Irmelin - den starka

Alla inlägg under maj 2013

Av irmelin - 14 maj 2013 11:37

Idag väger tjejen 2830 g och fick beröm för att hon gått ner så lite, det betyder att amningen o tillskottet gör susen! Två värden visar att gulheten inte är något akut i nuläget, ytterligare test imorgon för att se så kurvan ligger lågt.

Själv känner jag mig som en ny människa efter en varm dusch och nytvättat hår! Men det borde uppfinnas tysta hårfönar...sessan sov dock lika gott i oväsendet. Jag har dessutom tagit en repa ute i friheten ner till apoteket. På tillbakavägen blev jag lite förbryllad, det finns gott om dörrar och korridorer här. När jag dessutom råkat kliva av på förlossningen istället för på BB anade jag oråd och fick vackert kliva in i hissen igen och åka ner en våning.

Nu är det lunchdags för mig och Lisen ska få stå vid fönstret och sola sig!

Visste ni förresten att det verkligen är sockor barnen har på huvudet? ! Jag kommenterade den snygga designen igår inför en bm och hon avslöjade att det är operationsstrumpor som de vikt till. När de hade lite finare mössor innan så försvann de då mystiskt när folk åkte hem. Hörde på nyheterna idag att 83 000 underkläder försvinner varje år från sjukvården. Tja, inte kan det vara strumpmössorna de menar i varje fall!

Av irmelin - 13 maj 2013 13:04

Varför lade knäppbloggen upp samma bild fyra gånger. ...testar igen.



Av irmelin - 13 maj 2013 13:00





Av irmelin - 13 maj 2013 09:33

Det går framåt för min lilla tjej! Sakta men säkert har hon på ett dygn tagit sig från 36, 3 till 37, 4. Blodsockret ser bra ut men som fötväntat har hon tappat lite vikt. Det försöker vi dock råda bot på med mycket amning och ersättning i munspruta var tredje timma. Det innebär dock att man blir väckt kl 22, 01, 04 osv när man hade behövt sova. ... Med andra ord känner jag mig lite sliten just nu.

Det är fascinerande hur snabbt barn ändå kommer igång. Från att ha varit heltyst och mest sovit har Lisen börjat knöla när hon vill ha mat. I natt kasade hon närmare och närmare mig så att jag till sist fick flytta in henne mot väggen för jag fick inte plats. Hon kikar upp mer och låter sig snällt tröstas när hon tycker att vi bökar runt för mycket.

Vi får väl se hur länge vi måste stanna kvar på BB. Hon behöver gå upp lite i vikt, hade såklart gått ner nu på morgonen i jämförelse mot födelsevikt. Gulhet är bara att förvänta med tillhörande solning. Vi tar ett steg i taget.

Av irmelin - 10 maj 2013 14:01

I går hade jag och Anette en riktigt härlig och lång hästutflykt till Karin! Anette hade med sig sin Arda och Karin lånade ut och visade upp två av sina hästar på gården. Det var otroligt trevligt och framförallt givande att få ägna flera timmar åt att studera ridkonsten och samtala om hästar i allmänhet. Det goda fikat satt heller inte fel ;)


Fokus hamnade på.....

- sökningen till handen

- att hitta nedåt-framåt

- lugn takt

- behålla linjeringen och inte överböja

- hitta rätt känsla istället för att korrigera

- mjuk, konsekvent kontakt i tygeln

- böja bör innerskänkel

- flytta för yttertygel


Karin var väldigt bra på att hela tiden sätta ord på det hon såg och kände hände i hästen, något som jag tänker ta med mig i den egna ridningen framöver just för att synliggöra för mig själv vad som händer. Hon pratade också mycket om känslan av lätthet när allt är rätt, det är dit vi vill sträva. Vad är målet med vår ridning, vart är vi på väg någonstans? Är det inte själva resan som är målet?!


Det var två trötta, inspirerade och filosoferande hästnördar som for hem med ett stort leende på läpparna!


Först ut Arda (frieser/arab):


                   


Därefter Helmer (bruksnordis, ej så långt utbildad men med en otroligt fin och mjuk kontakt):

                   

Sist Flip på longen (tinker/nordsvensk) som Karin lärt in slutan på i just det arbetet för att kunna stärka hans galopp:


           


Jag måste erkänna att jag är vansinnigt svag för den stora skäcken, ser fram emot den dagen jag kan sitta upp och vara testpilot!


Lite övriga pics:


             


Helmer och Anette in action! Ignorera oväsentligt bakgrundsprat och koncentrera er på det viktiga.



 

Karin och Flip från marken:



 

En annan sak att ta fasta på från dagen; det lönar sig att våga fråga om hjälp och det ger så mycket att träffa andra för inspiration och vidareutveckling!



