Vilket väder! När jag gick ut till sommarhagarna på eftermiddagen var den 19 grader varmt, otroligt fuktigt och ned föll ett lätt duggregn. Allt var sådär magiskt stilla och tyst, över sjön hördes plötsligt skränande fåglar och hästarna tog en paus från sitt lugna betande. Jag önskar att man kunde spara en sån upplevelse på burk och släppa ut en liten strimma sommarro när man som bäst behöver det.

Jag och Goliath red ner till ridvolten. Vädret måste ha påverkat honom för han var riktigt loj och matt. Traven var vansinnigt motig att få igång men väl uppe i takt bjöd han på flera fina och stabila bitar, än om jag fick lyfta upp honom ibland för att han inte skulle sjunka för djupt i form. I skritten har jag nu helt gått in för att hitta balansen så att yttersidan inte bara glider iväg. Jag har så lätt för att vika mig i innersidan och följa centrifugalkraften. När vi hittar rätt går det fint, men usch så mycket jobb det krävs.... Vid sånt jobb önskar jag att jag hade en häst som har en grundstabilitet och en bra balans i sig själv. För den här lilla ponnyn har det INTE. Jag har även gått in  för att rida svaga skolor just för att vi ska kunna hålla balansen och takten. När det blir rätt så känns det verkligen rätt ända in i benmärgen men för tillfället så är det en svår balansgång mellan att göra för mycket eller be om för lite så att han knappt anstränger sig. Men ju mer vi tränar desto bättre lär det förhoppningsvis gå.

En sak som är säker är att det går otroligt långsamt framåt. Vissa dagar får jag göra mitt bästa för att komma ihåg att andra delen i uttrycket trots allt är "framåt".