Idag blev det en halvtimmas tömkörning ute i skogen. Farbror Frej var lite uppspeedad av blås och busväder men när han väl fick komma igång och arbeta så gick det som på räls. Märks att han har lättare för att balansera sig och sätta fötterna rätt bland alla stenar när tunga matte inte sitter på och upp och ner för småstigarna knatade vi.

Hann tänka mer än en gång att utan hästen framför hade jag inte trampat på i det tempot som för stunden krävdes. Men det gör mig lite gott att tänka att jag faktiskt behöver den motion jag får också och att utan herr Gs motivation hade jag förmodligen suttit hemma på min feta rumpa.

Det har ju regnat en hel del de senaste dagarna och det märks verkligen skillnad på hovarna. Strålen är alldeles mjuk och svampig och har dessutom fått en djupare mittfåra igen. Inte så bra... Skogsstigarna är iaf så pass mjuka att han kliver på utan problem och på hemvägens korta asfalt och grusväg märktes det att blodcirkulationen kommit igång för då ömmade han heller inte.

Jaha, nu får vi se hur medgörliga mina stackars ljumskar är imorrn efter dagens skogstur. Tröstar mig med att jag vidgar ut dem så mycket som det bara går inför kommande förlossning! I morgon ska jag till barnmorskan igen, lovar att uppdatera efter detta.

Idag har jag efter mycket om och men städat bilen. Det är verkligen så vansinnigt tråkigt och jag vet inte hur länge jag har dragit ut på företaget. Maken har påpekat det för mig ett bra tag också...vilket han gjort alldeles rätt i.

När jag väl satte igång så tog det faktiskt inte alls särskilt långt tid och jag får ju lov att erkänna att det blir betydligt trevligare att åka runt i en "fin-bil" igen än att försöka kisa med ögonen och slippa se eländet varje dag.

Något som jag inte avslöjat för maken är att jag faktiskt är en van bilstäderska. När jag var liten fick jag alltid städa min farbrors bil. Fördelen var bara att man fick en belöning när man var klar. Till en början var det godis som funkade som muta och som tonåring fick jag pengar. För att återuppleva gamla minnen och uppmuntra mig själv till att städa bilen fler gånger så fick jag äta upp både vattenmelonen och vindruvorna som låg i kylen. Kanske råkade "få" en Piggelin också som en extra muta   

Kommer man i kontakt med Parellis horsemanship är det ofta mycket prat om vilken "horsenality" hästen har. Det innebär att man delat in hästars egenskaper i fyra olika profiler och utifrån profilerna vet man hur man ska bäst hantera sin häst. I olika siutationer kan dock tydligen hästen skifta mellan olika profiler.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om det där, visst kan man säkert dra alla hästar över en kam om man vill det. För egen del tycker jag egentligen att hästar är mer mångfacetterade än att de passar in i någon slags mall. Det är väl som med folk.

OM jag skulle försöka mig på att applicera någon profil på Herr Goliath skulle han hamna i fältet Left brain Extrovert, för att i pressade situationer gå över till Right brain Extrovert.

Vill du veta vad profilerna innebär så kan du kika in på den här hemsidan!

Jag bara ÄLSKAR vallmoblommor!

Trots allt så blir det inte överdrivet mycket nya foton från hästarna så idag tar jag igen det hela   

Manen blir bara längre och längre!

Hovarna börjar också se allt finare ut. Från att ha haft flikiga och så gott som bottenlösa mittstrålfåror är det nu betydligt friskare "trampdynor" under Goliaths tassar.

Vänster fram

Vänster bak. När jag kom hem efter semestern fick jag en smärre chock för traktstöden hade tippat rätt rejält så de måste jag verkligen hålla efter ordentligt nu! Notera att strålen heller inte är lika fin på den här hoven.

Höger fram.

Höger bak.

Och till sist hovvinkeln fram. Nu är det cirka en centimeter och lite drygt en månad av bra verkning kvar innan han har en perfekt hovvinkel! Då har vi hållt på med barfotaverkning sen november förra året...

