Eftersom jag kände mig lite frustrerad efter det tidigare inlägget bestämde jag mig för att banne mig göra slag i saken med en annan grej som jag till och med planerat genomföra. Lunchpromenader med häst och barnvagn. Jag har varit ute några gånger tidigare men tanken var ju att få in det som daglig rutin.

Sagt och gjort, hämtade hästen i hagen och drog iväg med en snart sovande bebis i vagnen. Goliath tycker inte det är så värst spännande att bara gå och gå och gå....så nu tänkte jag på Olivias inlägg om att motivera sin häst. Min häst är motiverad av stora gröna grästuvor och av att det händer grejer hela tiden. Därför såg hans matte till att med jämna mellanrum stanna till och beta någpn minut vid de smaskigaste tuvorna. Han fick dessutom inte bara dra ner huvudet när det passade utan skulle först göra halt och invänta att jag bjöd honom längre rep för att beta. Annars bäddar man för en mindre kul dragkamp.... På sista halvan hem dristade jag mig till att lägga in travsnuttar. Jag kom flåsandes efter barnvagnen och Goliath travade med mulen i backen. Glad häst i varje fall!

I början av promenaden hade jag typ följe av ett tyskt äldre par. De log och skrattade gott åt mig och kunde inte låta bli att kommentera: Vi har sett barnvagnar och hundar, men aldrig barnvagn och häst! Snart hemma traskade vi förbi ett av mina dagisbarns hus och där öppnades dörren och både tjejen och hennes trevliga pappa kikade ut. Pratade en liten stund och jag bjöd in dem ner till hästhagarna någon dag eftersom jag vet att tjejen gillar hästar.

Nu har jag stoppat i mig lunchen och hoppas att sonen tänker sova ett tag till. Jag är änna trött  

Augusti förra året...Jacob bara en vecka gammal och redan ute på hästtur!

Ibland undrar man vad man håller på med....vad som är viktigt....vilka drömmar har man egentligen...och varför ser man inte till att genomföra dem?

Just nu går jag och funderar på jobb. Jag gillar mitt jobb, i varje fall stora delar av det. Jag tycker om kommunikationen och samspelet med människor - gärna den yngre skaran. Tänk bara om jag kunde ha kombinerat den delen med mitt enorma intresser för hästar....det naturliga...hästars välgörande förmåga på oss människor. När jag utbildade mig läste jag specialpedagogik och har även arbetat som s.k resurs till ett barn. Jag gillar utmaningen i att vrida och vända ut och in på mig själv som ett verktyg för denna persons egen utveckling. Precis som du gör i kommunikationen med en häst.

Det finns något som heter Hästunderstödd terapi ...ridterapi....och det är mitt Drömyrke.

Utbildningen går på distans, halvfart nere på Malmös högskola.

Hästunderstödd terapi är på framfart, det finns flera projekt som syftar till att utöka kunskapen och samarbetet mellan vård och omsorg och ridterapin. Jag såg någon tidningsartikel om att Dalarna eventuellt skulle ha fått bidrag kring detta arbete.

Mitt intresse...naturlig hästhantering...den akademiska ridkonsten (gymnastisk uppbyggnad för hästen)...parelli....allt går i samklang med vad ridterapi handlar om.

Skulle jag våga ta steget till att uppfylla min dröm? Skulle jag få ihop det rent praktiskt och ekonomiskt?

Drömma kan man alltid!

lånad bild från http://www.google.se/imgres?q=ridterapi&hl=sv&sa=X&biw=1336&bih=627&tbm=isch&prmd=imvns&tbnid=MvFIU7TcOx70YM:&imgrefurl=http://www.ridterapiforalla.se/ridterapi.html&docid=Afc9r4doBUS_dM&imgurl=http://www.ridterapiforalla.se/bilder/ridterapi_middle2.jpg&w=300&h=200&ei=zgqyT7SZFeT24QTUguGqCQ&zoom=1&iact=hc&vpx=269&vpy=260&dur=865&hovh=160&hovw=240&tx=137&ty=104&sig=100283093218771102681&page=1&tbnh=129&tbnw=194&start=0&ndsp=19&ved=1t:429,r:8,s:0,i:87