Åh vad jag väntar! Jag har nämligen rosor på gång. Varje dag går jag och kikar hur långt de har kommit och blad för blad avslöjar de lite mer av sig själva.

Jag är ny på det här med rosor. Överallt står det om hur svårt det kan vara att ta hand om dem så att de trivs. Gammaldags sorter är säkrare då de varit med länge och är av de tåligare sorterna jämtemot de nya hybriderna.

Efter att ha varit på Öppen trädgård nere i Västergötland i en fullkomligt överdådig rosenträdgård kände jag hur jag plötsligt ville ha mer romantik i min egen.

Min mamma tycker också om rosor och har några fina exemplar hemma hos sig. Jag och min odlande syster köpte henne en vacker ljusgul ros förra året och den har verkligen levererat. Jag har ett svagt minne av att det var en Lykkefund.

Nästa år ska framsidan här hemma göras om och jag har en idé om att den ska fyllas av doftande rosor och pioner. En sort som jag föll pladask för i visningsträdgården var Mme Plantier, just en gammaldags vit skönhet.

Den rosa Mme Boll (ev var det den jag fotade här nedanför) är också helt underbar, men klarar sig nog inte uppe hos mig i zon 4.

Rosor har aldrig varit min grej förut. De har på något vis varit för vanliga, för "perfekta" för min smak. Men att jag börjar tycka om dem nu är väl ett tydligt tecken på att jag närmar mig tantåldern.

Den här gammaldags rosen fick jag av Torbjörn som äger Pila, som jag red förut. Det var på vinst och förlust som jag grävde ner den då den blivit över i hans altanbygge. Överraskande nog tog den sig och från att ha varit två kala pinnar har den både blad och många blomknoppar!

Min fina New Dawn sväller av knopp på framsidan av huset.