riktigt befinner hos i husköparläge ännu. Till och med sambon föll för huset, men som förnuftets ankare hade han sista ordet och vi sa nej. Jag visste ju att det var rätt beslut också, men jag tror att vi båda fick en liten repa på hjärtat. Med tanke på att det bara har gått några veckor är vi fortfarande inte i husköparläge, men det hindrar mig inte från att visionera (om det heter så). Häromdagen skulle vi köpa ett hus på Lorensberga som ligger vid en tjärn och alldeles i utkanten av stan, i min vision det vill säga. Sen låg ett hus med stall i Snöån fortfarande ute till salu...ja ni anar nog vad jag tänkte. Nu har jag sansat mig och är istället helt inställd på att vi ska köpa ett hus i Grangärde, efter att vi har bytt bil till en kombi, gift oss och fått vårt första barn. Allt det där sistnämnda lär väl förresten inträffa om en vecka eller två för annars innebär det att mitt dagliga surfande på hemnet är om intet!

Ibland blir jag trött på att vara en visionär. Jag inser fakta och ser att i alla fall fem av mina planer kommer att gå upp i rök. Då hamnar jag i svarta hål, depressioner kallas det visst. En hel dag kan jag gå och vara tvär och tyst, det känns helt plötsligt som att mitt liv är över. Men som sagt så handlar det oftast om högst en dag, för som den impulsiva person jag är har jag snart en ny plan och då brukar jag oftast se till att den planen går i lås. Ett exempel: för några dagar sen insåg jag att jag inte kommer att rida på drygt en månad. Ni förstår att jag höll på att gå upp i atomer! Depressionen kom som ett slag i magen, febrilt sökte jag lösningar och så slog det mig att min barndomsvän hemma i Västergötland har en häst och hade jag tur kanske hon ville ha ridsällskap några dagar. Sagt och gjort, jag smsade henne och fick till svar att jag gärna fick komma. När sambon kom hem frågade jag snällt om jag fick fara bort en vecka (han hade såklart inget emot det och jag behöver faktiskt inte fråga om lov!) och därefter överraskade jag föräldrarna med ett glatt samtal om att jag kommer hem en extra vecka. Så nu har jag en härlig ridvecka med mycket trevligt sällskap både av föräldrar, vänner och hästar att se fram emot innan det är dags att återgå till arbetet.

Jag är ganska glad över att jag är driftig OCH impulsiv, man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet och vilken spännande idé man råkar komma på.

När livet inte överraskar får man överraska livet!

(By the way: jag är MYCKET tacksam över att jag har en klok och tålmodig sambo som står ut med och kan hantera mina impulsiva visioner. Han håller mig på jorden.)

 

Lotta

20 juli 2009 20:46

Ååååå, Hanna jag blir verkligen IMPONERAD! Har du haft semester för länge måntro? Själv försöker jag tömma min hjärna på innehåll, men det kanske inte är så konstigt när det är min första semesterdag idag. Jag kan ju meddela dig redan nu att jag inte kommer tillbaks v. 34, idag fick vi tid för Emilias operation i Falun. Vi ska skrivas in den 17 aug och så blir jag hemma hela veckan för vab, så ni får sparka igång utan mig! Skulle tro att ni får starta med schemaläggning så jag skulle gärna vilja lägga in en önskan och åsikt eftersom jag inte kan vara där och göra min röst hörd. Ett ganska enkelt val att berätta det för dig eftersom du är så BRA på att ha planer och är en idéspruta utan dess like :)Jo, jag har ingen lust att endast gå mellantider bara för att jag jobbar 75% nu och så är jag helt inne på att ha en fast tid i veckan och rulla fredagar. Våra möten kan vi oxå rulla mån-tors så blir det rättvist för alla. Nu vet du hur jag tänker angående detta och får föra min åsikt vidare.
Nu tar min jobbhjärna semester... och önskar din lycka till! ;)
Du är kanonduktig, Hanna! KRAM :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Några trädgårdsbilder från dagen...men de känns som ett skämt och oerhört oviktiga efter flera av de inlägg som finns att läsa på FB. Människor som är hatiska, som vill bygga murar och använder våra gamla och sjuka som svepskäl. Om än kroppen int...

Äntligen lite långledighet och ett ypperligt tillfälle att vara ute och njuta av den begynnande våren! Vi har ju kanske ett litet annorlunda synsätt på det här med att slappna av och njuta. Eftersom huvudet får slita på vardagarna är det underbart at...

Nu har vi bestämt att våren är här och dagarna tillbringas mest utomhus. Vår familj älskar att vara ute och därför lägger vi kanske mer tid och pengar ute i trädgården än inomhus. Lisen har blivit så glad i att mata kaninerna men idag var det Jac...

Min fina bergsklematis i rosa och vitt har överlevt vintern i frostvitt mörkt garage och nu får den vakna till liv i uterummet. En omplantering och klätterstöd så hoppas jag att den ska trivas! ...

Idag har rosorna fått skuggnät inför den stundande vårsolen. Risken finns att rosorna vaknar innan tjälen gått ur marken och då kan de inte dricka vatten. Så nu lurar jag dem att sova ett tag till.... Örtagården har skickat mina fröer med luktvi...