Ni får även stå ut med en liten film från dagens AR-pass från marken. Kvaliteten är ju sisådär när den egna kroppen inte är riktigt fit for fight och dessutom lyckas jag alltid tappa lite koncentration när man har kameran igång. Men något blev det iaf! Först öppnor och slutor innan vi tränar travigångsättningar. Jag håller på att testa mig fram när det gäller igångsättningarna för jag skulle vilja ha honom lite mera samlad baktill och jag vet inte hur jag ska göra det på bästa sätt i nuläget. Som ett första försök idag tog jag tillbaka honom och väntade på att han bara skulle komma fram i trav och förstå vad jag ville. Det positiva är i alla fall att han inte taggar igång alls på samma sätt som när jag sitter på ryggen och tränar igångsättningar!

Måste bara lägga in en mini-bild taget från filmen när Goliath gör det han gör bäst - myser med matte under träningen!

Jag har hört att doktorn kan beordra en höggravid kvinna promenader för att sätta igång förlossningen. Här behövs minsann inga order för det sköter Goliath så bra åt mig ändå   

Vädret klarnade ju faktiskt upp här framåt kvällen så då fanns det liksom ingen återvändo utan jag fick ta mig i kragen och åka ut till hästen. Och eftersom jag köpt en ny tömkörningsgjord lär vi ju nyttja den så det var bara att dra på Goliath grejerna och streta iväg. Dagens tur innebar lite av en utmaning men med tanke på att det blivit väldigt mycket vila och korta turer den sista tiden så var det inte mer än rätt åt oss. Sagt och gjort så styrde vi ut på Malbacksvägen som är en enda lång uppförsbacke kantat av rätt trevliga hus och stugor.

Ungefär halvvägs upp stod ett par personer och pratade, varav en kvinna från jobbet som jag kände igen och bytte några ord med. Stoppet var inte riktigt planerat men när man har en sån språksam och social häst som stannar av sig själv och vill hälsa har man inte så mycket val   

När vi kom längst upp och backen äntligen planade ut var jag både andfådd och svettig. Svängde in på en skogsväg och gick en bit in innan jag tyckte det var dags att vända. På hemvägen gick det såklart lite snabbare för herr G så det var bara att hänga på. Det är faktiskt en klar fördel med att motionera en häst samtidigt som man får den egna motionen för i det läget har man inte så mycket annat val än att traska på och fokus ligger på hästen istället för att man blir tröttare och tröttare...

Passade på att låta Goliath göra några korta travövergångar också och han gör dem så otroligt fint på enbart röstkommando. Håller jag in lite framifrån också bara så att han förstår att det är samling som gäller håller han formen och kommer fram i en otroligt snygg samlad trav med härligt mycket tramp. Det där ska vi minsann ta fasta på och utnyttja när jag även sitter på ryggen till hösten!

Hovarna börjar förresten repa sig riktigt bra efter fångkänningen här i maj. Sista verkningen här om dagen verkar också ha hjälpt till för nu skrittade han på väldigt fint även på grusväg och satte trakt i först i landningen!!

När vi kom hem igen efter 45 minuters promenad   var vi båda två väldigt nöjda. Jag passade på att dra av nån millimeter med raspen på alla fyra och Goliath stod med helt lealösa ben i mina händer. Även när han behövde balansera upp sig baktill när jag höll i det "svåra" högerfram så tyngde han inte minsta lilla i mig. Duktigaste hästen! Var ju bara tvungen att sticka åt honom en handfull smask efteråt innan han fick gå ut i hagen och mumsa lite hö.

Tack lilla häst för att du motionerar mig och lyser upp tillvaron!   

Den här bloggen fick jag tips på från min vän Anna, som jag förövrigt ska iväg på fika med om en liten stund!

http://barfotahovar.wordpress.com/2011/07/16/mer-om-ledarskap/

Bloggen handlar om barfotahovar och naturlig hästhållning och kommer med många bra tankar och en positiv inställning. Helt klart läsvärd och jag återvänder dit så gott som varje dag numera   

Det efterfrågades foto på tjockmagen så här kommer det! En månad plus några dagar kvar till beräknad förlossning. Jag har känt av ett par förvärkar och bäckenet vidgar sig troligtvis med tanke på att jag är rätt öm i de trakterna.

Jo då...det är bristningar ni kan se. Min mage blir aldrig densamma igen