Alltså, det här med att vara kändiskåt, vad innebär det egenligen? Kan man vara olika kändiskåt på en skala från ett till tio? Eller är man bara rent generellt kändiskåt?

Såhär var det, idag när jag strosade in på Hemköp i min lilla stad för att leta efter mandelmjöl (som jag inte hittade och som en Hemköpstant inte ens hört om) råkade jag träffa på Ulrika från Ensam Mamma Söker. Hon var på väg ut genom entrédörrarna och jag skulle just kliva in. Trevlig som jag är så ler jag alltid när jag möter någon ansikte mot ansikte sådär, även om jag inte känner människan ifråga. Så det gjorde jag även denna gång. Men efter en-två millisekunder insåg jag att jag kände igen den här kvinnan...och att det minsann var inte mindre än en av våra lokala kändisar! Situationen var alltså den att jag log, hon log, sen insåg jag vem hon var, sen insåg hon att jag insåg att hon var den hon var, då såg hon lite mer besvärad eller ska man säga undanflyktig ut (för det är ett väldigt bra icke-ord att beskriva hennes min med), då fortsatte jag att le bara för att hon inte skulle känna sig obekväm. Sedan var allt över.

Inne i affären kom jag på mig själv med att tänka på vad fånig jag var som ändå var lite glad över att ha stött på en "kändis" (även om det finns bra många fler mer kända personer än just Ulrika). Och varför känner man sådär? Som att man plötsligt har kommit ett steg närmare den här personen genom att ha haft ögonkontakt med denna i säg två sekunder. Varför är kändisar lite intressantare än "vanliga" personer? Jag vet en hel mängd människor som är så intressanta att jag gladeligen skulle sitta och lyssna på dem en hel förmiddag, utan att de för den skull är kändisar. Det är nog faktiskt lite "inne" att vara känd i vårt samhälle. Och kanske inte enbart känd för sina sunda och mogna värderingar, utan för det raka motsatta.

Hur som helst, kvällens ämne handlade ju huruvida jag var kändiskåt eller inte. Och joo minsann, visst bländas jag till viss del av kändisars strålglans. Trots att de gör samma fotavtryck i leran som jag själv.

 

Zäta

20 januari 2010 23:16

Hur var det med Kallur?

http://blogg.zettervall.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Några trädgårdsbilder från dagen...men de känns som ett skämt och oerhört oviktiga efter flera av de inlägg som finns att läsa på FB. Människor som är hatiska, som vill bygga murar och använder våra gamla och sjuka som svepskäl. Om än kroppen int...

Äntligen lite långledighet och ett ypperligt tillfälle att vara ute och njuta av den begynnande våren! Vi har ju kanske ett litet annorlunda synsätt på det här med att slappna av och njuta. Eftersom huvudet får slita på vardagarna är det underbart at...

Nu har vi bestämt att våren är här och dagarna tillbringas mest utomhus. Vår familj älskar att vara ute och därför lägger vi kanske mer tid och pengar ute i trädgården än inomhus. Lisen har blivit så glad i att mata kaninerna men idag var det Jac...

Min fina bergsklematis i rosa och vitt har överlevt vintern i frostvitt mörkt garage och nu får den vakna till liv i uterummet. En omplantering och klätterstöd så hoppas jag att den ska trivas! ...

Idag har rosorna fått skuggnät inför den stundande vårsolen. Risken finns att rosorna vaknar innan tjälen gått ur marken och då kan de inte dricka vatten. Så nu lurar jag dem att sova ett tag till.... Örtagården har skickat mina fröer med luktvi...