Av irmelin - 8 maj 2013 07:43

I går hade jag en dejt inbokad med Elisabeth och hennes fina kallblodssto Emelie! Jag kan inte kalla mig för en "tränare", men har bestämt mig för att inte vara rädd för att dela med mig av det jag kan och vara ett bollplank att diskutera med kring häst och ridning. Efter att själv ha fått förmånen att ha sådana personer omkring mig vet jag hur mycket det är värt att ha ett par extra ögon på sig och få tips på övningar för att sakta utvecklas.


För dagen testade Elisabeth ett bettlöst alternativ där remmarna går i kors under hakan/ganascherna. Vi insåg båda ganska snabbt att det huvudlaget stjälpte mer än det hjälpte när det gäller dressyrridning, men funkar bra att kunna variera med ute i skogen. Att hitta bra utrustning som hästen trivs med och som fungerar till det man är ute efter i ridningen, t.ex. underlätta för böjning/sökning, är mycket viktigt. Det räcker med alla andra parametrar som hästens och ryttarens egna förutsättningar, underlaget på ridbanan, händelser utanför staketet med mera som kan distrahera och försvåra ridningen.


Passet handlade om att hitta balans, följa tyngdpunkten och bli medveten om vad ryttarens signaler gör i hästen. Övningarna i sig var enkla men när man lägger ner tanke och fokus på dem ser man snart att det ändå kräver mycket jobb att "få till det". Vi startade med att först bara skritta runt på ett mindre fyrkantsspår och känna in hur dagsstatus för både häst och ryttare kändes. Fanns det någon sida som var svårare att sträcka ut, någon bog/bakben som ville flyta iväg, hur kändes ryttarens axlar/höfter osv.


Vi övergick till halter och igångsättningar, att inte tänka "stanna hästen" utan mer "nu stannar jag och jag vill att hästen ska följa min tyngdpunkt". Vad behöver jag göra i min kropp för att min signal ska vara tydlig nog för hästen, kan jag minska signalernas styrka när häsen börjar förstå vad jag vill. Därtill lade vi in att få Emelie att sänka sitt huvud i halten och kunna skritta igång med samma avslappning.


Om inte ryttaren har en planerad ridväg och är i balans kommer inte hästen kunna vara i balans, därför planerade vi en tydlig oval på fyrkanten. Med en unghäst och en relativt oarbetad häst behöver dessutom spåren gå på stora bågar med liten böjning eftersom hästen varken har balans eller styrka för det motsatta. Vi vill hela tiden ge hästen goda förutsättningar och en uppgift som den klarar av för att bygga upp både fysiskt och psykiskt. Jag bad E. att förbereda hästen för böjning innan hörnet, släppa fram innerhanden så att hästen själv bär sig genom hörnet samt låta hörnet starta fyra meter innan och sluta fyra meter efter hörnpasseringen. Även i en sådan här övning krävs det att man är aktiv i sin ridning, har en plan för när och hur man inverkar samt var.


Då huvudlaget som sagt inte bidrog till böjning ändrade jag om lite i mitt tänkta upplägg och tog in ekipaget på en stor volt runt mig. Nu handlade det om att flytta tyngdpunkten in och ut på volten och få hästen att följa med i balans. Tramp i inner stigbygel (nu red E. barbacka men känslan funkar lika bra utan bygel), rikta kroppen något inåt, yttertygel mot halsen och be om lite böjning. Ska vi utåt inverkar vi helt enkelt på motsatt sida. Ganska snart upptäckte E. att hon hade lättare att flytta in hästen än ut och att hästen svarade snabbare på hennes tyngpunkt så att hon behövde minska på sina hjälper för att inte "trilla in" för snabbt.


Som avslut tog vi något varv på fyrkanten med stora hörn samt halter och när Emelie sänkt huvudet och slappnat av var det beröm och avsittning.


Enkelt, hanterbart och ändå mycket att jobba med inför nästa gång!


Fantastiskt kul att få komma ut till människor som vill utvecklas och se hästens avslappnade och nöjda uttryck efter träning :)


        

  

Av irmelin - 7 maj 2013 08:02

Nu när det "bara" är ett par månader kvar tills jag kan sitta upp på hästryggen igen är det dags att börja tänka på hur jag ska hitta tillbaka till min sits, eller rättare uttryckt; min känsla. Innan jag fick stå över ridningen på grund av foglossning och stor mage kändes det som att jag hade kommit en bit på väg. Jag hade blivit mer mentalt medveten om hur jag kunde plocka isär min hjälpgivning och uppmärksammade hur, när och varför jag inverkade som jag gjorde. Arbetet var undersökande och sakta men säkert trillade den ena poletten ner efter den andra.


