Jodå, det går att bli vansinnig på sin söta dotter. Speciellt när hon sovit som en gris på kvällen, vaknar när mamman kommer hem från sitt julbord, inte vill somna om pga snor i näsan, tas ner och rensar rören, upp igen och bajsar, tas ner till skötbordet, somnar och sover oroligt och vaknar kring fem och säger att det är morgon.

Ja se barn är ju för rara. / /*grinigmorsaheladagen*

Den här gången var både Humle och Pimpim vid gallret när jag kom och fick därför en liten pellets som belöning. Humle fick sen skutta runt i en av de stora hästboxarna medan jag städade hos honom. Inte någon bild på det för han satt inte särdeles stilla :-) Pimpim var med och kikade när jag städade hos dem båda och när hon sen fick mat i din skål fick jag äntligen klappa henne på pannan! Passade på att tvätta hennes öga också när hon satt så snällt, hon hade lite gegg från något spån som irriterat när jag hämtade henne i lördags. Kul att hon börjar bli social :-) Nu får hon vara ifred från mig några dagar och bara tuffa på sig.

Idag vågade Pimpim äta pellets ur min hand och undersökte mina kläder. Skorna var speciellt intressanta, till och med så att hon var tvungen att käka lite på dem. Klappa henne är däremot fortfarande farligt. En sak i taget.

Humle fick stå ut med att sitta i transportburen utan lock och bli borstad. Tänkte att det måste ju bli folk av honom också! Tror faktiskt inte att han misstyckte heller för han fortsatte att äta din frukost i godan ro.

Vet ni, jag trivs så vansinnigt bra ute i Persbostallet! Det är lite som att komma hem. Elisabeth och Therese är så gulliga och att höra ljudet av fyra små kossor, hästar och känna doften av lite ladugård... För en som är uppväxt på gård väcker det en speciell känsla.

Idag hade jag båda barnen med, Lisen sov som en stock i vagnen ute i ladan och Jacob satt på en pall och åt clementiner medan jag städade hos kaninerna. Idag nosade Pimpim på mig och kom sen fram och åt när vi stod utanför och pratade. Sakta men säkert lite tryggare. Hon brydde sig inte i Humle heller och han luggade henne på rumpan när hon kom nära staketet. Jag tror att han mest ska visa vem som är boss.

Jacob är en rätt rolig kille när han är på humör. Han gick ut själv en stund och när jag kikade efter honom stod han ute vid hästarna. "Jag ska bara fixa hästarna lite. Kommer sen!" Sen hörde vi honom prata med hästarna, "hej hästen, jag tycker om dig. .."

Lilla kaninan!

Vi tog givetvis en tur med pulkan också, jag sprang tio meter i taget. Den där kondisen. ..

Måste ju bara visa en knäppbild på mig och Lisen från igår. Arma barn som har en sådan mor!

Passade på att ta med pulkan när jag å Jacob åkte till stallet så vi kunde ta en svängom!
Pimpim hade ätit din pellets, hö, druckit vatten samt kissat och bajsat - skönt. Jag kunde klappa henne lite och strax innan vi skulle åka hem kom hon fram och åt medan vi satt utanför. Great!
Humle är lite irritrrad på lilltjejen och anfaller gallret. När de åt var han iaf lugn och när han var klar satte han sig och bara tittade på henne. Hon lär växa på sig ordentligt innan något ihopsläpp.

Efter många långa funderingar beslöt jag mig för att fortsätta på namn från växtriket och fastnade för Pimpernel. Tydligen finns det både Scarlet och Blue Pimpernel men med tanke på lillninens blå ögon var valet självklart. Från säljarens kennel tog jag så namnet Zirro och fick slutligen Zirros Blue Pimpernel, kort och gott Pimpim!

Pimpims svarta mamma heter Rufsa och gulvita pappa Piggelin, kan vara kul att komma ihåg.

Pimpim tyckte såklart att det var lite läskigt att flytta, hon halvkröp från transportburen och satte sig mellan tunneln och huset. Humle skuttade nyfiken fram och tillbaka ett par vändor innan han ledsnade och började käka på sina färska pinnar. Humle älskar pinnar! Han var dessutom så söt när jag kom för han verkade uppskattade sin mattes besök och kom fram och ville bli klappad.

Imorgon tänkte jag och Jacob åka dit, ge dem frukost och ta med pulkan :-)

Det är så härligt att se en bild på ett flådigt dressyr ekipage från horse showen och direkt se...hästen är för trång mellan ganasch och hals, bulliga halsmuskler som visar på spänning, sänkt rygg och bakben som inte bär utan befinner sig långt efter resten av kroppen. Jojo, man har lärt sig ett å annat de senaste åren! Visst är dressyr fantastiskt ;-)

Vilket väder det blev! Snön yr och hemma i Västergötland är visst vägarna riktigt besvärliga att ta sig fram på.

Jag och barnen tog oss faktiskt iväg till Persbo med Humle. Skönt var det, för det känns lite sisådär ändå att ha en liten kanin ute i det här vädret. Humle tog flytten bra, när han märkte att det fanns mat skuttade han ur transportburen och började upptäcka den nya buren. Blir intressant att se vad han gillar sällskapet imorgon.