Igår åkte jag och mina två hästintresserade vänner Camilla och Anette till Grangärde för att gå som fotfolk på en akademisk ridkonst-clinic för Christofer Dahlgren. Christofer och hans sambo Rebecca har sin anläggning i Hällekis inte långt från mitt föräldrahem och det gör det än roligare att vara med på hans clinics för det känns lite som hemma.

Mitt intresse för akademisk ridkonst uppstod egentligen för ett par år sen. Jag har alltid varit intresserad av NH, naturlig hästhantering, och många NH-människor håller gärna även på  med AR (akademisk ridkonst). När jag själv alltmer började vantrivas med den "engelska dressyren" som ses på ridskolorna, började jag utforska den akademiska ridkonsten. Här kommer en bra beskrivning för den intresserade:

"Den akademiska ridkonsten är ett begrepp som har bildats av Bent Branderup. Det är ingen disciplin eller gren i sig utan ett komplett utbildningssystem med grund i äldre stridskonst. Grundtanken är ”dressyren för hästens skull och inte hästen för dressyren”. Genom att följa en väl genomtänkt utbildningstrappa övas hästen att lyfta sin rygg och skolas till samling utan spänningar. Ridkonsten har som syfte att kunna stärka alla hästar oavsett ras och förutsättningar och innebär ett helhetstänkande och en filosofi som bygger på respekt för individen." (http://www.akademiskridkonst.nu/ar.html)

Men det är inte helt enkelt att byta ridstil på egen hand när andra runt omkring inte har samma övertygelse. Jag läste böcker, surfade på hemsidor...och fortsatte i de gamla hjulspåren. Efter att ha sålt mitt varmblod som inte levde upp till de förutsättningar som krävs i den engelska dressyren blev jag för ett par månader sen medryttare till ett litet d-ponny sto en mil från stan. Stallet där Ella står ägs av Anette och efter att ha pratats vid några gånger upptäckte vi att vi har samma inställning till det här med hästhantering och hur man ska skola sin häst. Sättet kallas NH och AR. Vi letade reda på en AR-clinic bortåt Hedemora och träffade för första gången Christofer, vackra hästar och en gemytlig stämning bland folk som man aldrig mött vid ridskoleanläggningarna tidigare. Plötsligt var vi fast! Anette kände även en av deltagarna, Mikaela, som kom inridandes på sin gigantiska Shirehäst. Efter någon timma på läktaren tillsammans bestämdes det att jag och Anette skulle få träna för Mikaela på hemmaplan.

Och på den vägen har det fortsatt. Vi har tränat, vi har nu åkt på två clinics, jag har dragit med min gamla stallkompis Camilla som nog efter ytterligare lite bearbetning ska kunna bli en AR-ryttare och i mars nästa år åker vi ner till Christofers anläggning för att se självaste Bent instruera.

Det är helt fantastiskt roligt att "hitta hem" till den ridstil som känns så genuin och rätt, och att äntligen ha ett kontaktnät med människor som har samma inställning. Nu fattas bara en egen häst att träna med också ;)

På fotona tar Camilla och Anette lunch och längst ner ser ni den vänlige frieserhingsten Olofsson som är rena sagohästen!