Efter gårdagens ridtur fick det bli arbete från marken och på mjukt underlag så jag plockade fram tömkörningstömmarna till Goliath och motionerade en halvtimma i hagen. Måste nog bara införskaffa mig en enkel tömkörningsgjord när jag åker till Ullared för det var vansinningt vingligt att gå på rakt spår när tömmarna inte låg stabilt  

På volt gick det däremot väldigt bra, det där kan han min häst. Jobbade en hel del i trav också och herrn hade härligt med spring i benen och jag lät honom hållas. Efter ett tag bjöd han till och med självmant till galopp så det var bara att ge kommando. Till och med högergaloppen var riktigt fin och han ville själv fortsätta tre varv runt med lite muntligt stöd från mig när han började tappa takten. Ack så nöjd han var efteråt, lillhästen   

Verkade bakhovarna efter tömkörningen och det gick så fint så. Drog loss benet ett par gånger men det flög illasinnade hästbromsar runt oss och när han fått vifta bort dem kunde han stå snällt igen. Tog traktstöden, symetriskt runt hårda sulan, mustangrundning och finputs på utsidan. Trakterna är så hårda just nu i det torra vädret så jag har försökt raspa ner så gott jag förmår både fram och bak, men jag får vänta på regn för att ta de sista millimetrarna.

Sen är det så intressant att se hur mycket motionen faktiskt gör för hovarnas cirkulation och tålighet. På väg från hagen ömmar han ganska mycket på gruset men efter en halvtimmas-timmas motion går han betydligt bättre när han ska tillbaka. För all del, det är väl säkert roligare att komma tillbaka till hagen också så det ligger en del motivation bakom. Men Goliath brukar vara väldigt snäll och arbetsvillig även när man hämtar honom och följer med utan trots. Idag gick han mig dessutom till mötes när jag kom så det borde betyda att han uppskattar min omsorg och den motion han får.

I morgon ska jag försöka få över oss på andra sidan vägen och ta en väldigt lätt klättertur. Jag har lite svårt med magen som är ivägen när det går för mycket uppåt och nedåt.

I eftermiddag stånkade jag mig upp på Farbror Frej och skrittade ut på lång tygel i trekvart. Med tanke på att han är ömfotad och tvärtjock så behövde herrn verkligen få komma ut. Om min kropp går med på det så måste jag rida mera för att få rätsida på hovarna. Som tur är verkar en kollegas dotter kunna rida lite här i sommar också, det är verkligen guld värt!

Efter ridturen plockade jag fram hovraspen för nu är jag på det bestämde att här ska hållas efter och hästen ska hålla sig på mattan. Satte på ett kedjegrimskaft under hakan - något som ska användas med all försiktighet!! men hellre att jag kan säga ifrån en gång än att han börjar krångla med mig igen. Till en början stod han som ett ljus, har väl knappt aldrig varit så avslappnad i benen. När jag kom till höger fram som krånglat mest tidigare drog han åt sig benet en gång. Då ryckte jag lätt till i kedjan en gång och sen var det inget mer tjafs.

Det är verkligen en svår balansgång det där med att tillrättavisa en häst och vad man får/inte får göra. I det här fallet har jag kunnat utesluta att Goliath krånglar på grund av smärta vid verkningen utan det sitter helt enkelt i huvudet. Han har märkt att han kan dra till sig benen utan att jag orkar hålla i och ju fler gånger han lyckas desto värre blir det. Förra verkningen eskalerade problemet till max och då fick jag hjälp av Fia att bryta cirkeln genom att sätta på kedjegrimskaftet. Vid minsta tendens till krångel blev han tillsagd att sluta upp med att dra och sen stod hästen still. Med tanke på att jag dessutom är gravid kan det bli en ganska farlig situation om han ska hålla på att dra i mig så vi var tvungna att sätta stopp. Kan han dessutom stå helt stilla när jag bara kratsar hovarna och borstar med mera kan han definitivt stå stilla vid verkningen. Hästar är stora och starka djur när de sätter den sidan till och säker hantering måste komma i första hand. Sen måste man vara sjyst och bara markera när det behövs markeras, berömmas när det ska berömmas och vara lugn och konsekvent.

Dagens plan blev till sist genomförd efter en del "om och men", men nu är Goliath verkad fram. För att jag ska vara riktigt nöjd finns det en del pill kvar med traktstöd och trakthörnen, men något kul ska vi ju ha de kommande dagarna också.

Jag pusslade ihop en jämförelse mellan framhovarna från den 29 april och dagens verkning 19 juni. Det händer en hel del, både positiv och tyvärr även negativa inslag. Vill någon komma med ytterligare kommentarer än det jag själv ser är ni hjärtligt välkomna att lämna en rad!

Hovvinkeln är nära sin naturliga linje, dock är hoven mer spadformad nu än vad den var i april. Skålformen har tagit ordentlig fart, det finns en valk kvar framme i tån men det är på god väg. Strålen har blivit mycket bättre. Tyvärr är lamellranden uttänjd på sista verkningen eftersom Goliath fick en fångkänning av gräset här i maj.

Nu gäller det att hålla i underhållsverkningen ordentligt. Att ta lite varje dag gynnar både mig och hästen. Speciellt med tanke på att han inte är lika samarbetsvillig som hästen på den här filmen:

...för att få en verkning utförd och idag ville inte den ena halvan ställa upp. Vissa gånger funderar jag på vad jag tänkte med när jag köpte ett kallblod med järnpsyke när det finns så många andra snälla hästar här i världen.