Jag minns första turen på Goliath efter att Jacob föddes, tror det var efter cirka sex veckor. Blev förvånad över hur dålig kroppskontroll jag hade, men samtidigt blev jag uppmärksam på hur känslig hästen var för min obalans. Så nu tar jag chansen att mentalt förbereda mig för att vara redo när det är dags.


Egentligen tror jag inte att man ska tänka i banor om vad som är "rätt och fel", utan mer vara mentalt öppen och mottaglig för hästens reaktioner på de effekter ryttarens signaler ger. Olika hästar fungerar olika, olika ryttare inverkar på olika sätt för att nå samma effekt. Utgångsläget är dock det viktiga, var lugn, andas och inlyssnande både psykiskt och fysiskt. Är hästen mottaglig för mina signaler, kan vi hitta varann och samarbeta, vad erbjuder hästen för dagen, vad klarar jag själv av? Är jag själv stressad och spänd kan jag inte förvänta mig att hästen blir positivt inställd. Jag tycker inte det är ett dugg märkligt att många ryttare finner hjälp i ridningen av att utöva yoga eller meditation. Det mentala tillståndet bör vara lättare att återskapa även i ridningen och det är du helt klart betjänt av. Ridning handlar kanske ännu mer om att lära känna sig själv, kunna kontrollera sina känslor än att rida med "den rätta tekniken".


Bara att gå och hämta hästen i hagen har ibland krävt tankeövning för mig. Vilken känsla utstrålar jag, är jag stressad och spänd i mina rörelser? Kommer hästen vilja vara med mig i mitt sinnestillstånd? Vissa gånger fick jag använda den korta promenadsträckan bort till grinden med att andas och slappna av, tänka positivt. Bara genom detta blev jag förberedd för att vara nära hästen och kunna ge mitt bästa den korta stunden av dagen som vi umgicks.


För många av er låter det säkert som rena löjlet, men för mig har det gjort stor skillnad. Sluta stressa, sluta tänka prestationsinriktad och bara vara glad över de små guldkornen jag får uppleva. Oavsett om det handlar om hantering/ridning med häst eller att vara i gemenskap med andra människor. Det ger ringar på vattnet...


Finns som alltid många bra artiklar i ämnet...


http://www.horseandhuman.se/post/Ridning-sitstraning.aspx


http://www.positiveriding.com/PRS%20files/BalanceEquilibriumSE-Sec.pdf


http://www.positiveriding.com/PRS%20files/FrameSE-Sec.pdf





Av irmelin - 6 maj 2013 20:59

Det finns minsann fördelar med att ha ont trots allt.


Lämnade en utvilad och glad Jacob på dagis på förmiddagen innan det var dags för ett besök hos barnmorskan. Det mesta var bra hos bm, bebisen mår finemang även om morsan är lite rostig i kanterna. Tog mig vidare fram på stan och lämnade tillbaka en biblioteksbok, tog förståndigt nog hissen upp och ner - inget gående i onödan. På utvägen kom jag på att jag faktiskt borde passa på att kolla om Anette kunde äta lunch på stan när jag för en gångs skull var där rätta tiden och hade bil. Sagt å gjort, en trevlig lunch på thai med hästprat -what else. När vi skiljdes åt konstaterade vi att vi är totala hästnördar, lite mer än vanligt. Finns liksom ingen man kan prata häst med på det viset som med varann, lycka över att ha en sån vän som henne!


Hann hem och lägga benen högt ett tag innan det var dags att hämta J igen. Den solige lille pojken fick följa med in på mataffären innan vi rattade hem. Han är så duktig och ska alltid delta i det vi gör - då är humöret på topp. Räkna äpplen, lägga i påsen, lägga påsen i vagnen, charma tanten som går förbi.... Det är som Anette sa när han var nyfödd, det kommer bara bli bättre och bättre ju större de blir! När vi kom hem fick jag hjälp med att packa upp matvarorna innan han gick ut och lekte medan jag plockade fram mellis. Åt i uterummet och han lekte vidare och jag läste lite bok. Märktes att han var lite lektrött och varm efter ett tag och då kom han klättrandes upp i mitt knä och bara myste. Jag gick och hämtade den nya Nalle Puh-boken som jag hittat på stan och lyckan var gjord! Han är helt inne i Puh just nu, det är enda böckerna som ska läsas som godnattsaga och vi har sett alla filmerna vi får tag på. Måste säga att jag är grymt imponerad över hur fort han lärt sig vad alla figurerna heter...Puh, I-or, Robin, Kanin, Tiger, Nasse, Uggla, Kängu...nu är det bara Ru kvar att lära sig. Söta lilla killen, du är allt bra fantastisk!


               


 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6 7 8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken


Skapa flashcards