Jag och barnen gick ner till tjärnen med deras håvar och till sist lyckades jag fånga några små söta fiskar. De sprattlade så livligt att vi alla tre ville återge dem livet i sjön.

Nytt i trädgården, New Dawn har nu slagit ut! Likaså floxen jag fick av min mamma och en liten jordgubbe börjar få färg.

5 år idag och kärleken blir bara starkare! Vi har firat med att rensa virkesförrådet, jag har tagit bort trästaket på kaninburen, vi har fikat på Coop, grillat och sett på vår bröllopsfilm.


När vi var nere i Västergötland firade vi mer för oss själva med minigolf, lunchbuffé i Spiken och shopping i Lidköping. Underbart att få vara helt själva!

För många andra har skördeperioden redan infallit sig. Ett växthus vore ju inte helt fel, men då måste kaninburen bort och det sitter långt inne.

Idag har jag iaf skördat min första hinkpotatis och den var alldeles fantastisk! Vit, tunt skinn och som smör på tungan. Från fyra mamma-potatisar blev det såhär många.

Inte massor precis men jag klagar inte eftersom det är första året jag har satt någon. Nu kommer även kart på gurka och tomat.

Min gula sättlök är också väldigt god. Jag använder nästan hela till sallader.

Nu ska vi se om det funkar med panoramabilder här. Jag bjuder på en ostädad trädgård!

Varje foto är ett halvt varv var som ni kanske kan lista ut.

Idag har jag och barnen haft det lite hästigt i alla fall! Jacob började längta efter Odette så då åkte vi såklart iväg.

Jacob och Odette börjar verkligen hitta varandra och det märks att de trivs ihop. De fick ta en liten ridrunda bort på vägen och Jacob börjar lära sig det där med att luta sig fram eller bak när marken lutar.

Efter turen hann jag testa lite formgivning i halten på Odette. Vi ska på kurs om två helger så det kan ju vara läge att träna! Hon låter sig föras så fint i böjning, flytta tyngdpunkten bak och fram. Följde även rätt ok på volt. Odette nu och Odette i våras är som två helt olika hästar.

Lisen ser nog mest fram emot hunden Bobbie när vi åker iväg. Hon både ger och tar emot pussar stup i kvarten.

Dagen till ära tog faktiskt jag mig också en ridtur på Emelie! Jag minns knappt när jag red sist, kanske i början av året? Nu kände jag verkligen suget och det var precis så härligt som det alltid har varit. Emelie är en klippa och Elisabeth har fått henne så fin. Vi red ett enkelt kort pass nere på en åker. Hitta linjeringen, flytta ett steg in/ut, byta böjning, försök till skolor och lite trav. Det här blir snart repris!

Åh vad jag väntar! Jag har nämligen rosor på gång. Varje dag går jag och kikar hur långt de har kommit och blad för blad avslöjar de lite mer av sig själva.

Jag är ny på det här med rosor. Överallt står det om hur svårt det kan vara att ta hand om dem så att de trivs. Gammaldags sorter är säkrare då de varit med länge och är av de tåligare sorterna jämtemot de nya hybriderna.

Efter att ha varit på Öppen trädgård nere i Västergötland i en fullkomligt överdådig rosenträdgård kände jag hur jag plötsligt ville ha mer romantik i min egen.

Min mamma tycker också om rosor och har några fina exemplar hemma hos sig. Jag och min odlande syster köpte henne en vacker ljusgul ros förra året och den har verkligen levererat. Jag har ett svagt minne av att det var en Lykkefund.

Nästa år ska framsidan här hemma göras om och jag har en idé om att den ska fyllas av doftande rosor och pioner. En sort som jag föll pladask för i visningsträdgården var Mme Plantier, just en gammaldags vit skönhet.

Den rosa Mme Boll (ev var det den jag fotade här nedanför) är också helt underbar, men klarar sig nog inte uppe hos mig i zon 4.

Rosor har aldrig varit min grej förut. De har på något vis varit för vanliga, för "perfekta" för min smak. Men att jag börjar tycka om dem nu är väl ett tydligt tecken på att jag närmar mig tantåldern.

Den här gammaldags rosen fick jag av Torbjörn som äger Pila, som jag red förut. Det var på vinst och förlust som jag grävde ner den då den blivit över i hans altanbygge. Överraskande nog tog den sig och från att ha varit två kala pinnar har den både blad och många blomknoppar!

Min fina New Dawn sväller av knopp på framsidan av huset.

Jag har insett att om det ska bli något bloggat här så lär jag skriva om det jag numera håller på med mest. Min trädgård. Ja bli inte så bestört, något annat blir det allt också.

Efter att jag fyllt 30 så ändrade sig mina intressen. Som inbiten hästmänniska utan häst och med mycket (nåja mer) tid fanns det tid över att verkligen engagera sig i omgivningarna på hemmaplan. I år är det ännu värre med trädgårdsintresset och det medför att vår trädgård ser helt annorlunda ut mot vad den gjorde för tre år sedan när vi flyttade in. Då fanns det rabarber, en halvdöd pion, en död vinbärsbuske, ett dött äppelträd, en tall och kantnepeta. Tallen står kvar, rabarbern är flyttad och kantnepetan är både flyttad och massförökad.

Min tanke är att ni ska få se mer av allt som händer här hemma, mer av min nya passion. Är ni helt ointresserade så tackar jag för titten och ber att få återkomma när min nästa hobby infaller!

När en häst inte trivs märks det ganska tydligt och Odette visade det genom att vandra hagen runt otaliga varv och funderade på att smita under tråden. Så lilla hästen fick åka hem igen efter bara ett par dagar. Stackars Jacob grät och snyftade en halvtimme och sen var det bra med den saken. Barn är fantastiska på att vara i nuet. Det är också skönt att Odette bor nära och hennes fantastiska ägare låter oss komma när vi vill!

Snart går flyttlasset till stallet!