Efter middagstid idag försvann äntligen "yrigheten" - stor lättnad!

Med tanke på att jag inte varit hos Goliath på två dagar pallrade jag mig dit på eftermiddagen och mådde helt okej när jag var igång. Jag är riktigt glad att jag bestämde mig för att åka dit för jag, Mikaela och Maria upptäckte att Goliath hade en hovböld på vänster fram. Den hade öppnats av sig självt vid ballarna så nu får det självläka under övervakning. Inte konstigt att häststackarna varit öm i hovarna....började faktiskt få en känsla av att det skulle kunnat vara just en hovböld.

Diskuterade med Mikaela kring hovbölden och hon trodde att anledningen kunde vara att Goliath nu fått större tillträde till höet när han kommit in i flocken och passar på att mumsa i sig mer eftersom vi har fri tillgång. Hö innehåller ju en hel del socker och tydligen (man lär sig som sagt nya grejer - som andra antagligen redan vet) är kallblod generellt sett känsligare för detta. Så mera hö tillsammans med kraftfodret har väl helt enkelt blivit för mycket gottigheter. Därför tar vi bort kraften ca en vecka och istället ska han äta en slags gröt som balanserar upp magsystemet. Känns skönt att ha en kunnig foder"rådgivare" på plats så att vi får rätsida på det hela.

Jag ska erkänna att jag var lite aktiv på förmiddagen idag också. Höll på att få spunk av rastlöshet, trots yrandet. Det gick ju bra så länge man satt still iaf...så jag sydde klart min barbackapad. Den blev väl inte riktigt som jag tänkt mig men nu är jag en erfarenhet rikare och rätt nöjd med slutresultatet. Den är inte urful, den är varm och mjuk, sitter där den ska och jag satt också där jag skulle.

Uppljusad bild så att tingesten syns

Sötnosen med kulmage

Skrittade och tog några travsteg på ridbanan iaf för att se hur hovarna reagerade. Han var kanske något trippig men ändock mycket bättre än han varit de senaste turerna. Passade på att träna lite på att bara styra och följa sätet och verkligen sitta mitt ovanpå hästen. Märks ganska tydligt hur duktig han är på att skjuta över mig hit och dit när han inte orkar balansera sig själv. Han gillar också att låta staketet styra honom runt så att han själv slipper lyssna på mattes hjälper, och matte är väl inte världsbäst på att balansera upp sig själv heller hela tiden... Men idag var jag noga med att ta oväntade vägar och även hålla mig innanför spåret så att vi både fick koncentrera oss. Väldigt nyttigt!

Imorrn blir det jobb och det ska bli riktigt skönt att komma tillbaka in i rutinerna. Rätt trist att vara sjuk ändå....