Idag har jag haft sån lyx att jag både haft barnvakt till en sovande Lisen samt sällskap ut med Pila på en ridtur! Eftersom hon har skött sig bra sista gångerna ute tordes jag pröva med sällskap och även om hon givetvis blev taggad så skötte hon sig över förväntan.
Tack vare ett tips från Elisabeth så lät jag Pila hållas när hon direkt ville småjogga när vi red iväg, istället för att försöka hålla in henne och irritera henne för att få henne att skritta. Vårt ridsällskap stördes heller inte direkt av detta som tur var. Bitvis så coolade Pila sen ner sig och kunde skritta som vanliga hästar och sista sträckan in till stallet fick hon hellång tygel och skötte sig kanon. Mest imponerad var jag över att hon gick fram överallt, sneglade någon gång men inte en tanke på att vända om eller sätta sig på tvären. Då gick vi ändå mellan ett hus samt en hög cementvägg som kunde kännas lite trångt, förbi hjullastare, stånkande lastbilar både framför och bakom, bredvid containrar där folk slängde skräp med buller å bång, över ett litet dike med vatten och över en ganska tjock svart slang som låg över vår stig. Riktigt duktigt gjort av en annars så skeptisk häst! Själv satt jag mest tungt i sadeln, gjorde små halvhalter när det behövdes, tittade rakt fram och låtsades som att det regnade. Lite nöjd med mig själv också över att ha läget under kontroll trots att det skulle kunna fara iväg.
Jag tror Pila svettades bort ungefär 10 kg under våra 45 minuter. Skulle ändå säga att hon var mest taggad och inte stressad för hon lyssnade hela tiden till mig, stannade ordentligt i varje halt när vi skulle över vägar eller vänta in sällskapet och var absolut inte tung i handen. Riktigt stolt över henne!
Av någon anledning vänder datorn på bilderna om man laddar upp dem från telefonen...hm!
Johanna
5 mars 2014 19:55
Bra jobbat! Jag vet hur SVÅRT det kan vara med kallblod som slår till med stress..Pontus jag skötte tidigare var "förstörd", han blev så stressad vid uteridning att han ofta helt bara "slog av" och bara taktade (ville springa springa springa) & svettades som en gasell. Han var ändå 17år och inte travtränad på många år men något i honom satt kvar & gjorde honom blockerad....jag försökte med allt och stundtals gick det lite bättre men det blev aldrig bra. Det gick inte att lätta hur gärna man än ville för då skulle han bara iväg...Nåväl du gör ett kanonjobb tycker jag.
http://walkyria.blogg.se
irmelin
6 mars 2014 19:08
Tack rara du!! Hon småtravar verkligen med skräckblandad förtjusning blandat med en sjusärdeles vägvinnande skritt. Märks att hon ändå njuter av att vara ute på upptåg, hon vet bara inte hur hon ska kontrollera sig själv. Det positiva var att hon ändå gick fram överallt, det hade jag inte trott med tanke på hur läskigt allt brukar vara i vanliga fall. Nu är det bara att hålla i uteträningen och få henne lite mera van!
Hanna
9 mars 2014 08:57
Hej Hanna! Jag har blivit mer och mer intresserad av klickerträning. Tycker att det verkar vara ett underbart sätt att jobba. Min häst är skeptiskt till alla olika "flyttnings" övningar och repsvingande, det känns endast som en evig kamp om vem som för tillfället har befälet. Han är sådan som häst och jag ser inte riktigt vad vi båda för ut av att fortsätta än det eviga bråkandet. Men jag tror att han skulle kunna aktiviera sig själv och bli nyfiken med klickerträningen, att vi skulle få en mer vänskaplig relation än ledskapet, vilket jag alltid vägt mot. Det enda man är lite orolig för är ju hur det går med godiset, men ju mer jag tänker på det så kan man ju träna bort tiggandet och att låta hästen tänka själv och utföra uppgifter för att få belöningen tycker jag låter väldigt sunt. Det blir nog tillslut inte att handla om godiset utan om att hästen vill utföra nya övningar. Hur går dina tankar kring detta? Hur kan man blanda detta med "vanliga" nh övningar, som flytta bakdel, jojo... Kolla gärna in den här tjejens videor, hon har endast använt sig av positiv förstärkning genom klickerträning. Tycker det ser väldigt trevligt ut. http://www.youtube.com/user/LittlePistolAnnie/videos
Mvh Hanna
irmelin
10 mars 2014 08:45
Du sätter precis orden på mina tankar! Hästträning måste ju kunna handla om vänskap och samspel och inte makt. Hamnar vi i ett maktspel har vi människor gjort fel någonstans och fått hästen att känna ett behov av att försvara sig.
Jag har haft dessa tankar ganska länge men inte så uttalat som nu. Frågan är just bara, hur gör man i praktiken och det vet jag inte riktigt än. Jag försöker läsa, lyssna, titta och fråga så mycket jag kan för att finna den nya kunskapen. Kan rekommendera Gryning.nu. Frågan är också, har vi ett behov av de där NH-övningarna om vi nu inte vill utöva makt över hästen? Kommer skriva ett litet inlägg om nya tankar kring hästflocken och icke-hierarki som tydligen kommer ur boken Alla kungens hästar, har du läst den?
Nyfiken på vem du är! Har du en sida??