Nej, herrn var inte alls samarbetsvillig, skulle rycka med hovarna och flytta runt hela tiden. Kände att min kropp inte var särskilt sugen på att både ta dusten med hästen om vem som bestämmer över hur länge man håller en hov i luften samtidigt som jag skulle orka verka, så det fick vara. Väntar tills imorrn då Fia och Fräsen verkar hovarna så får vi lite sällskap som gör min egen herre lugn. Det är de där grillerna i huvudet som ställer till det. Annars är ju hästen hur snäll som helst att hålla på med och hittar väldigt sällan på dumheter i ridningen, men hovarna vill han bestämma över själv. Så har det alltid varit -mer eller mindre- och det kommer jag nog få dras med ett bra tag framöver.

Kom på mig själv med att längta lite efter mitt gamla varmblod Acce, han stod som ett ljus när hovslagaren kom på besök.

Meen han hade ju stunder av trilskhet han också såklart. Spöken i hörnen på ridbanan....skulle inte stå still på stallgången i nya stall....fast annars var han go   

Tog en promenad med herr G istället för verkningen och gick bort till Saxdalens meste hästkarl. Det finns SÅ vackra hästar hos den mannen så man kan inte annat än att dregla. Gillar speciellt en helbrun nordishingst med lång svart man som kom farande vid staketet idag. Hingsten gnäggade åt oss och visade upp en urläcker passage bara sådär. Kastrera och skänk mig hästen   Fast just det, jag gillade ju inte kallblod idag.... Den där Hannoveranaren mannen hade kanske vore något istället. Han hade lika fina rörelser i hagen han också.

Suck och stön....jag ska lägga mig med en påse onyttigt och kika på reprisen av Smallville och sen filmen The King's Speech. Hoppas på lite bättre hästsamarbete imorrn. Annars får jag trösta mig med att jag får verka några betydligt medgörligare pållar till veckan istället....   

På förmiddagen har jag och maken flanerat runt på Bergslagsodlingarna i Smedjebacken. Inget hippt och fräscht ställe utan ett riktigt plantage med en genuin charm i form av gamla stockar, naturlig mossa och sprucken asfalt. Tänk att det alltid luktar så gott på såna ställen! Jag skulle kunna gå runt där bara för dofternas skull...

Vår plan var att införskaffa en rödvinbärsbuske och det var även vad vi kom hem med. Plus lite till.

Råkade springa på något som kallades för "Kattens skräck". Jag och maken tittade på varann och sa gemensamt: Såna här ska vi ha!

Det var dessutom halva priset på en jättefin hög "sak" så den fick också fara med oss hem! Påminner lite om salvia, luktar gott....någon som kan berätta för mig vad det är?

Efter att ha sett några ridpass för Christofer Dahlgren igår var jag minst sagt träningsugen så lillhästen fick ställa upp på skrittarbete en halvtimma här på eftermiddagen.

Han var väldigt positiv till jobb och skrittade på framåt och hittade snabbt sökning. Böjningen var godkänd med tanke på så lite jobb vi har lagt ner sista tiden. Däremot så överraskade Goliath med riktigt fina slutor! Började på rakt spår och påminde mig själv om att bara använde bäckenets riktning eftersom jag gärna gör för mycket - använder ytterskänkel samtidigt som jag spänner mig och låser sätet. Med få hjälper hade jag en riktigt följsam sluta som jag även kunde plocka med mig på volt.

Öppnan gick sisådär främst för att jag själv hade svårt att placera kroppen för dagen, men efter något försök så gick det okej i alla fall. Gick in på att samla i skritten och just samling är ju besvärligt för oss. Jag tar för mycket i bettet så att vi lätt hamnar i spänning och tappar både sökning och framåtsving. Men ett par fina steg i var varv lyckades vi med.

Gick över till travigångsättningar, någon ordentligt trav orkades inte med. Samlade i skritten och angav travtakt främst med rösten. Det är inte stiligt och det tar ett tag innan vi kommer fram i en ordenligt trav, men Goliath försöker verkligen och det får han beröm för! Sen taggas det givetvis igång efter ett par gånger och då blir det än mer spänning och taktsvårigheter, bara att få igenom hjälperna och sen ge sig när han lyssnat även om det inte blir i närheten av bra. Bara han förstår vad jag vill :)

Passade på att raspa bakhovarna när herrn var lite trött efter passet och belönade med godis. Det har ju inte funkat särskilt bra med godis från början men emellanåt tränar vi på att han ska vända bort huvudet innan han får sitt snask. Funkar väldigt bra och han är varken "på" eller ser sur ut, vilket vi haft svårigheter med förut.

Riktigt nöjd med min raring idag!

Efter att ha suckat över skurarna lyckades vi pricka helt rätt värdermässigt med dagens utvärdering på jobbet. Jag fick hit nio glada kollegor för arbete och lite vanligt sladder. Dagens meny föll tanterna på läppen och jag misslyckades faktiskt inte direkt med något alls! Förmiddagsfikat bestod av havrekaka med grädde och jordgubbar för att sedan följas av en riktigt god och enkel räkpaj till lunch. Tack Anna R för ett superrecept! Givetvis utnyttjade vi nya trädäcket på baksidan av vårt hur från lunch och framåt och ibland var man tvungen att söka sig till skuggan ett tag för att inte krevera. Men man skall icke klaga! för nu ska det visst regna i fem dagar framöver.

Här är kära kollegorna, fr v. Annelie, Gun och Birgitta

Anki, Stina och Susanne

Annica

Ulrika

Fröken Barbara

Tack för en trevlig dag och det känns faktiskt lite ledsamt att inte få umgås dagligen med er på ett helt år!